Det var länge sedan jag kände mig så obekväm. Gudstjänsen började med att ett band av elever sjöng lovsånger i stil med "Hallelujiah, God is glorious", "Let us worship Jesus", och "God is Divine, Infinite and the Best", alla med det underliggande budskapet att vi människor är små och värdelösa och endast Herren Skaparen kan guida oss rätt i våra ynkliga liv. Sen talade den kanske smartaste teologen på North Park, Dr. Boaz Johnsson, (han pratar typ 15 språk och var med och översatte Döda Havs-rullarna) om något jag inte riktigt greppade. Efter att han pladdrat i 40 minuter var det dags för bandet och ta scenen igen. Bandet sjöng och predikade om Guds storhet, de trehundra närvarnande sjöng med och jag klarade inte av mer hjärntvätteri så jag lämnade innan det var över.
Fast det är inte budskapet i sig jag har problem med, jag respekterar folks tro och de får praktisera den hur det vill så länge de respekterar mitt avståndstagande till religion. Det som stör mig är att samma personer som jag ser redslöst fulla i jakt på utomäktenskapligt sex på lördag kväll är samma personer som på söndag kväll står med slutna ögon, armarna upp i skyn och inlevelsefullt sjunger med i "Oh, Lord, I wanna yearn You and You make me whole, etc". Det är ett stort, jävla hyckleri.
Må så vara att min uppväxt i världens kanske mest sekulariserade land kan gett mig en mer än lite skev bild av hur kristna människor bör bete sig. Stereotypen av svenska kristna är den 65-åriga, bibelkramande frikyrkotanten i brun polokofta och brun ankellång kjol som knypplar dagarna i ända, går och lägger sig klockan åtta, aldrig rört en droppe alkohol och har haft sex lika många gånger som antal barn hon har. Föreställ er tanten femtiotalet år yngre så har ni stereotypen av den svenska kristna ungdomen. Det hjälper ju inte heller att Carola är den kändaste svenska kristna personligheten eller att den enda gången kristna får nyhetsutrymme är när de Knutby-mördar varandra.
Men ändå, det hycklas en hel del kring religion i USA, speciellt bland mång av mina kristna vänner som inte lever i enlighet med sin tro. De väljer att lyssna på de delar av den kristna läran som passar dem. De utformar sin tro eftersin livsstil, inte tvärtom. De super, knarkar och knullar runt och använder sedan Collegelife som något sorts katolsk botbrev. Så länge man prisar Gud en timme varje söndag så är det lugnt att synda friskt resten av veckan.
--------------------------
Den amerikanska stereotypen. Min roomie och bästa vän Steve Hosch sitter och myser med ett dussin munkar från Dunkin Donuts i knät. Svältande barn i Afrika, någon?
Yours Truly,
Gustav
2 kommentarer:
haha du vet väl ändå bättre än att alla kristna är på ett vis?
Det finns dem som är otroligt strikt kristna som är precis som du beskriver din stereotypa kristna svensk. Men det finns ju som sagt flera sätt att utöva sin tro och leva efter sin tro.
jag tror mig veta att du känner en svensk kristen som inte alls är på det viset, inte sant? :)
Personligen vet jag mycket väl att det är så som du säger, jag beskrev bara sterotypen. Försökte hålla inlägget så allmänt som möjligt. Jag menade inte att trampa någon på tårna.
Det kanske inte framgick alltför tydligt, men poängen med inlägget är att många amerikaner är kristna av gammal vana utan att veta vad deras tro innebär. Samtidigt är de mer än glada att använda religiösa argument (till exempel emot homosexualitet) utan att kunna säga VARFÖR något är rätt/fel enligt Gud. JAg har upptäckt att jag ofta vet mer om bibeln och kristna läran än de som säger sig följa Jesus. I sverige däremot, är min uppfattning att kristna är mer medvetna, de vet vad de tror på och kan stå för det. Det respekterar jag!
Skicka en kommentar