Ligan är stängd och det enda sättet för nya lag att komma till är om någon rik knösus någonstans får tillåtelse av NFL att starta ett lag alternativt köpa ett redan existerande lag och flytta det till sin stad. Allt har ett pris. Dock händer det sällan eftersom amerikansk fotboll är helig och runt omkring den finns det faktiskt lite fanskultur. Att sälja ett lag till en annan stad är oförlåtligt. Det är bara att räkna mordhoten till snubben som flyttade Cleveland Browns till Baltimore för ett antal år sedan.
I NHL däremot händer det lite titt som tätt att lag flyttar på sig eftersom att amerikanerna inte bryr sig nämnvärt om hockey. Quebec Nordiques flyttade till Denver och blev Colorado Avalanche, Minnesota North Stars blev Dallas Stars för några oljemiljoner och de senaste tillskotten i ligan är bland andra Phoenix Coyotes, Columbus Blue Jackets och Nashville Predators. I basketligan NBA är det också vanligt att lag flyttar runt; Minnesota Lakers drog till Los Angeles där det inte finns några sjöar och New Orleans Jazz packade väskorna och flyttade till mormonnästet Salt Lake City. Senast i raden var Seattle Supersonics som tvingades dra till åkrarna i Oklahoma City. Spelare kan också säljas och bytas lite hur som helst eftersom de lagligt sett tillhör ligan, inte lagen. Till exempel Kristian Huselius fick byta varma Florida Panthers mot kalla Calgary Flames över en natt utan att ha något att säga till om. En klubb behöver inte ha en spelares tillåtelse att byta bort - trada- honom. Bara de allra bäst betalda spelarna har så kallade no-trade-klausuler i sina kontrakt.
Alla stora ligor har drafter varje år där lagen i tur och ordning väljer och vrakar bland det årets talanger. De tjingar en spelare och spelarna kan inte välja lag själva. Tanken är att lagen ska bli så jämna som möjligt. Om du vill spela i NHL så måste de finna sig i att representera den klubb som valt dig, förutsatt att klubben inte säljer eller byter bort rättigheterna till dig. Vet inte exakt hur länge, men laget äger rättigheterna i ex antal år.
Ungdomsidrotten i USA är också uppbyggd på ett helt annat sätt än i Sverige. Man representerar sin skola och inte en klubb hela vägen från mellanstadiet till college. Är man inte tillräckligt bra när man går ut high school, det vill säga runt 18 år, för att ta plats i ett universitetslag så är det för de flesta tack och hej till idrotten (67 procent av amerikanerna är ju också överviktiga). På tal om det så snubblade jag över denna krönika av okänd författare som beskriver den amerikanska vinnarmentaliteten i ungdomsidrott perfekt. Läs den!
http://www.coachen.se/index2.php?option=com_content&do_pdf=1&id=136
Collegeidrott, i synnerhet basket och amerikansk fotboll, är helt monumentalt stort här. Många föredrar den framför den professionella. Nu i mars är vi mitt uppe i det nationella basketslutspelet och hela landet är uppslukat. De allra största NCAA Division 1-skolorna har footballarenor för 60 000-70 000 åskådare och de genererar enorma summor pengar till skolornas sportprogram. Be mig inte förklara hur seriesystemet fungerar i detalj eftersom det är hur krångligt som helst, men jag ska försöka ge er en sammanfattning.
Skolorna är geografiskt indelade i olika conferences, till exempel Pacific 10, East 10, Atlantic College Conference, och alla har olika regelverk och stadgar. De olika sporterna spelar under olika tider på året, till exempel amerikansk fotbolls-säsongen ligger under hösten, basketen under vintern/våren och basebollen under våren. Man spelar en grundserie där alla lag möter varandra, sedan har man slutspel inom conferencen och de som vinner det går vidare till det nationella slutspelet. Dock behöver man inte vinna för att ta sig dit eftersom det sitter komitteer med tränare och förståsigpåare som kan rösta in lag för att fylla alla platser. Det man tittar på är säsongens resultat, historia och troligtvis är också en hel del pengar inblandade.
Basketen spelar ett rakt slutspel med åttondelar, kvartar, semifinaler och final, men så är inte fallet i alla sporter. Den amerikanska fotbollen har de inget slutspel, utan när grundserien är klar sitter sådana där kommiteer och bestämmer vilka dem tyckt har varit bäst och väljer sedan ut vilka lag som ska mötas i olika mästerkapsmatcher, så kallade Bowls. Den mest åtråvärda bowlmatchen är The Rose Bowl som spelas i Pasadena utanför Los Angeles. Den som vinner den kan kalla sig nationella mästare. Arenan i Pasadena är för övrigt helig mark för oss svenskar. Det var just där Sverige förnedrade Bulgarien i VM-94. "Och folk faller till höger och vänster i bulgarernas straffområde!"Klassiskt...
Sådär, jag hoppas jag har lyckats klura ut det amerikanska sportssystemet åtminstone lite tillfredställande. Anledningen att jag inte kan förklara djupare är att jag helt enkelt inte vet riktigt hur det fungerar, det är så otroligt invecklat. Rekommenderar varmt den där krönikan jag länkade till, den förklarar mycket.
------------------------------------------------------
Glöm nudlar och ketchup, jag lagar riktig gourmé-studentmat. Igår plockade jag seriösa vuxenpoäng då jag svängde ihop en laddning gratinderade crepes med svampstuvning. Alla maträter man behöver smöra en ugnsäker form för att laga ger mer vuxenpoäng än IKEA-handling, pensionsparande och stavgång kombinerade.
-----------------------------
Jag börjar få lite idétorka, så jag tänkte göra ett försök att vara interaktiv med er läsare. Säg vad ni vill veta om USA, så ska jag skriva om det.
Yours Truly,
Gustav
3 kommentarer:
jag vill veta lite gossip från north park,festbilder skandaler, ny mat på menyn i ara, uppkommande events osv, se vårbilder från chicagos gator, lite spännande historier hur det kan gå till i de olika stadsdelarna, guidad tur i olika stdsdelar typ i south side , skoja.. rapportera från cinco del mayo och andra roliga? datum som är exotiskt för svenskar. Men det mesta är kul att läsa om tycker jag=)
Noterat, men festbilderna får du nog kolla in på ansiktsboken;)
Ska gå en tur i ANdersonville inom en snar framtid, göra ett litet Swedish Connection-reportage.
Peace!
Tog en stund innan jag fattade ansiktsboken, men det är väl åldern
Skicka en kommentar