torsdag 5 mars 2009

"It´s a Bittersweet Symphony this life"

SM-slutspelet är igång och jag är fruktansvärt avundsjuk på er där hemma som kan gå på slutspelshockey. NHL har cirka 30 omgångar kvar och när Chicago för en gångs skull ser ut att ta sig till slutspel i år så kommer biljettpriset troligtvis dubblas. Det har man inte råd med som student i finanskrisens tider när kronans värde sjunker som en sten.


LHC-flaggan tillsammans med min två andra kärlekar FC Barcelona och svenska fotbllslandslaget på hederplats i vardagsrummet.


Nu torskade LHC ikväll, men det är ingen fara på taket än. Tror mycket väl att det kan bli SM-guld i år, vilket skulle vara otroligt bitterljuvt för mig. Lika överlycklig jag skulle bli om LHC vann, lika bitter skulle jag vara för att det är ett hav mellan mig och Festen jag drömt om i 15 år. Jag vill minnas gick jag på min första LHC-match när jag var fem, började i Björnligan när jag var sex och lirade upp till femtonårsåldern då valet föll på fotbollen. Jag har följt klubben genom glädje och sorg: harvande i Allsvenskan, Elitserie-avancemang, Elitserie-degraderingar, första SM-slutspelet, första SM-finalen. För två år sedan såg jag MoDo vinna SM-guld i Cloetta Center, i fjol följde jag förtvivlad via webben hur min kära Club släppte in tre mål i samma power-play i femte SM-finalen mot äckliga HV 71. Jag hade hoppat av en kurs för att kunna se alla finalmatcher live och mådde rent fysiskt dåligt när Davidsson höjde bucklan i vår borg. Det får inte ske i år igen, mitt psyke klarar det inte.


----------------------------


Imorgon har jag ett prov klockan 10.30 sen bär det av mot Nashville som är första anhalt på vår hillbilly-roadtrip. Därefter ska Memphis, New Orleans, Dallas och Kansas City betas av innan vi återvänder till Chicago söndag den 15 mars. Vet inte riktigt hur det kommer bli med bloggandet, det kommer inte vara prio ett, men jag kommer försöka slänga iväg en rad och en bild någon gång ibland. När jag kommer tillbaka ska ni få en mer extensiv reserapport. Tills vidare kan ni väl roa er med några bilder från förra årets spring break som jag spenderade med Steve i Santa Barbara, Huntington Beach och Los Angeles.




Santa Barbara


Los Angeles skyline med det karaktäristiska smogdiset.


Strandchill i surfparadiset Huntington Beach i Orange County. Det var här någonstans de spelade in Baywatch.

Sagan om Ringig stig från Santa Barbara beach

Yours Truly,

Gustav

Inga kommentarer: