Kansas City: Sista natten med gänget

Vi lämnade Dallas vid 10-tiden på lördagen för vårt sista stopp Kansas City. Staden grundades 1838, ligger till största delen i Missouri och är beläget mitt ute på prärien. Jesse James brukade hålla till här. Den har knappt 500 000 invånare, 2 miljoner i storstadsområdet. Likt de flesta städer på vår resa är den känd för sin musik, främst blues och jazz, dessutom sin barbeque och sina många vackra fontäner. Jag var här förra våren en vecka efter skolan, hade riktigt roligt och såg fram emot att komma tillbaka.



Resan gick genom Oklahoma. Åkrar, åkrar, åkrar, Tulsas skyline, åkrar, bönder som brände gräs, en tutande brandbil på väg att släcka en gräsbrand, åkrar, åkrar, åkrar...
...några traktorer, åkrar, tävling i bakfyllefisar, åkrar, en häst, en ko, ett hus, åkrar, några träd, åkrar, åkrar...

..."Welcome to Kansas"-skylt, åkrar, åkrar, åkrar, stopp för kisspaus och hästmatning, åkrar, en kulle, två kullar, åkrar, en sliten lada, ett hus, fler gräsbränder, åkrar, åkrar, åkrar, tankning, åkrar....

...spikrak väg kantrad av åkrar, den första rondell jag sett i USA, åkrar, åkrar, åkrar...

Till slut kom vi då fram till Kansas City, eller rättare sagt förorten Overland Park. Min lagkamrat från North Park Kevin Gahtje (mitten) kommer här ifrån och hans morsa bjöd oss på mat och husrum. Killen till vänster Dan Kasnick är en annan polare från skolan och killen till höger vete gudarna vad han heter. De självmordssekt-liknande klädesplaggen är en slags filt med ärmar kallade Snuggies. De säljs via amerikansk TV-shop och är säkert jättepraktiska (du behöver ju liksom inte frysa om händerna när du läser en bok i soffan), men jag gjorde ett löfte där och då: vem som än ser mig i en Snuggie har min fulla tillåtelse att befria mig från jordelivet. Ingen pardon.

Kevins morsas lasagne var supergod, men jag kunde inte stå ut med tanken att, som jänkarna i sällskapet ville göra, spendera hela lördagkvällen med att spela Rock Band i en omysig källare med ett gäng vuxna killar i Snuggies. Det ryckte i festnerven och min troligtvis bästa jänkarvän Nathan Ryan kom till räddning.

Nate tog med mig, Andreas och Kristoffer till en av häftigaste barer jag sett, tror den hette Dueling Pianos. Två pianovirtuoser satt på scenen och höll låda, duellerade mot varandra och låtar önskade man genom att skriva titeln på en lapp och lämna den på pianot tillsammans med lite dricks. Ju mer du betalar desto troligare är det att din låt spelas. Jag tjatade på hela kvällen om Thunderroad, men båda killarna sa att de inte kunde texten. Yeah right, vem kan inte texten till Thunderroad liksom?



Stället var fullpackat och ett sjuhelsikes drag, alla klämde i för full hals vare sig de kunde låten eller inte. Jag har inte haft så roligt sedan New Orleans. Om ni någonsin kommer till Kansas City måste ni kolla in det här stället.

Brothers in Arms, från vänster: Dan Kasnick, Kristoffer, Yours Truly, Sneak och Nate Ryan. Den sistnämnda gick på North Park fram till den här terminen. Han kom på att han inte hade tillräckligt många poäng för att ta examen i tid utan han behövde ta ett extra år. Därför åkte han hem till KC för att gå klart på en billigare skola. Riktigt ledsamt faktiskt, vi umgicks nästan jämt.



I mitten, en livsfarligt god rosa drink.





På söndagen vaknade man upp lite lagom mosig i kropp och hjärna, men inte värre än att en rejäl Denny´s frukost kunde bota. Vi tackade för oss och påbörjade den 8 timmars nätta sista etappen hem till The Windy City.

Sweet Home Chicago. Efter 400 mil genom tio stater slutade resan som den började; med en chorizo-burrito från grymmaste mexikanska haket någonsin, Lindos i Albany Park. Mis Dios!

Fin.

-------------------------------------------------------

Rod Blagojevich i fokus igår igen, denna gång som radiovärd i en lokal Chicago-station. Han har fått en okänd summa pengar för att sitt två timmar långa framträdande och dessförinnan signade han ett bokkontrakt för rättigheterna till sina memoarer. Blago skämtade om det i sändningen:"Jag är på sida tre". Ex-guvernören är slug, vet verkligen hur han slår mynt på sin egen myt mitt i i misären. Den sjunde april är det tänkt att åtalet mot honom ska börja.

Yours Truly,

Gustav