I min kurs Media Ethics i veckan diskuterade vi om det är rätt eller fel att publicera en sån här bild, om det är nödvändigt för allmänheten att se Rihannas uppsvällda ansikte. Åsikterna gick i sär om det här enskilda fallet, vilket ledde diskussionen in på det verkliga problemet hur incidenter om våld i hemmet rapporteras i media: just som enskilda fall.
Traditionellt, i alla fall i USA, har media behandlat fall av våld i hemmet (domestic violence) som isolerade händelser utan att sätta dem i sammanhang med det stora sociala problemet. Läsaren/tittaren kan säga: "Usch, vad hemskt!", men lämna utan närmare eftertanke kring underliggande, kulturellt bunda faktorer som förövarens (nästan uteslutande män) uppväxt och historia av våld och maktmissbruk. Det hjälper ju inte heller att när en kristen man slår rapporteras det som domestic violence, men när en muslim är förövaren rapporteras det som ett fall av typiskt islamistiskt kvinnoförtryck.
Ta till exempel den här besattheten med Josef Fritzl. Självklart är det en otroligt fruktansvärd händelse som är värd uppmärksamhet. Problemet är att vi ständigt matas med saftiga, sensationella detaljer (senast hur han våldtagit sin dotter 3000 gånger) vilket ger intrycket att det bara är psykiskt sjuka män som misshandlar och våldtar sina fruar och döttrar. Det hjälper inte de tusentals kvinnor som dagligen tvingas leva i skräck i sina egna hem. För att få bukt med denna, för att låna ett uttryck från min lärare Dr. Margaret Haefner, intima terrorism krävs det att media uppmärksammar det som ett utbrett samhällsproblem, inte som några enstaka sjuka mäns sjuka handlingar.
Peace, Love and Understanding
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar