lördag 1 november 2008

Ingen rast och ingen ro

Enligt CNNs landsomfattande opinionsundersökning kommer Obama få 50 % av rösterna, McCain 43 % och 7 % har inte bestämt sig. Sista helgen innan valet fokuserar de båda kandidaterna på att vinna väljare i så kallade "battleground states" (amerikansk nyhetsmedia är väldigt förtjusta i krigsretorik), stater där det fortfarande är osäkert vem som vinner. Anledningen är att Obama ger McCain oväntat hårt motstånd i traditionellt republikanska stater som Georgia, Virginia och North Dakota, stater som kommer ha en vågmästaroll.


Det är stressigt att vara presidentkandidat och det här är vad de båda ska syssla med under lördagen:
GOP:s John McCain började med att besöka Newport News, Virginia, där han fortsatte att hacka på Obamas plan att sänka skatter för alla som tjänar under 250 000 dollar/år (95 % av befolkningen) och kallade honom för "a redistributor in Chief". Sedan ska han dra vidare till Springfield, Virginia, sen till Perkasie, Pennsylvania, för att därefter avsluta dagen med att åka till New York och vara med i Saturday Night Live.

Barrack Obama var igår i Chicago och bus-eller-godisade med sin dotter på Halloween. Han hann också med att spela in ett radiotal som sändes i McCains hemstat Arizona. Idag började han med att åka till Henderson, Nevada, därefter Pueblo, Colorado och till sist Springfield, Missouri (det finns 17 Springfield i USA).

Det är inte lättare att vara vicepresidentkandidat. Demokraternas Joe Biden kommar dyka upp i Evansville, Indiana och städerna Marion och Bowling Green i Ohio.
Tuffast har nog ändå Sarah Palin som under dagen ska framträda i fem städer i de tre nyckelstaterna Florida, North Carolina och Virginia.

När en annan klagar på en uppsats eller två för mycket så kan man tänka på att så här har kandidaterna hållt på i månader i sträck. Obama har gråa hår nu som han inte hade i början av kampanjen.

Dags för mig att dra, klockan är 10.10 och bussen till sista seriematchen mot Illinois Wesleyan University (eller college) går om tjugo minuter. Jag känner mig väl inte sådär super-peppad att sitta på en buss i tre timmar, frysa på bänken i två, och sen tre timmar hem. But a man gotta do what a man gotta do. Peace!

Inga kommentarer: