Valdagen den fjärde november kommer Chicago vara världens mittpunkt. Eftersom Barrack Obama är från den Blåsiga Staden kommer han hålla sitt Election Night Rally i Grant Park vid stadens Lakefront. Det är här Obama kommer hålla sitt seger- eller förlusttal (låt oss hålla alla tummar, ta på allt trä, plocka alla fyrklöver och be till alla världens gudomligheter att det blir det första).
Självklart kommer jag vara där också, jag skulle inte för mitt liv missa en chans att personligen uppleva ögonblicket då USA kan få sin första svarta president. Det här kommer likställas med ögonblick i världshistorien som Martin Luther Kings "I Have A Dream"-tal, månlandningen, Berlinmurens fall, den första fotbollsmatchen, Springsteens Bottom Line-spelningar 1975, Pearl Harbor, Beatles första USA-turné, Palme-mordet, Lützen-dimman, Waterloo, freden i Versaille, slaget vid Thermopyle, Nürnberg-rättegångarna, Oktober-revolutionen, landstigningen i Normandie och The Whos spelning på Marquee Club i London i mars 1967 då Pete Townshend slog sönder sin första gitarr. Jag känner mig otroligt lyckosam och priviligerad, en sådan här chans kommer aldrig igen.
Tyvärr fick jag inte tag i en av de åtråvärda 65 000 biljetter till hans lilla get-together i det inhängnade festival-området, de gick åt på en timme. Fast Grant Park är stor och borgmästare Richard M. Daley (den gamle legendariska Daleys son) räknar med att evemanget kan dra uppemot en miljon människor! Det kommer bli en jävla fest eller -om valresultatet går snett-ett jävla upplopp. Jag kan knappt bärga mig, det kommer omdefiniera frasen "jag var där".
Till sist, jag tänker se till att byta ut bilden på mig i titeln. Nog för att jag har gått upp lite i vikt sedan jag kom hit - den som klarar att gå ner i USA förtjänar ett Nobelpris- men det ser ju ut som jag väger 300 kilo.
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar