Det ska inte alltid börjas i tid

Lazy Sunday Afternoon. Det är lugnet före pluggstormen och hela söndagen har spenderats i horisontalläge på soffan. Enda gången jag gick ut i årets första snöfall var för att gå till Subway och köpa käk. Det blev en footlong The Feast; ett 30 cm långt monster till macka med två sorters salami, två sorters skinka, kalkon, rostbiff, ost, sallad, tomat, sweet onion-sås, majonäs, gurka, paprika, lök, olja, vinäger och kryddor. Kalaset gick på nio välspenderade dollar. Det hade egentligen inte varit nödvändigt att lämna huset; det bästa med USA är att du kan få i princip vilken mat som helst levererad till dörren.

Dagen bjöd också på lite av det sämsta med USA. Marijuana är lika socialt accepterat i collegekretsar som att ta en bärs och många i min umgängeskrets puffar ganja varje dag. Att ansvarsfulla, självständiga individer röker har jag inget problem med, utan att drogbruket kryper ner i åldrarna- långt ner. När jag låg på soffan och glodde på senaste Family Guy-avsnittet kom två av mina polare, som jag inte tänker nämna vid namn - man vet ju inte med FRA och FBI vem som läser detta- in genom bakdörren, kollade på mig, skakade på sina huvuden och utbrast: "Dude, what is the world coming to?"

Polarna i fråga kom precis från en lägenhet vars innehavare är välkända dealers. De hade suttit i deras vardagsrum och rökt när sex Latino-ungar mellan 7 och 14 år kom in. De hade hjälpt dem som bodde där att bära in matkassar och nu ville de bli höga: "Heeey, are ya smokin´, man? That´s cool , look at these dudes, they´re gettin´ high, hahaha. Do ya got any weed to sell?". Stämningen blev minst sagt krystad.

Det är en sak att sälja till 20-åriga collegeungdomar, en helt annan att sälja till 7-åriga barn. Mina polare blev äcklade och drog så fort de bara kunde utan att verka otrevliga. Utanför porten stod två uppskattningsvis 6-åringar och chillade vid sina trehjulingar och delade på en cigg. Man kan tycka att de skulle sagt eller gjort något, men de var inte säkra att langarna verkligen skulle sälja till ungarna. Dessutom får man tänka på att de blev så tagna av situationens absurditet att de bara ville därifrån så fort som möjligt.

Jag har själv sett hur barn åldras mycket fortare idag, speciellt i Chicago. När jag och Jeff lämnade hans lägenhet för att åka ner till Obamas tillställning förra tisdagen stod fem-sex ungar i tio-årsåldern och hängde i gränden. En av dem skröt till sina vänner: "Yeah, bro, I finger fuck that girl all the time". Jag hajade till. Hörde jag verkligen rätt? För att bekräfta mina farhågor vände jag mig om och mötte Jeffs blick och vi hade båda ett "Vafan sa ungjäveln?"-uttryck i ansiktet. Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta.

Än värre; Jeff som jobbar frivilligt med barn från Chicagos ghetton hör historier om nio- till elvaåringar som utför oralsex. Om historierna är sanna eller inte spelar egentligen mindre roll, att sånt här ens existerar i ett barns tankevärld är vad som är djupt störande och oroväckande. När en annan var tio lekte en med lego, byggde kojor och hade inte en tanke på att få händerna innanför tjejers trosor. Tjejbaciller var ju värre än döden! Vem vet, kanske är min generation den sista som fick uppleva en riktig barndom?

Ert varnande finger

Gustav