söndag 23 november 2008

Nu tändas tusen juleljus...

Julen är USA:s högtid. Den symboliserar amerikanernas allra viktigaste ideal: familj, konsumption och någon stans där i periferin hyllandet av Kristi födelse. Hela landets ekonomi är beroende av julhandeln, månaderna oktober-november-december är livsviktiga för de flesta företag eftersom utan dem skulle de gå under. De första julreklamerna började rulla på TV i slutet av oktober och i många fönster och trädgårdar är redan julpyntade till absurdum, speciellt i rika Chicago-förstäder som Wheaton, Lombard och Naperville (någonstans där ligger huset från den första Ensam Hemma-filmen, om ni vill veta). Downtown Chicago vill inte vara sämre och i lördags var det dags för det årliga tändandet av de en miljon ljusen längs med huvudgatan Michigan Avenue, också känd som The Magnificent Mile på grund av alla dess magnifika byggnader. Självklart var jag er man på plats.
När termometern visade noll grader och klockan stod på 18.00 sparkade den stora paraden igång under stort pompa och ståt. På första vagnen stod Musse Pigg och sade "Happy Holidays" en månad i förväg, ljusen tändes och folk började dansa och sjunga. Michigan Avenue kantades uppskattningsvis av hundratusentalet människor.


Blinded by the lights...


Porten till The Tribune Building, tidningen Chicago Tribunes hemvist. Chicago är världsberömt för att vara den amerikanska arkitekturens hemstad, mycket på grund av - eller tack vare - att en svår eldssvåda ödelade nästan hela staden 1871. Kvar lämnades en tom målarduk för arkitekter och stadsplanerare, och ur återuppbyggnadsprocessen växte världsstaden Chicago upp. Utan The Great Chicago Fire hade Chicago idag troligtvis varit en medelmåttig amerikansk stad som St. Louis eller Cleveland, men istället blev den en av USA:s viktigaste städer. Här föddes den moderna skyskraparn och under framförallt den första halvan av 1900-talet tävlade staden med New York om vem som kunde bygga högst, bäst, vackrast och snabbast.



Correns hus på Badhusgatan må vara mysigt och bra, men det framstår som ett skjul jämfört med Chicago Tribunes kåk.



Chicagos landmärken hjälper till att sprida julstämning. Julfärgerna rött och grönt kommer lysa i toppen av Wrigley Building (bilden), John Hancock Center, Sears Tower och de övriga fram till jul. Under valdagen var det det patriotiskt rött, vitt och blått som gällde, övriga dagar av året har jag sett vitt, lila, rosa, grönt eller blått. Jag antar att det är en Chicago-grej.


Åter till paraden. Stora uppblåsbara julfigurer var populära, här en snögubbe. Diverse artister som tydligen ska vara kända drog också förbi på sina företagssponsrade vagnar och sjöng föga övertygande playback.



Vi svenskar vet ju bättre än de flesta att Disney och jul är i princip samma sak. Det är också sant i USA. Tätt förföljda av en jättepolkagris stod Kalle och Kajsa och pussade varandra på sin vagn. Jag blev lite smått konfunderad över detta; jag trodde hela idén med Ankeborg var en värld av platonisk kärlek där alla barn kommer med storken (vilket förklarar varför Kalle inte behöver några byxor). Ingen är pappa eller mamma till någon, Kalle och Kajsa eller Mimmi och Musse kysser aldrig varandra, i alla fall inte på munnen. Så vitt kan jag minnas har jag aldrig sett en munkyss i en enda Disney-produktion, men att ha sett Kajsa och Kalle hångla loss på sin paradvagn ändrade min Disney-världsbild i grunden.


Och så kom han till sist till alla barns enorma glädje. Kommersens skyddshelgon: Jultomten.


När Santa Claus hade dragit förbi avslutades festligheterna med ett sjuhelsikes fyrverkeri över Chicago-floden. Det var en riktigt maffig syn när blixtarna reflekterades i de omringande höghusens glasfasader.



Innan jag och sällskap hoppade på tåget hem gick vi in på varuhuset Macy's för att uppsöka hemlighuset. Då julen är en glädjens högtid för de flesta finns det dem som kommer spendera den ensammare än någonsin utomhus under Michican Avenue-bron i temperaturer neråt -30 celsius med vindfaktorn. Mitt bland julruschande hemmafruar på Starbucks satt två av dem och sov. I julhysterin får man inte glömma att det finns många förlorare i kapitalismens lotteri.

--------------------------------------

Till sist tänkte jag passa på att göra lite reklam för mig själv. I årets sista nummer av fotbollstidningen Offside har jag skrivit en tvåsidig artikel med bilder om mitt North Park Vikings match mot ärkerivalerna Wheaton Thunder tidigare i höst. Spring och köp!

Yours Truly,

Gustav

1 kommentar:

Anonym sa...

det var som fan