Sunday Morning Comin' Down

Efter en helg av intensivt studentliv sitter jag nu i skolans bibbla och försöker komma ikapp verkligheten, det vill säga skolarbete som skjutits till morgondagen eftersom jag hellre tittade djupt i glaset än i textboken två dagar i rad. Orsak och verkan.

I fredags tog Jeff med mig och Steve till en rockklubb i det coola området Wicker Park, The Subterreanean. Bandet Portugal Demand (kolla in dem!) från Portland, Oregon, spelade och Jeff kände keyboardisten Ryan sedan barndomen. Efter konserten bjöds vi på pappaläsk, bullar och t-shirts backstage i utbyte mot att vi hjälpte till att bära bandets utrustning till deras skåpbil. Dealio! Sedan bar det av i en taxi hem till Albany Park och fortsatta festligheter.

Den dynamiska duon i matchande outfits. Jag är en sucker för t-shirts, speciellt om de är gratis.

Collegestudenter gillar temafester och i lördags var det ett "stop-light"-party som gällde. Det fungerar som ett trafikljus; om man är singel klär man sig i grönt, om man har någon men är öppen för förslag tar man på sig gult och om man kilar stadigt så är det rött som gäller. Vad jag hade på mig är hemligstämplad information.

---------------------------------------------------

Livet efter valet går sin gilla gång; Wal-Mart har börjat annonsera inför julhandeln, och Obama-teamet går igenom Bushens alla beslut och kollar vilka de ska behålla, vilka de ska ändra och vilka de ska ta bort helt. Dessutom började de titta på ministerposterna och det spekuleras vilt vilka namn som hamnar var. Inget är officiellt än, men John Kerry som förlorade mot Bush i valet 2004 ses som en het kandidat till utrikesministerposten.

Obamas valseger har tagits emot med blandande känslor bland North Parks elever; de liberala, föga oväntat, är otroligt glada och säger att de återfått sitt hopp om USA. Bland den konservativa, kristna högern är tongångarna inte alls lika muntra. Innan valet hade jag många diskussioner med en av dessa, Samantha, en typisk "USA-All the way"-tjej. Hon är en mycket god vän till mig, men på grund av våra politiska meningsskiljaktigheter tog våra samtal många gånger våldsamma vändningar.

Dagen efter valet kunde jag inte låta bli att fråga henne:"Så hur känns det att ha en muslimsk, kommunistisk terrorist som president?". Med illa dold bitterhet i rösten svarade hon:"Jag vill inte prata om det, men jag kan iallafall trösta mig med att Gud fortfarande bestämmer i längden". Det leder ju mig då osökt in på följdfrågan: "Men då måste det ju ha varit Guds vilja att rätta till sitt misstag att låta Bush regera i åtta år och nu ersätta honom med Obama". Jag säger då det, om blickar kunde döda hade det bara varit en rykande askhög kvar av mig.


Till sist: SM-guld till Kalmar, fan vad gött! Med brist på elitfotboll i Linköping får man sträcka sig till sina kalmaritiska rötter för att hitta ett favoritlag.

Till sistast: Jag har hört på avvägar att det trots allt är några stycken där hemma som läser min blogg. För att boosta mitt ego så skulle det vara lite trevligt om ni droppade en kommentar eller två.

Peace, Love and Understanding,

Gustav