Hallowen bland bögaaaaairghrna i Boystown

Bästa polaren Linus är här och hälsar på i två veckor så det har inte blivit mycket tid över till bloggande (eller skolarbete). Men någon gång ibland sådär kan man ju lägga upp en bild. Helgen vigdes åt monumentalt Halloween-firande i dagarna två, men innan dess har vi gjort popkulturell sightseeing.

Linus och Chicago Theatre. Skylten känns igen från musikalen Chicago....duh..

Linus och Buckingham Fountain. Vyn återfinns i introt till Married With Children, eller som traditionen av dåliga svenska översättningar bjuder: Våra Värsta År. Därav Linus Al Bundy-pose.Linus under bruna/röda linjens tågräls, Near North Side. Det är här som Christian Bale a.k.a. Bruce Wayne skrotar med sin Lamborghini in i polisbilen i The Dark Knight.

Lite vanlig sightseeing blev det också. Här en sten från Kungliga Slottet i Stockholm som sitter i väggen på Tribune-skrapan.

Ikväll fortsätter vi det popkulturella temat med ett återbesök till The Green Mill. Förutom Capone-referenserna har en en del scener från High Fidelity spelats in där.

Igår var vi på Chicagos Imax-biograf och såg filmatiseringen av barndomens favoritbok: Maurice Sendaks Where the Wild Things are (I Fablernas Värld på svenska, kategori "godkända översättningar"). Gå och se den! Det är en film som berör, speciellt soundtracket är helt magnifikt.

-------------------------------------------------

Linus a.k.a Ace Ventura; Sara a.k.a Pippi Långstrump; Yours Truly a.k.a Världshavens skräck. I brist på inspiration tog jag till en klassisk piratkostym. Funkar alla gånger.

Halloween då. Som ni säkert vet har det i USA ingenting med att minnas sina döda längre, utan bara att skrämmas, vara läskig, klä ut sig och supa. Man tar ju seden dit man kommer, eller hur?

På fredagen begav vi oss ett stort gäng till Wrigleyville där det alltid är drag på Halloween. Roligt.

Lördagen däremot började med ett gäng collegefester och slutade med att jag, Linus och Sara hamnade vid korsningen Halsted och Belmont, a.k.a Boystown. Fruktansvärt roligt.

Dåligt med kvinnlig fägring, men det positiva är att konkurrensen inte är så stor kring de få som finns.
Träffade Någonting Mattson a.k.a Fred Astaire. Han bor i Andersonville, är svenskättling och en jävel på att steppa.

Med risk för att spela på stereotypen av den frigjorda bögen, men det är en väldigt avslappnad och välkomnande miljö i Boystown. Du får vara precis den du är, här passar alla in som inte passar in någon annanstans. Det är en skön kontrast mot alfahanne-metropolen Wrigleyville där snubbar, på icke-Halloween-kvällar vill säga, har försökt bråka med mig på grund av jag matchar mina strumpor med t-shirten, ofta bär scarf och inte ser ut som en marinsoldat i håret. En helt vanlig svensk kille alltså, men där är jag antingen "bög", "gay", "homo", "Kanye West" eller allt det ovanstående.

Yours Truly,

Gustav