Jag vill börja med att be om ursäkt för att texten är helt ur fas och i olika storlekar. Blogger jävlas med mig och jag har ingen aning om varför. Hoppas ni kan tyda vad det står ändå.
En stor fördel med det amerikanska skolsystemet är att man kan förutom de obligatoriska kurserna i sitt program välja och vraka bland andra kurser som intresserar en. Tillsammans med musik, film och fotboll är historia ett av mina stora nördområden, så därför har jag tagit en hel del historiekurser vid sidan av mina journalistik-, media-och filmkurser. Att vara tvåspråkig svensk har i nämnda historiekurser sina fördelar eftersom man kan i sina slutuppsatser kan skriva om svenska historiska personligheter och använda svenskspråkiga källor. Förra terminen betade jag av vår narcissistiska, maktgalna och machiavelliska landsfader Gustav Vasa. Den här terminen plöjer jag igenom mer eller mindre alla filosofer från Upplysningstiden i idéhistoria-kursen Inventing the Modern Mind, och vad passar då bättre än att tillägna sin slutgiltiga femton-sidare Upplysningens mest kände svensk, vårkäre blomsterkung på 100-lapparna - Carl von Linné.
Carl von Linné (1707-1778)
Carl von Linné, eller Carl Linnaeus som han är känd internationellt, är utan tvekan mest känd för sitt könsorienterade system att organisera växter och den latinska binära nomenklaturen som fortfarande är standard i biologin. Den traditionella bilden av Linné är en gudfruktig man var största drivkraft var att organisera Guds skapelse. Under sin livstid kategoriserade han 4400 djur och över 7000 växter och han hade ett ego av samma paritet som hans verk, illustrerad av hans ödmjuka citat om sig själv vi tredje person: "Gud skapade, Linné ordade".
Likt de flesta vetenskapsmän under hans samtid var Linné mångsysslare. Han hade stort inflytande på många av Upplysningstidens stora filosofer; Jean-Jacque Rousseau såg honom som världens största man och Johann Wolfgang von Göthe lär ha sagt: "Jag har bara tre lärare - Shakespeare, Spinoza och Linneaus....fast inte i biologi!" Världens säkraste källa, Wikipedia, listar Linné som forskare i botanik, medicin, geologi, pedagogik och zoologi, men de missar det som troligtvis var hans största drivkraft: ekonomi.
I de efterforskningar jag har gjort och de jag argumenterar i min uppsats såg Linné sig själv först och främst som ekonom, inte naturforskare. Under 1700-talet var Sveriges ekonomi körd i botten. Det hade kostat på att bygga 1600-talets baltiska imperium och när Karl XII trillade av pinn i Norge var Sveriges stadskassa dränerad. Lägg där till några år av missväxt så förstår man att situationen inte var så munter. I korthet, med tysk kameralism som förebild ville Linné råda bot på läget genom att göra Sverige ekonomiskt oberoende av andra stater. Han ville utnyttja landets egna resurser till max och inom dess gränser skapa en självgående ekonomi som inte behövde importera från utlandet.
För att åstadkomma detta ville Linné utveckla jordbruket och industrin. Linné var övertygad att alla jordens växter kunde frodas i Sverige och hade stora planer på att förvandla Lapplands outnyttjade vidder till kanel- och téodlingar. Han försökte finna och utveckla substitut för importerat kaffe, medicinska örter och färgämnen. Anledningen att han blev adlad var att han lyckades odla pärlor i svenska musslor för exportsyfte. Det primära syftet med hans resor genom Sverige och hans apostlars resor till jordens alla hörn var inte att katalogisera, utan att utforska växters ekonomiska nytta och finna exemplar att skicka hem till Sverige för anpassning till det svenska klimatet. Hans mest kända livsverk, binära nomenklaturen, gjordes utav nödvändighet för att enkelt hålla koll på de olika växterna och deras ekonomiska nytta.
Det ska sägas att ingen av Linnés ekonomiska planer blev verklighet, men det ger en bild av hur vetenskap bedrevs back in the days. Som sagt, nästan alla vetenskapsmän och filosofer var verksamma i flera områden, och det var inte alltid de som de blivit mest kända för som var deras främsta drivkraft. Ta Isaac Newton till exempel, denna symbol för intellektuell insikt som förvandlade oss människor från slavar under religionens förtryck till moderna, fritt tänkande varelser. Han upptäckte och förklarade gravitationen, men hans kanske största passion var den ädla konsten alkemi; att tillverka guld. Idag förlöjligar vi alkemisterna, men när det begav sig var det en erkänd vetenskap och Europas nationer tävlade i vilka som kunde framställa guld först. Tänk så tokigt...
----------------------------------------------
Eftersom det här är en Chicago-baserad USA-blogg så passar det väl in i sammanhanget att berätta om Carl von Linnés Chicago-anknytning. Svenskarna var Chicagos tredje största folkgrupp runt slutet av 1800-talet. I den stora parken Lincoln Park hade polackerna, tyskarna, irländarna och till och med norrmännen rest monument över nationalhjältar. Svenskarna ville inte vara sämre och ville ha en egen staty rest lagom till världsutställningen i Chicago 1893.
Drivande bakom projektet var Johan Enander, redaktör för svenskspråkiga tidningen Hemlandet, och Andrew Landquist, den svenska arkitekten som bland annat har kända Chicago-landmärken Wrigley Field och Wrigley Buidling på sitt samvete. Debatten var livlig vilken svensk storhet som skulle får äran att bli staty. Konservative Enanders första förslag Gustav II Adolf väckte stort motstånd från de som tyckte det var en befängd idé att resa en staty över en krigshungrig kung i en republik. Andra som var uppe för diskussion var kemisten och naturforskaren Jöns Jacob Berzelius och John Eriksson, en svensk krigshjälte i amerikanska inbördeskriget. Till slut enades svenskarna om att Carl von Linné skulle göra sig bra i brons; han är ju trots allt Sveriges kanske största vetenskapsman genom tiderna, dessutom tilltalade hans epitet Blomsterkonungen den monarkistiska falangen.
Till det nätta priset av 40 000 dollar beställdes en kopia av Frithiof Kjellbergs Linné-monument i Stockholm. Statyn färdigställdes och fraktades från Stockholm via Swinemünde och New York till Chicago. Den kom fram den 1 augusti 1890 och avtäckningsceremonin i Lincoln Park ägde rum den 23 maj 1891, vilket ledde till en fullkomlig Linné-feber i stadens svenska kretsar. 1976, när kungen kom på besök till Chicago, flyttades statyn till anrika University of Chicago där den står än idag.
----------------------------------------------
Mr. Kinnhammar skickade den här länken om Knark von Linné till mig.
Jag tycker att skämtet är roligt och ganska harmlöst. Jag håller på producenternas linje, att klippet där Linné puffar gräs med Bob Marley är så kort att barn inte hinner uppfatta det. Och om de gör det så är det föräldrarnas roll att informera de om farorna med att röka gräs.
Yours Truly,
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar