Omoraliskt mätt

Ledsen att det blivit lite blygsamt med bloggande de senaste två veckorna. Som ni kanske har förstått har min polare Linus varit och hälsat på, så all tid har gått åt till skolarbete och att underhålla honom. Imorgon drar han hem och vi har nyss firat av honom med en stor, svulstig Chicago-style deep dish-pizza. Uscha-an, det är moraliskt olagligt att vara så här mätt. Speciellt efter man fått det levererat till dörren.


Tänker summera hans vistelse med ett svep av bilder och anekdoter imorgon...kanske.

----------------------------------

Jag är fullt medveten om att jag inte har kommenterat dödsskjutningen på Fort Hood i Texas, vilket jag borde gjort som USA-bloggare. Jag har helt enkelt glömt av det, och nu känner jag att det mesta redan har sagts. Det enda jag vill poängtera är att fokuset på att den misstänkta skytten är muslim är farligt överdrivet. Hans muslimska tro behöver inte ha någonting direkt med hans gärningar att göra, tills motsatsen har bevisats kunde han lika gärna varit kristen. Man ska inte, som amerikansk media gör, beskriva honom som "en troende muslim" eftersom det späder bara på den illasinnade bilden av muslimer som redan genomsyrar det amerikanska samhället. Förstärker terroriststereotypen helt enkelt.

-----------------------------------

I måndags var vi och såg Blackhawks bonka bävern ur Los Angeles Kings med 4-1, trots stundtals slarvigt och ofokuserat spel. Kul att Linus fick se en bra hockeymatch i en av världens största hockeyarenor. United Center tar in drygt 21,000, i måndags var det strax över 20,000. Lite skillnad mot den match jag tog med min norrländska kusin en gång i tiden i Cloetta Center: LHC - Luleå, 0-0, inför knappa 6 500 sömniga åskådare.


United Center är speciellt även på andra sätt. Målfirandet är det ett sinnesjukt drag i:





Och nationalsången sjungs inte mäktigare någon annan amerikansk NHL-arena. Det är helt omöjligt att höra texten på grund av allt vrål.




Visserligen är det så där blint patriotiskt som bara jänkare kan vara, men jävlar, men nackhåren reser sig så man kan spetsa en buffel på dem och man kan slipa en diamant med gåshuden. Måste upplevas av alla hockeyälskare.

Blackhawks ungblod är en ruggig lagmaskin denna säsong. De ligger trea i Western Conference, leder Central Division och ligger nia totalt i NHL. Detta trots att de till skillnad från de övriga topplagen inte har någon dominerande poänggörare. Deras bästa, Patrick Kane, ligger på 30:e plats i poängligan och 17:e i assistligan. Chicago har ingen bland de 30 bästa målskyttarna och endast en med i +/- statistiken, Brent Seabrook, 21:a plats med +7. Lagmaskin var ordet.

Glädjande statistik, men det som gör mig allra gladast är att dynggänget från Detroit ligger 11:a i Konferensen, 3:a i Divisionen och endast 19:e i Ligan. Detta är revanschens säsong, sanna mina ord.

Yours Truly,

Gustav