tisdag 24 november 2009

Skjut mig

Visst är det härligt att komma hem vid midnatt efter att ha lökat 8 timmar i biblioteket och komma på att man har 40 sidor Rousseau att läsa till 9.15 imorgon bitti?

-----------------------

Fick idag höra ännu en solskensanekdot med Chicago-snuten i huvudrollen. Min kompis Matt var på väg hem i sin vid två-tiden härom natten. Han gör en högersväng in under en järnvägsbro och vad skådar han om inte sex patrullbilar med tillhörande poliser som står uppradade och blockerar högerfilen. Eftersom der ser ut som de ligger i beredskap för ett knarktillslag eller något annat viktigt vill Matt komma därifrån så fort som möjligt, så han börjar köra förbi de till vänster, fullt lagligt. I precis samma sekund dyker från någonstans en sjunde polisbil upp, gör en vänstersväng och möter Matts bil. Matt lägger i backen och för att komma ur vägen, men då ser han att en åttonde polisbil kör upp bakom honom och ställer sig i vägen.

Matt vevar ner rutan och frågar artigt vad som händer. En polis bilen framför springer ut och han får till svar: "Hey, kid, get out of here, NOW!" När han försöker förklarar att han kommer inte kunna backa ut utan att antingen skrapa i polisbilen eller bropelaren, svarar Herr Konstapeln: "No, you´re fine! Come on, get the fuck out of here!"

Okej, tänker Matt, om ni säger det så. Han börjar backa så försiktigt han kan, noga med att inte träffa pelaren - och skrapar därför i polisbilen. Snutarna hugger som kobror: "TURN YOUR ENGINE OFF, REMOVE THE KEYS FROM THE IGNITION AND PUT YOUR HANDS ON THE WHEEL!!" Därefter får han gå ut, sätta händerna mot motorhuven och den vanliga Chicago-proceduren med muddring, hån och trakasserier tar vid. Matt påpekar det absurda i att de faktiskt sade till honom att köra därifrån trots att det inte fanns plats och att det tydligen inte var ett alternativ för snubbarna i den bakre bilen att flytta sig några meter, men allt han får till svar är ytterligare spydigheter och hånskratt. Till slut låter de honom åka, utan att ens göra ett alkotest.


Den här historien får en att undra; var poliserna verkligen ute och spanade efter något, eller låg de bara i lur och väntade på att få jävlas med någon som tidsfördriv? Är de så dumma eller så smarta? Jag vet inte riktigt vad som är värst. Känns som att välja mellan Springfields finest Chief Wiggum och South Parks dito Officer Barbrady.




Jag tror jag skiter i Rousseau. God natt!

Yours Truly,

Gustav

Inga kommentarer: