Domarna

Som ni säkert minns bråkade jag med "Chicagos finest" för några veckor sedan. För er som inte minns; jag och två av mina amerikanska polare, vi kan kalla de Anders och Måns, hade varit ute på lokal och skulle pallra oss hem. Lite glada i hågen så knallade vi nerför gatan mot tågstationen, höll på och dumma oss som man brukar. Jag gick lite framför de och vad jag förstår knuffar Anders Måns lite för hårt in i ett skyltfönster (som inte fick en skråma). Jag såg en manlig och kvinnlig polis framför oss som ropade i sina trevligaste tonlägen: "Hey, motherfuckers, what the fuck are you doing? Get your motherfucking hands on this motherfucking car!" Vi var varken redlösa, odrägliga eller en fara för någon annan, men vi blev nedtvingade på knä och satta i handklovar. Eftersom jag höll käften klarade jag mig undan med en tillsägelse, men Anders, och speciellt Måns, var inte lika kalla utan de fick åka med till stationen. De släppte Anders direkt, men Måns blev misshandlad och fick stanna över natten.

Blir man gripen måste man på rättegång och idag var Dagen D för båda två. I Chicago funkar det så att man får ingen utsatt tid, utan bara ett datum då man ska befinna sig i rätten. Domaren betar av fall efter fall och man får snällt vänta på sin tur. De kom båda, som väntat, lindrigt undan. Domare tycker bara såna här fall är onödigt pappersarbete. Anders fick 60 dollar i böter och Måns sex månaders övervakning, det vill säga, strular han till det inom ett halvår så blir det troligtvis fängelse. Självklart satt de båda snutarna i salen och flinade.

Det sorgligaste med hela historien är inte att deras orättvisa behandling av polisen, utan deras fall var långt ifrån unikt. Måns pratade med en kinesisk kille som satt och väntade, frågade vad han hade gjort. För att göra en lång historia kort; han hade hamnat i bråk med ett gäng vita killar. Två vita poliser kom till platsen, gissa vem den enda de tog in var?

Yours Truly,

Gustav