A day in the life

Uret är närmare två på nattkvisten, jag sitter i sängen med datorn och en skål med hemmasnickrade chili fries i knät och tänkte berätta om min dag. Jag är egentligen dödligt allergisk mot hjärndöda vardagsbloggar, ni vet såna där "idag har ja inte gjort någe speciellt, hihi=) kolla på film, Twilight, dne var ASBRA! sen kom älskliiiiingen över o dä va myys =), vi hörs tingeling!"-bloggar som ingen bryr sig om och som bara tar upp onödigt serverutrymme, men just idag känner jag att det varit en sån där typisk men ändå händelserik vardag som inträffar med ojämna mellanrum.

Vaknar 8:30, snoozar till 9, pallrar mig upp och in i duschen. Duschar på fem minuter, borstar tänderna, tänker "fan, det var ju dumt, jag har ju inte käkat frukost än", på med kläder, svänger ihop lite havregrynsgröt, på med socker, kanel och mjölk, käkar medan jag som ett sant barn av tiden kollar min Facebook. På med jackan, ut i Chicago-rusket och bort mot biblioteket till dagens enda lektion Video Production I, lyssnar på gästtalare Dan Andies - energisk producent och dokumentärfilmare, blir inspirerad.

Klockan 11.30 grabbar jag min tripod och kamera och ger mig ut i vad som gått från rusk till pissregn. Hoppar på bussen mot Andersonville, hoppar av vid korsningen Clark/Foster, eftersom det regnar kan jag inte filma exteriör, knallar istället till Swedish-American Museum, filmar ett gäng stillbilder, hälsar glatt på några barn. Ut igen i rusket, kommer på "fan, jag har bara en femma och måste växla till bussen", traskar över gatan till Ericssons Delikatessen och köper ett paket Ballerina-kex.

Hopp på bussen igen 14.00, tillbaka till North Park, svänger förbi Student Services och droppar av några signerade papper till min praktik nästa termin. Masch mot bibblan igen, ner i källaren, slår mig ned vid dator, börjar ladda in det jag precis filmat, kollar Facebook, svarar på meddelanden, börjar klippa när allt har laddats in. Börjar klippa film 15.00, trixar bland annat ihop ett montage med bilder på utvandrade och utvandringsstatistik per län mellan 1851 och 1930, häpnas över att det från Östergötlands län utvandrade över 70, 000 människor till USA, Kristoffer ringer 18.30 och säger att jag ska komma över eftersom han bjuder på käk. Gratis är gott tänker jag och avslutar klippandet för dagen.

19.00, över till Kristoffer som bjuder på en sweet chili-kryddad köttfärssås med pasta som älskar med mina smaklökar, Nate och TJ är också där. Snackar lite skit på svenska, bjuder Krille på Ballerina-kex, tackar för mig och går iväg 19.45 till skolans kapell där Louise A. Cainkar ska tala, författare av boken Homeland Insecurity, en bok som berättar hur arabiska- och muslimska amerikaner i Chicago fick utstå hela diskriminationsspektrat på hemmaplan efter 9/11. Är mycket intresserad, blir äcklad över hur trångsynta och rent ondskefulla människor kan vara.

21.00 applåderar, drar hem igen, byter om till fotbollsgrejer, går över till grannen och slänger

in en välbehövlig laddning tvätt. Till gymmet, klockan 22, får reda på att vår match har blivit

inställd eftersom de andra laget är för fega, lirar ändå fotboll till 23.30. Tillbaka igen, slänger in

tvätten i torktumlaren, kollar på CHicago Bulls få stryk mot LA Lakers, känner på tvätten,

fortfarande blöt, låter den köra en halvtimme till. 01.00, tvätten klar, häver ner den i korgen,

tackar för mig, går hem, nu sitter jag här.

Det har varit en sån där dag man verkligen får saker gjorda, en sån där dag som får stressen att

släppa. Hade varjedag varit sådan hade man varit både astronaut och fotbollsstjärna vid det här

laget (eller om man inte upptäckt hur gått öl smakar eller hur roligt det är med TV-spel). Vi får

hålla tummarna för en likadan imorgon.

----------------------------

Här kommer ett visdomsord om värdet av distans till popkultur och tänka för sig själv. Den har

visserligen legat ute några år, men jag har inte sett den förrän Linus visade mig den för några

veckor sedan.

Min livsinställning in eine Nuttenscholl, eller Nötenschale,....

Yours Truly,

Gustav