Back to reality

Det är svårt att återvända till vardagen när man varit på semester. Lika svårt är det att ta upp skolarbete igen efter att man festat och varit turist i sin egen stad i två veckor - men det måste göras. Eftersom ni redan har sett ett gäng bilder från Linus visit så lägger jag upp några andra. Om inte annat så får ni lite sightseeing-tips.

NBC-skrapan. Här spelades fram till för några månader sedan den högkvalitativa Jerry Springer Show in. Tänkte ta med Linus dit eftersom biljetterna är gratis, men enligt snubben i receptionen har de flyttat till Connecticut på grund av mer förmånliga skattevillkor.

Dark Knight. Jag kan inte gå under ed på det, men jag tror att det var i de här tunnlarna under Michigan Avenue som de spelade in biljaktscenen i The Dark Knight.

Skor. Ni som gillar att shoppa skor måste åka till Belmont Army Surplus på Belmont Avenue. Butiken har fem våningar; en med nya kläder, en skejtbutik, en skovåning, en second hand och...

...en våning med överskott från militären. Du kan shoppa en fullt funktionsduglig nazi-hjälm om du vill, men jag misstänker att det är en replika.

Navy Pier. Visserligen något av en turistfälla, men det finns en hel del att göra, bland annat båtturer, parisarhjul, museer och IMAX-biograf.
Pampig exteriör.

Pampig interiör.

Sears, förlåt, Willis Tower. Troligtvis Chicagos största turistfälla, men det måste ändå ses. Jag planerar att när jag blir rik och berömd ska jag smälla upp en 400-meters skyskrapa i Linköping bara för att jag kan. Skogens Center klingar inte så illa, faktiskt.

Jordan-statyn utanför United Center. När jag var sex-sju år någonting visste jag ingenting om basket. Hade ingen aning om reglerna eller knappt var det spelades. Det enda jag visste var att jag ville ha en Chicago Bulls-keps eftersom det var där Michael Jordan spelade. Om han var så stor för mig, gissa då hur stor han är i Chicago.

Inskriptionen lyder: "The best there ever was. The best there ever will be." Inte så dåligt omdöme, faktiskt.

H-O-C-K-E-Y, HOCKEY!! Blackhawks måste också ses, speciellt nu. På nytt födda Chicago hade NHL:s bästa publiksnitt förra säsongen med 22 247, nästan tre fullsatta Cloetta Center. Dessutom ger det maffiga introt gåshud av den högre skolan, speciellt om man är Blackhawks-supporter.

Jag kommer ihåg när jag kom hit för två år sedan. 2007 låg Chicago näst sist i publikligan med endast 12 722 åskådare i snitt. Det gick att få tag i biljetter till Blackhawks-Detroit samma dag för tio dollar. Nu, två säsonger senare, måste jag punga ut 45 dollar för samma platser - mot LA Kings. Chicago kryllar av medgångssupportrar och slipsarna i ledningen vet hur man mjölkar en framgångsvåg.

Andersonville. Sista dagen Linus var i stan tog vi en turné till den gamla svenskstadsdelen Andersonville. De första svenska immigranterna bosatte sig nära downtown, i Swedetown. Svenskarna var tredje största folkgruppen i Chicago i slutet av 1800-talet och det stråk av Chicago-avenue som gick genom Swedetown kallades i folkmun för Bondegatan. I den stora branden 1871 förstördes hela Swedetown och eftersom det efter branden var förbjudet att bygga trähus i Chicago flyttade svenskarna utanför stadsgränsen. De flesta flyttade norrut till området kring korsningen Clark och Foster, kärnan i vad som skulle bli Andersonville. Nu bor det inte så många svenskar kvar där, men området, främst tack vare The Swedish-American Museum, har lyckas hålla sitt svenska arv vid liv. Bland annat med en dalahäst.

Ericssons Delicatessen har funnits sedan 1930-talet. Direkt från Sverige importerar de knäckebröd, kaviar, sill, Ekströms fruktsoppa, Marabou-chokla, digestive-kex, ärtsoppa, bruna bönor, köttbullar, prinskorv, falukorv, you name it. Nedför gatan ligger Restaurang Svea, Simons Tavern och the Swedish Bakery.

Andersonville har ett stort HBT-community. Vi käkade på burgarstället Hamburger Mary´s som är inrett i regnbågens alla färger och där de flesta i personalen inte direkt är straighta som linjaler. Vår kypare blygade inte med komplimanger och skamlösa förslag, han var speciellt förtjust i Erik Kinnhammar som inte riktigt visste var han skulle ta vägen. I vilket fall som helst, det var den bästa burgaren jag någonsin käkat, deras hembryggda pale ale var inte så dålig den heller. Hamburger Mary´s och Andersonville är ett måste om ni kommer till Chitown.

Yours Truly,

Gustav