-------------
Som Monty Python skulle sagt: och nu över till något helt annat. Jag var ju som bekant i norra Iowa i helgen på Sabeel-konferens. Sabeel är en pro-palestina organisation som jobbar för att frigöra palestinierna från Israels ockupation och skapa förståelse och samarbeta i regionen.
En av huvudtalarna var Jeff Halper. Denna karismatiske man är en israelisk jude, professor i antropologi, politisk aktivist och en av världens bästa analytiker av Palestina-Israel-konflikten. Han står vid barrikaderna; i senaste Gaza-kriget var han med och körde båtar med förnödenheter in i Gaza, men förespråkar ett icke-våldsamt motstånd. Det han brinner mest för är att stoppa Israels förstörande av palestinska hus och 1997 grundade han ICHAD - Israeli Comittee Against House Demolations. 2006 blev han nominerad för Nobels fredspris, men jag tycker att han kunde gått få det i år.
Halpers tal gav mig en helt ny syn och förståelse av situationen, så jag tänkte sammanfatta de mest intressanta.
Först lite statistik. Totalt har 18 000 palestinska hem demolerats, det handlar om ungefär 100 000 människor som förlorat sitt hus. Det finns 170 judiska bosättningar i inom Israel-ockuperat område och 600 checkpoints för palestinier som vill röra sig över gränserna. Hafradah-muren, hebreiska för separation, sträcker sig 380 kilometer och stänger in Västbankens palestinier. Apartheid tog onekligen inte slut i Sydafrika.
Till att börja med, Halper skiljer på israeler och Israels regering. Det är inte folket som vill skapa ett driva ut palestinierna, utan regeringen. Majoriteten av israeliska folket vill ha fred, men de har blivit manipulerade att tro att fred inte är möjligt. Regeringen använder en noggrann retorik som beskyller araberna (de använder inte ens ordet Palestina eftersom det skulle ge legitimitet till palestiniernas sak) för att kriget fortgår, att det är de som inte vill ha fred. Att de är fienden som vill driva ut israelerna från sitt rättmätiga land.Ingen ockupation existerar, det är bara skyddsåtgärder mot arabernas terrorism. Som sagt, folketvill ha fred, men eftersom de inte tror att det är möjligt har det mest liberala fredspartiet endast tre mandat av 120 i parlamentet. På sätt och vis är israelerna också ockuperade.
Många förslag på en lösning har varit uppe på bordet. Den mest populära är den så kallade Två-stats-lösningen och olika versioner av den. Den går ut på att dela territoriet i två stater, Palestina och Israel. För över 20 år sedan fanns en lösning klar som Palestina var redo att gå med på. Två separata stater skulle skapas. Trots att palestinierna är en överlägsen majoritet skulle Israel få 78 procent av landområdet. Jerusalem skulle delas lika, trots att staden betyder mycket mer för muslimer än för och judar. För fredens skulle var hela det internationella samfundet och Palestina beredda att skriva på, men Israel sa nej. Varför kan man då undra, då de får 78 procent av hela landet? Anledningen var att de skulle tappa kontrollen.
Enligt Halper spelar landområdet inte speciellt stor roll för Israels regering, utan det de vill ha är ekonomisk och politisk kontroll. Han jämför det med en ritning av ett fängelse. Kollar man på den så ser det ut som att fångarna äger stället: de har allt cellutrymme, rastgården, gymmet, cafeterian. De har 95 % av ytan. De enda vakterna har är några små kontor och fikarum. Men vem har kontrollen; fångarna eller vakterna? Kontroll beror inte på hur mycket utrymme du har, eftersom några strategiskt utplacerade galler, kameror, lås, dörrar och vapen tar knappt någon plats, men de är ack så effektiva i att separera de kontrollerade från de kontrollerande.
Halper säger att, med USA som backning, det är en sån här typ av lösning Israel vill få till: en som ser tillräckligt bra ut på pappret så att resten av världen köper det. De vill säga; ge palestinierna tillräckligt mycket land så att vi ser generösa ut, men vi behåller kontrollen. Tanken var att få igenom en sån här lösning innan Bushs mandatperiod tog slut, och det var nära. De som protesterade var Hamas och det palestinska folket. Nu är läget i ett status quo: palestinska folket är inte starkt nog att häva ockupationen, men USA/Israel är inte starkt nog att driva igenom det här apartheid-systemet.
Men varför håller USA Israel om ryggen? Det finns många anledningar; det finns många israeler med mycket pengar och stort inflytande i USA, men framförallt är det för att Israel är USA:s förlängda arm och go-to-guy i det i övrigt starkt USA-fientliga Mellanöstern. Sedan 1948 har USA pumpat in över 100 miljarder dollar i Israel och USA har därmed, genom Israel, fått stort politiskt och ekonomiskt inflytande i regionen. Dock har USA:s förtroende för Israel fått sig en törn på senaste tiden. USA litade att Israel skulle göra sig av med Hizbollah i Libanon 2006 vilket misslyckades. De lyckades inte heller krossa Hamas i Gaza.
Men kan inte president Obama göra något åt situationen? Problemet är att det är skitsamma vad han säger eftersom Israel inte behöver lyssna på honom. De går förbi honom, rakt in i kongressen där deras starka lobbygrupper får precis som de vill. Kongressmännen är helt enkelt för rädda att förlora sina jobb. Skulle de öppet ta parti för Palestina, ett gäng islamistiska terrorister, skulle de helt enkelt tappa sina väljare. Det vore politiskt självmord.
Och det här är varför Jeff Halper, som jag förstår det, förespråkar en rättvis lösning som inte fokuserar på stater, utan på mänskliga rättigheter. Det betyder inte så mycket vilket land man bor i, så länge man har rätt att leva och bo i fred utan att ens hus förstörs. Att få bevara sin egen kultur, att få gå till jobbet utan att behöva passera genom tre kontrollstationer.
USA spelar en vågmästarroll. De måste sluta försvara Israel, inse att en lösning på situationen är av högsta prioritet för USA och övertygas om att den här inriktningen är den rätta. Fast, som alltid, det är mycket lättare sagt än gjort. Halper var i Washington, D.C. förra veckan för en liknande konferens som den i Iowa. Han pratade med otaliga lobbyister och kongressledamöter och försökte övertyga de att stötta hans sak. Problemet är att om du nämner mänskliga rättigheter i D.C. så börjar folk skruva på sig. För det första ses du som naiv, det andra som en vänsteraktivist, och för det tredje vet de inte vad mänskliga rättigheter betyder.
Istället måste man prata i intresse-termer, att övertyga de styrande att det ligger i USA:s högsta "intresse" att vi får en rättvis lösning på Palestina-Israel-konflikten. Obama har redan sagt det: "Att lösa den här konflikten är av vitalt intresse för USA." Men som vi redan sett, det betyder inte så mycket vad han säger eftersom han inte håller i rodret i den här frågan. Nyckeln är att få kongressfolket att inse att mänskliga rättigheter ÄR av högsta intresse för USA. Om inte annat borde det vara ett gyllene tillfälle för de att höja sitt anseende i Mellanösterns muslimer. Men jag antar att de inte är så intresserade att gå terrorister till mötes...
------------------
Om ni har två timmar över kan ni här själva lyssna på Jeff Halper tala. Videon är från i fjol så det är inte samma tal jag hörde. Jag rekommenderar er verkligen att göra det, ni kommer få en helt ny förståelse av Israel-Palestina-konflikten. Dessutom är han en väldigt rolig kille.
Yours Truly
Gustav
2 kommentarer:
Intressant inlägg.
Antar att du hade en uppfattning innan konferensen eftersomm du skriver att den har förändrats. Hur tänkte du då?
Jag trodde generellt att alla israeler ville samma sak som deras regering: slänga ut alla palestinier. Att majoriteten var fanatiska zionistiska judar, mer eller mindre, som rättfärdigade deras sak med att de är Guds utvalda folk.
Nu förstår jag att det är inte fullt så svart och vitt; många israeler är inte ens troende. Speciellt Tel-Aviv är väldigt sekulärt.
Jag förstår nu att det handlar om en förtryckarregering som inte representerar folket. Ockupations-frågan finns inte ens på den politiska agendan, Halper sa att vid en undersökning hamnade den på 28 plats av 30 bland israelerna. Den sopas under mattan av de styrande.
Skicka en kommentar