Nästan arresterad: fortsättningen

Min kompis som hamnade i fängelse kom tillbaka tidigt morse. När jag träffade honom, vi kan kalla honom John, berättade han om sin natt. Efter att poliserna hade släppt mig ur sitt våld hade trakasserierna bara börjat för John.

Det började redan i bilresan till stationen. Poliserna höll på och svära och hota John. De provocerade honom att öppna munnen och sedan hotade de med stryk om han inte höll käften. Den kvinnliga polisen sade "shut the fuck up, motherfucker!" dussintalet gånger.

Som sagt, de släppte min andra kompis direkt, men de gav honom en böteslapp och en tid i rätten den 16 november. John fick en desto värre behandling. Så fort de kommit in i fängelset försvann poliskvinnan. Hon visste vart det barkade.

De slängde först in John i en liten väntecell. Han var svårt kissnödig och klagade till den manliga polisen. Han sade till honom att kissa i hörnet, så John lydde, men då flängde snuten upp dörren. Han skriker "Don´t ya fuckin´ piss in my jail, asshole!" och ger honom två stenhårda slag i ryggen och knäar honom i låret. Sedan beordrar han John att ta av sig sina skosnören. John lyder igen, men snuten tycker inte det går tillräckligt fort: "Faster, faster, motherfucker!!" gormar han och slår honom i magen. När han till slut får av snöret tar snuten det och piskar honom i ögat med det. Samma sak händer med det andra skosnöret. Till slut slängdes John in i en egen cell där han tvingades sova på ett betongblock till säng.

Jag har alltid känt ett obehag när jag sett en polisbil i den här staden. Jag vet hur korrupta de är, de är de värsta gatugänget eftersom de har lagen på sin sida. Det enda jag och mina kompisar gjorde var att låtsasbråka på en gata och en av oss åkte in i en ruta. Visst, vi var glada, fulla och dumma, och hade rutan verkligen gått sönder hade jag självklart betalat den. Men att bli satt i handfängsel, bli behandlad som skit och att min kompis blir misshandlad för en sån sak bara för att några snutar ska få utöva sin makt gör mig så fruktansvärt förbannad. Vi var inte på något sätt redlösa, odrägliga eller en fara för andra. De finns ingen som helst anledning för poliserna att behandla oss som om vi langar crack till gravida kvinnor och barn.

Men det värsta är att vi kan inte göra något som helst åt det. Man kan käfta emot, men då vet man vad som väntar. Vi kan inte anmäla de, eftersom vem kommer en domare lita på: tre ungdomar som var berusade vid tillfället eller två av "Chicagos finest" som var gjorde sitt "jobb".

Det är en sjuk värld vi lever i.

Yours Truly,

Gustav