Jag har hamnat i mitt första trubbel med Chicagos "rättviseväsen". Jag sätter det inom citationstecken eftersom hur Chicagos korrupta jävlar till poliser behandlar människor inte har med rättvisa att göra, utan det handlar om rent maktmissbruk. Innan jag går vidare med historien vill jag säga till min mamma och pappa som säkert är väldigt oroliga och arga just nu: jag har inte gjort något fel, jag har inte hamnat i något polisregister och mitt visum kommer inte dras in. Med det sagt; det här är historien om min kväll den 7 oktober 2009. Jag skriver det här precis efter jag kommit hem, så jag ber på förhand om ursäkt för svordomar, stavfel, felaktiga tempusböjningar och dålig meningsbyggnad. Hoppas ändå att budskapet når fram.
Jag och två kompisar (tänker inte nämna dem vid namn eller deras förhållande till mig) åkte till baren Duffy´s på Diversey Street i Uptown. Onsdagar är "1 dollar beer-night" och det är mycket North Park folk där. Vi festar och har kul och blir inte allt för berusade. Vid halv två-hugget bestämmer vi oss för att lämna och dra hemåt med tåget.
Vi går ner för gatan och håller på och dummar oss som man ofta gör framåt nattkröken. Jag går lite framför och mina två polare håller på att låtsasbråka med mig. Jag går lite snabbare, orkar inte med dem just då. Bakom mig tacklar den ena den andra som far in i ett barfönster. Jag ser en polisbil parkerad 20 meter framför mig. Poliserna, en man och en kvinna, båda latinamerikanska, kliver ut och säger till oss: "Hey, motherfuckers. Get your hands on this motherfucking car."
De tvingar ned oss på knä med händerna mot en parkerad bil. De sätter handfängsel bakom ryggen på min ena kompis och fängslar mig och den andra tillsammans. De börjar trakassera oss: "Why the fuck did you do that? Why did you break the fucking window? (det gick faktiskt inte sönder) Why are you fucking around like this, motherfuckers?" De tar vår legitimation och kollar så vi har åldern inne, 21, för att dricka. "Why are you so motherfucking stupid, why do you drink if you can´t handle yourself?"
Jag bubblar av ilska, samtidigt som jag är livrädd. Jag har inte gjort något fel, men ändå trakasseras jag på det här viset. Visst, jag är full, men jag har åldern inne för att dricka och jag försöker bara ta mig hem till min lägenhet. Jag biter mig i kinden för att inte käfta emot eftersom jag vet att snutarna kan sätta dit mig för vad som helst bara de vill. Jag borrar ner blicken i backen och tar deras skit, nickar duktigt och svarar endast på tilltal. Jag har ju mitt visum att tänka på.
Min ena polare är dock inte lika cool. Han käftar emot och just därför sitter han i fängelset i skrivande stund. Min andra kompis fick också åka plingplong-taxi till stationen, men de släppte honom eftersom de inte hade sett honom göra något. Min strategi funkade; de nöjde sig med att ta min information och lät mig sedan gå.
Jag blir så fruktansvärt förbannad på de rent ut sagt rövhålen till poliser. Varför envisas de med att bråka med tre berusade ungdomar när det finns våldtäkter, rån och mord att förhindra? Hade det inte räckt att säga till oss att ta det lugnt, fråga oss vart vi är på väg och se till att vi tar oss hem. Att verkligen leva upp till sitt motto "to serve and protect" istället för att behandla oss som kackerlackor. Vi var inte redlösa, vi kunde ta hand om oss själva. Om jag hade stuckit till dem en 50-dollarsedel hade vi troligtvis behandlats annorlunda. Korrupta maktmissbrukare är de enda de är.
I alla fall, när jag släppts börjar jag knalla hemåt. Jag har 7 dollar på fickan, tågen har slutat gå och en taxi hem kostar minst 15 dollar. Längst med tvärgatan Lincoln Avenue träffar jag på en räddande ängel vid namn Andy. Han har nyss avslutat ett träningspass på ett gym som är öppet 24 timmar och han står och väntar på en taxi. Vi börjar prata, jag förklarar min prekära situation, han känner medlidande och erbjuder sig att dela en taxi hem till mig, trots att det är en omväg från dit han bor.
När jag berättar kvällens historia känner Andy igen Chicago-polisens maktmissbrukande gestapo-fasoner. Andys bror är nämligen polis; privat är han världens trevligaste kille, men i tjänsten förvandlas han till ett första klassens svin. Är det bara jag, men är det inte något som är gravt störande med det?
Yours Truly,
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar