tisdag 29 september 2009

Låt oss prata om det

Sedan 11 september 2001 har vi levt i en värld av konstant spänning mellan den kristna västern och den muslimska delen av världen. Det definierande ögonblicket som gjorde George W. Bushs "krig mot terrorism" synonymt med "krig mot islam" och "terrorist" med "muslim" var när den gamle presidenten några dagar efter attacken högtidligt deklarerade att: "Detta korståg, detta krig mot terrorism kommer ta ett tag. Men amerikanska folket är tålmodiga. Och jag är tålmodig."

Bushens (eller hans talskrivares) användning av ordet korståg var en ofattbar blunder som har fått oanade konsekvenser. Medeltidens korståg då kristna riddare från Europas alla länder red till det Heliga Landet och massakrerade allt i sin väg - judar, muslimer, till och med kristna araber (de såg ju likadana ut) - är en ständigt förknippat i den muslimska världen med en kristen nation som slåss mot islam. Alltså inte ett land, USA, som slåss mot ett annat land, eller i detta fall ett koncept - terrorism. Utan ett regelrätt folkmord på alla som inte följer bibeln.

Bush har aldrig använt ordet sedan dess, men skadan var redan skedd. Det skapade direkt en "oss mot de, väst mot öst, kristendom mot islam"-retorik, och USA:s image i världen började sjunka som en sten. Många muslimer som från början sympatiserade med USA och var positivt inställda till deras mål att krossa Al-Qaeda vändes mot de. Islamistiska, fundamentalistiska terroristledare fick helt plötsligt mycket lättare att värva självmordsbombare till sina led. Allt de behövde göra var att citera Bush.

Bush groda sådde fröet till en klyfta som vuxit till en helvetesavgrund. Fördomar, fortsatta stridigheter och terrorbombningar, Muhammed-karikatyrer, rädsla, bin Laden fortfarande spårlöst borta, ingen debatt och obefintlig dialog har inte direkt ökat förståelsen mellan muslimer och kristna.

Nu när världen är inne i en nyperiod av globala problem som måste lösa med samarbete och kooperation - ekonomisk kris, oljekris, fattigdom, svält, miljökris - så håller det inte att klänga fast vid religiösa dispyter. Istället gäller det att hitta en gemensam grund, en bro för dialog och förståelse mellan kristna och muslimer.

Vi har pratat mycket om det här i min kurs om islam. Min lärare Dr. Donald Wagner har länge jobbat tillsammans med sin islamske vän och kollega professor Mahmoud Ayoub (har presenterat honom i tidigare inlägg) för att skapa samtal i vår polariserade värld. Ayoub, född i Libanon och boende i Philadelphia, har länge rest runt i mellanöstern och försökt bättre på bilden av USA. Han har tillsammans med Wagner anordnat flera seminarier och möten, bland annat här på North Park, mellan kristna och muslimska teologer, forskare och vanliga dödliga. Och det som har kommit fram gång på gång är att Jesus kan vara nyckeln till förståelsens dörr.

Men stopp nu; hur kan Jesus hjälpa till med någonting? Kristna tror att han är Guds son, medan muslimer tillber profeten Mohammed (en vanlig missuppfattning. Att tillbe Mohammed är en hädelse, endast Gud, eller Allah, får dyrkas i islam). Men Jesus har en framträdande roll inte bara i bibeln utan även i koranen. Han är en av de fem stora profeterna: Noak, Abraham, Moses, Jesus och Mohammad som alla är Guds budbärare.

Visserligen är skillnaderna mellan Bibel-Jesus och Koran-Jesus många. Enligt Koranen:
  • Är Jesus inte en frälsare från synd
  • Är han inte Guds son
  • Korsfästes och återuppstod han inte, men lyftes upp i himlen levande.
  • Föddes han inte i ett stall, utan under en palm.
  • Proklamerade han att Muhammed skulle komma.
  • Förvandlade han inte vatten till vin (muslimer får inte dricka alkohol).
  • Är han inte gudomlig.
Men likheterna är också många, och desto viktigare. I både bibeln och koranen:
  • Föddes Jesus av Maria
  • Var det en jungfru-födsel. En ängel berättade om att hon var gravid.
  • Utförde han samma mirakel, förutom de två ovannämnda.
  • Alla hans mirakel var för livsgivande, e.g. botade sjuka, helade blindhet.
  • Var han helt utan synd.
  • Var han en Guds profet och budbärare.
  • Ska Jesus komma tillbaka i vid domedagen och slåss mot Satan.
  • Han spridde ett kärleksbudskap och värnade om de svaga.
Har ser vi en direkt koppling mellan islam och kristendom. Det enda väsentliga som skiljer deras Jesus-bild åt är i fråga om hans gudomlighet. Hans budskap är snarlikt vilken helig skrift du än vänder dig till. Kristna och muslimer kan därför acceptera varandras religiösa syn utan att behöva kompromissa med sin egen.

Islam, speciellt Ayoubs sufi-tradition, predikar kärlek till Gud och att man ska älska och respektera sig själv och sin nästa (känns det igen?) och är i grunden inte en våldsam religion. Ordet jihad har många meningar i Koranen, och enda gången det kan översättas med "heligt krig" är det i försvarssyfte, aldrig som anfall. Sen att flera extremister har missbrukat termen är en helt annan sak.

Det är inte lätt, men att hitta de här gemensamma grunderna, inte behöva kompromissa med sin egen tro och överkomma viljan att konvertera den andre är livsviktigt för att kristna och muslimer ska kunna samarbeta mot ett gemensamt mål. Sedan får frågorna där det skär sig, till exempel om islamsk mansdominerad kultur och västerländsk sekularisering av kyrkan, får man prata om efter hand. Det viktiga nu är att prata över huvud taget, och att hytta med fingret och skicka missiler har ju inte visat sig så effektivt ännu.

Som sagt, det kommer inte bli lätt. Det är många krafter som jobbar mot samtal och förståelse. Jag kan ta min skola North Park till exempel. I somras togs beslutet att stänga ner skolans centrum för mellan-östern-studier (MESA). Anledningen sas vara ekonomisk, skolan behöver spara pengar i kristiderna. Dock, enligt Wagner, är det troligtvis en helt annan ekonomisk anledning; eftersom Wagner och MESA har anordnat flertalet debatter kring Israel-Palestina-konflikten har trycket utifrån ökat. Alldeles för många finansiärer av skolan gillar inte att arabernas syn på konflikten ska få utrymme, därför har de hotat att dra in sina bidrag. Det, i samband med att den nya skolpresidenten är av den konservativa evangeliska skolan, ledde till att centret lades ned. Det ryktas också om att de vill göra sig av med Wagner eftersom han engagerar sig så innerligt i de här frågorna.

Det här är bara ett exempel. Motståndet, från både kristet och muslimskt håll, är massivt världen över. Sedan ska vi bara få med de tre andra världsreligionerna, plus oss ateister kring fikabordet så ska nog alla de här världsproblemen lösas till slut.

Yours Truly,

Gustav

2 kommentarer:

Jesper sa...

Tack för ett informativt och intressant inlägg.

Gustav sa...

Ingen orsak! Ni ska ju få lite att tänka på ibland...