Mitt sovrum. Spartanskt inrett, allt jag har än så länge är en säng och några plansher. LHC-flaggan självklart på hedersplats.
Det här delen av rummet kallar jag för Kreativa Golvet: böcker, dator, sladdar, pärmar, pennor och block i ett systematiskt gytter. Precis som jag vill ha det. För att låna en replik från Kyle Gass i filmen Tenacious D: The Pick Of Destiny: "Jag vill ha det minimalistiskt. Jag vill inte att något ska komma i vägen för mina kreativa flöden."
Rummet sett från sängen. Tvättkorg, garderob, Pete Townshend som smashar en gitarr, krokar på dörren.
Rummet sett från sängen. Tvättkorg, garderob, Pete Townshend som smashar en gitarr, krokar på dörren.
Min t-shirt-hylla precis utanför dörren, den överdimensionerade ölflaskan från New Orleans tjänstgör som pengaburk.
Badrummet. Inte mycket för världen, men det funkar till att duscha, bajsa och titta sig i spegeln. Det är också förvånansvärt hur mycket några mattor gör för hemtrevligheten.
Badrummet. Inte mycket för världen, men det funkar till att duscha, bajsa och titta sig i spegeln. Det är också förvånansvärt hur mycket några mattor gör för hemtrevligheten.
Hallen. Hör att schackrutigt är väldigt inne just nu, men det skulle inte skada med en hallmatta. Donationer mottages tacksamt.
Diskbänken. Funktionsduglig, inte mycket mer.
Gasspis, top of the line. Det är här de kulinariska undren kommer ske, om bara det där förbannade gasbolaget kan sätta på gasen någon gång. Elspisar är väldigt sällsynta i USA, antagligen för att oljebolagen har ett finger med i spelet.
Min roomie Alex säng. Större än min, men desto knarrigare och obekvämare.
Vardagsrummet. Eller loungen som jag föredrar att kalla den. Soffan och stolarna är ett hopplock av donationer och gratis-saker på Craigslist.com, bordet stod i köket när vi flyttade in. TV saknas, men allt jag behöver är internet och det kommer på tisdag. Det kommer nog bli döbra det här. Alla som har vägarna förbi Chicago är välkomna att sova på soffan.
Gasspis, top of the line. Det är här de kulinariska undren kommer ske, om bara det där förbannade gasbolaget kan sätta på gasen någon gång. Elspisar är väldigt sällsynta i USA, antagligen för att oljebolagen har ett finger med i spelet.
Min roomie Alex säng. Större än min, men desto knarrigare och obekvämare.
Vardagsrummet. Eller loungen som jag föredrar att kalla den. Soffan och stolarna är ett hopplock av donationer och gratis-saker på Craigslist.com, bordet stod i köket när vi flyttade in. TV saknas, men allt jag behöver är internet och det kommer på tisdag. Det kommer nog bli döbra det här. Alla som har vägarna förbi Chicago är välkomna att sova på soffan.
Yours Truly,
Gustav
1 kommentar:
Lyan verkar ju helt OK. Gillade hallgolvet och den kreativa röran mest. Ser fram emot att pröva soffan under Springbreak. ZLATAN
Skicka en kommentar