En speciellt kontroversiell företéelse är det fruktade sexbrottslingsregistret. Det finns till allmänhetens beskådan på sidan familywatchdog.us. Ingen vill hamna där eftersom det kommer sabba resten av livet och inte bara för dem som förtjänar det. Nyfiken av naturen vill jag ju veta vilka av mina grannar jag inte ska bjuda på fika. De röda pilarna märker ut min lya.
Sökningen genererade 17 sexbrottslingar i mitt närområde, varav:
- 6 (röda) pedofiler
- 0 (gula)våldtäktsmän
- 4 (blåa) sexvåldsbrottslingar (i brist på sämre översättning av "sexual battery")
- 3 ospecifierade
- 4 (gröna) övriga
Missförstå mig inte, jag motsätter mig inte att det finns ett register; våldtäktsmän och pedofiler är jordens avskum, men de spelar inte i riktigt i samma liga som blottare och offentliga urinerare (övriga) som också registreras utan närmare specifikation. Dessutom ska inte allmänheten ha tillgång till informationen utan bara de närmast berörda (skolor i området, föräldragrupper, etc) eftersom den missbrukas å det grövsta.
Läste till exempel en artikel i DN i somras om en man som blev oskyldigt anklagad för att ha tafsat på grannflickan. Hon anmälde honom som en hämnd för någon upplevd oförrätt, kommer inte ihåg exakt vad. Flickan i fråga behövde inte ens vittnam, knappt höras och mannen fick ett ultimatum: neka, gå till rättegång och riskera 25 år i fängelse, eller erkänn, få villkorligt och hamna i sexbrottsregistret i 10 år. Utav rädsla för fängelse valde han det senare, vilket resulterade i att inte bara han, utan även hans fru, förlorade jobbet.
Relativt oskyldiga brott kan få oanade konsekvenser. Min kompis Dan som läser till lärare berättade att han aldrig pissar utomhus, inte ens på fyllan, eftersom han är så rädd att åka dit. Offentlig urinering räknas som blottning. Med andra ord, skjuts in i registret och ajöss till allt vad lärarjobb heter.
Men kanske den största kritiken mot registret i sin nuvarande fom är att det har marginell effekt. Vill pedofiler röva bort barn så gör dem det, vill våldtäktsmän våldta så gör dem det, oavsett om grannarna vet vilka de är eller inte.
Till sist, brottsmisstänkta i allmänhet är en speciellt utsatt grupp. Principen "innocent until proven guilty" funkar inte riktigt i praktiken i USA. Det räcker med att bli anhållen för att ens namn, ålder och ansikte ska hamna på 22-nyheterna. Inte ens identiteten på mordoffer är helig. Sedan är inte nyhetsprogrammen lika intresserade av att följa upp storyn ända till rättegången, och då är det skitsamma om man blir fälld eller inte eftersom man redan är dömd i allmänhetens ögon. Inte nog med att man på grund av USA:s obefintliga anställningskydd förmodligen förlorar jobbet, utan man kommer ständigt vara förknippad med misstanke kring ett brott. Det tisslas och tasslas, och man är alltid "den där" som slapp undan sitt straff. Andra chans, my ass...
---------------------------
Andra dan av mitt ramadan-projekt sket sig ordentligt. Hungern och sötsuget blev för starkt mitt på dagen och som straff ska jag nu bränna kalorier på motionscykeln. Fast det var fastligt så länge det varade....he....he.....he, pun very intented...
Yours Truly,
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar