"Aj fan", sade jag i min mest sympatiska ton, "lärde dem er inte skriva i high school?" "Nej," svarade hon, "min skola var värdelös". Eftersom hon aldrig lärde sig grammatik har hon problem att uttrycka sig i skrift.
I Illinois, liksom i de flesta stater, finansieras de allmänna skolorna (public schools) av fastighetsskatterna i området de ligger. Det betyder att de rikaste områdena med de dyraste villorna får de finaste skolorna medan ghettokvarteren får nöja sig med skolor med 40 ungar per lärare och tio år gamla läroböcker. Saras familj bor i ett fint hus i ett bättre område, men eftersom fastigheterna i områdena nedanför kvarteret inte är lika mycket värda så är den lokala skolan gravt underfinansierad. Sara berättade att när de skulle läsa brittisk litteratur så tröttnade läraren på boken (kommer inte ihåg titeln) och satte på filmversionen. Halvvägs igenom tröttnade han på filmen eftersom han hade sett den fem gånger, stängde av den och sedan berättade för klassen vad de behövde veta inför provet. De sista två månaderna av hennes sista år tittade de på lärarens favorit TV-program - varje lektion. Saras föräldrar insåg till slut hur illa det var ställt och skickade hennes lillasyster till privatskola.
Jag märkte tidigt mitt första år här att jag skrev bättre engelska än mina amerikanska klasskamrater. Min rumskompis Steve frågade mig, svensken, om hur man stavar ord och bad mig rätta hans grammatik. Tro mig, engelska-utbildningen i svenska skolan är mycket bättre än den i de flesta allmänna skolorna i USA.
Er pekpinne i klassrummet
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar