Ikväll startar Halloween-festligheterna, USA:s kanske mest sekulariserade ursprungligt religiösa högtid. Bästa polaren Linus är här och planen är att det ska slås om rejält, men först tänkte jag ge er något att tänka på.
Adam Smith 1723-1790
Den skotske upplysningsfilosofen Adam Smiths ses traditionellt som den fria marknadsekonomins och liberalismens fader. Han är USA:s konservativas ekonomiska husgud och hans mest berömda verk Wealth Of Nations (Nationernas välstånd) deras bibel. I korthet, den traditionella tolkningen av Smiths ekonomiska teori är att marknaden ska vara helt fri och regeringen ska hålla fingrarna borta. Om alla gör vad som är bäst för de själva så kommer det sprida välstånd till resten av samhället.
Dock finns det ett klassiskt problem med Smith bland historiker. Smiths första verk, The Moral Sentiment, förespråkar att källan till vår etik och moral är vår gemenskap och kärlek till andra. Med andra ord, Smiths moraliska teori motsäger hans ekonomiska teori, vilket har gett upphov till begreppet "De två Adam Smith." Hur kan samme filosof förespråka två så vitt skilda teorier?
Gertrude Himmelfarb är en tysk-amerikansk historiker som lyckas kombinera de två. Hon hävdar Smiths Wealth Of Nations är först och främst ett moraliskt argument, inte ekonomiskt. En kritik av sin samtids omoraliska ekonomiska system.
För att förstå vad hon menar måste man förstå 1700-talets ekonomiska politik. I England - och de flesta andra europeiska stormakter- var det merkantilism som gällde. Principen var att behålla så mycket kapital som möjligt inom det egna landets gränser. Import belades med höga skatter och avgifter, medan export uppmuntrades. Kronan skapade handelsmonopol som Ostindiska Kompaniet och Hudson Bay Kompaniet som hade ensamrätt på handel i de koloniserade områdena. Vinsten delades mellan ett fåtal stenrika affärsmän och Kronan som var största delägare i företagen. Fördelningen av rikedom var extrem ojämn med enorma klassklyftor som följd.
Wealth Of Nations, enligt Himmelfarb, är först och främst en kritik mot det merkantilistiska systemet, inte regerings-inblandning som sådan. Merkantilism i allmänhet och handelsmonopol i synnerhet är omoraliskt eftersom det är ett system som gynnar endast ett fåtal och inte majoriteten av befolkningen. Systemet motarbetar samhällsnyttan. Smith säger inte att all regeringsinblandning i ekonomin är dålig, endast den som gynnar ett fåtal rika. Tvärtom, regeringsinblandning är bra om det gynnar samhället som helhet, fördelar kapitalet jämnare.
Den traditionella synen på Smith är högaktuell i hälsovårds-debatten i USA just nu. De konservativa vill att sjukvård ska vara en marknad som alla andra, fri från reglering. Att Smith, enligt Himmelfarb (och mig), egentligen skulle vara för Obamas-sjukvårdsreform eftersom den gynnar den stora massan ljusår mer än det rådande, cynisk konkurrensinriktade systemet skulle ge de en skön tankeställare.
Yours Truly,
Gustav
Dock finns det ett klassiskt problem med Smith bland historiker. Smiths första verk, The Moral Sentiment, förespråkar att källan till vår etik och moral är vår gemenskap och kärlek till andra. Med andra ord, Smiths moraliska teori motsäger hans ekonomiska teori, vilket har gett upphov till begreppet "De två Adam Smith." Hur kan samme filosof förespråka två så vitt skilda teorier?
Gertrude Himmelfarb är en tysk-amerikansk historiker som lyckas kombinera de två. Hon hävdar Smiths Wealth Of Nations är först och främst ett moraliskt argument, inte ekonomiskt. En kritik av sin samtids omoraliska ekonomiska system.
För att förstå vad hon menar måste man förstå 1700-talets ekonomiska politik. I England - och de flesta andra europeiska stormakter- var det merkantilism som gällde. Principen var att behålla så mycket kapital som möjligt inom det egna landets gränser. Import belades med höga skatter och avgifter, medan export uppmuntrades. Kronan skapade handelsmonopol som Ostindiska Kompaniet och Hudson Bay Kompaniet som hade ensamrätt på handel i de koloniserade områdena. Vinsten delades mellan ett fåtal stenrika affärsmän och Kronan som var största delägare i företagen. Fördelningen av rikedom var extrem ojämn med enorma klassklyftor som följd.
Wealth Of Nations, enligt Himmelfarb, är först och främst en kritik mot det merkantilistiska systemet, inte regerings-inblandning som sådan. Merkantilism i allmänhet och handelsmonopol i synnerhet är omoraliskt eftersom det är ett system som gynnar endast ett fåtal och inte majoriteten av befolkningen. Systemet motarbetar samhällsnyttan. Smith säger inte att all regeringsinblandning i ekonomin är dålig, endast den som gynnar ett fåtal rika. Tvärtom, regeringsinblandning är bra om det gynnar samhället som helhet, fördelar kapitalet jämnare.
Den traditionella synen på Smith är högaktuell i hälsovårds-debatten i USA just nu. De konservativa vill att sjukvård ska vara en marknad som alla andra, fri från reglering. Att Smith, enligt Himmelfarb (och mig), egentligen skulle vara för Obamas-sjukvårdsreform eftersom den gynnar den stora massan ljusår mer än det rådande, cynisk konkurrensinriktade systemet skulle ge de en skön tankeställare.
Yours Truly,
Gustav
