Låt oss prata om det

Sedan 11 september 2001 har vi levt i en värld av konstant spänning mellan den kristna västern och den muslimska delen av världen. Det definierande ögonblicket som gjorde George W. Bushs "krig mot terrorism" synonymt med "krig mot islam" och "terrorist" med "muslim" var när den gamle presidenten några dagar efter attacken högtidligt deklarerade att: "Detta korståg, detta krig mot terrorism kommer ta ett tag. Men amerikanska folket är tålmodiga. Och jag är tålmodig."

Bushens (eller hans talskrivares) användning av ordet korståg var en ofattbar blunder som har fått oanade konsekvenser. Medeltidens korståg då kristna riddare från Europas alla länder red till det Heliga Landet och massakrerade allt i sin väg - judar, muslimer, till och med kristna araber (de såg ju likadana ut) - är en ständigt förknippat i den muslimska världen med en kristen nation som slåss mot islam. Alltså inte ett land, USA, som slåss mot ett annat land, eller i detta fall ett koncept - terrorism. Utan ett regelrätt folkmord på alla som inte följer bibeln.

Bush har aldrig använt ordet sedan dess, men skadan var redan skedd. Det skapade direkt en "oss mot de, väst mot öst, kristendom mot islam"-retorik, och USA:s image i världen började sjunka som en sten. Många muslimer som från början sympatiserade med USA och var positivt inställda till deras mål att krossa Al-Qaeda vändes mot de. Islamistiska, fundamentalistiska terroristledare fick helt plötsligt mycket lättare att värva självmordsbombare till sina led. Allt de behövde göra var att citera Bush.

Bush groda sådde fröet till en klyfta som vuxit till en helvetesavgrund. Fördomar, fortsatta stridigheter och terrorbombningar, Muhammed-karikatyrer, rädsla, bin Laden fortfarande spårlöst borta, ingen debatt och obefintlig dialog har inte direkt ökat förståelsen mellan muslimer och kristna.

Nu när världen är inne i en nyperiod av globala problem som måste lösa med samarbete och kooperation - ekonomisk kris, oljekris, fattigdom, svält, miljökris - så håller det inte att klänga fast vid religiösa dispyter. Istället gäller det att hitta en gemensam grund, en bro för dialog och förståelse mellan kristna och muslimer.

Vi har pratat mycket om det här i min kurs om islam. Min lärare Dr. Donald Wagner har länge jobbat tillsammans med sin islamske vän och kollega professor Mahmoud Ayoub (har presenterat honom i tidigare inlägg) för att skapa samtal i vår polariserade värld. Ayoub, född i Libanon och boende i Philadelphia, har länge rest runt i mellanöstern och försökt bättre på bilden av USA. Han har tillsammans med Wagner anordnat flera seminarier och möten, bland annat här på North Park, mellan kristna och muslimska teologer, forskare och vanliga dödliga. Och det som har kommit fram gång på gång är att Jesus kan vara nyckeln till förståelsens dörr.

Men stopp nu; hur kan Jesus hjälpa till med någonting? Kristna tror att han är Guds son, medan muslimer tillber profeten Mohammed (en vanlig missuppfattning. Att tillbe Mohammed är en hädelse, endast Gud, eller Allah, får dyrkas i islam). Men Jesus har en framträdande roll inte bara i bibeln utan även i koranen. Han är en av de fem stora profeterna: Noak, Abraham, Moses, Jesus och Mohammad som alla är Guds budbärare.

Visserligen är skillnaderna mellan Bibel-Jesus och Koran-Jesus många. Enligt Koranen:

• Är Jesus inte en frälsare från synd
• Är han inte Guds son
• Korsfästes och återuppstod han inte, men lyftes upp i himlen levande.
• Föddes han inte i ett stall, utan under en palm.
  
• Proklamerade han att Muhammed skulle komma.
• Förvandlade han inte vatten till vin (muslimer får inte dricka alkohol).
• Är han inte gudomlig.
  

Men likheterna är också många, och desto viktigare. I både bibeln och koranen:

• Föddes Jesus av Maria
• Var det en jungfru-födsel. En ängel berättade om att hon var gravid.
  
• Utförde han samma mirakel, förutom de två ovannämnda.
  
• Alla hans mirakel var för livsgivande, e.g. botade sjuka, helade blindhet.
  
• Var han helt utan synd.
• Var han en Guds profet och budbärare.
  
• Ska Jesus komma tillbaka i vid domedagen och slåss mot Satan.
  
• Han spridde ett kärleksbudskap och värnade om de svaga.
  

Har ser vi en direkt koppling mellan islam och kristendom. Det enda väsentliga som skiljer deras Jesus-bild åt är i fråga om hans gudomlighet. Hans budskap är snarlikt vilken helig skrift du än vänder dig till. Kristna och muslimer kan därför acceptera varandras religiösa syn utan att behöva kompromissa med sin egen.

Islam, speciellt Ayoubs sufi-tradition, predikar kärlek till Gud och att man ska älska och respektera sig själv och sin nästa (känns det igen?) och är i grunden inte en våldsam religion. Ordet jihad har många meningar i Koranen, och enda gången det kan översättas med "heligt krig" är det i försvarssyfte, aldrig som anfall. Sen att flera extremister har missbrukat termen är en helt annan sak.

Det är inte lätt, men att hitta de här gemensamma grunderna, inte behöva kompromissa med sin egen tro och överkomma viljan att konvertera den andre är livsviktigt för att kristna och muslimer ska kunna samarbeta mot ett gemensamt mål. Sedan får frågorna där det skär sig, till exempel om islamsk mansdominerad kultur och västerländsk sekularisering av kyrkan, får man prata om efter hand. Det viktiga nu är att prata över huvud taget, och att hytta med fingret och skicka missiler har ju inte visat sig så effektivt ännu.

Som sagt, det kommer inte bli lätt. Det är många krafter som jobbar mot samtal och förståelse. Jag kan ta min skola North Park till exempel. I somras togs beslutet att stänga ner skolans centrum för mellan-östern-studier (MESA). Anledningen sas vara ekonomisk, skolan behöver spara pengar i kristiderna. Dock, enligt Wagner, är det troligtvis en helt annan ekonomisk anledning; eftersom Wagner och MESA har anordnat flertalet debatter kring Israel-Palestina-konflikten har trycket utifrån ökat. Alldeles för många finansiärer av skolan gillar inte att arabernas syn på konflikten ska få utrymme, därför har de hotat att dra in sina bidrag. Det, i samband med att den nya skolpresidenten är av den konservativa evangeliska skolan, ledde till att centret lades ned. Det ryktas också om att de vill göra sig av med Wagner eftersom han engagerar sig så innerligt i de här frågorna.

Det här är bara ett exempel. Motståndet, från både kristet och muslimskt håll, är massivt världen över. Sedan ska vi bara få med de tre andra världsreligionerna, plus oss ateister kring fikabordet så ska nog alla de här världsproblemen lösas till slut.

Yours Truly,

Gustav

Sune-maraton

Har i dagarna tre ägnat all ledig tid åt att youtuba (är det ett verb än?) Sune-klipp. Det har blivit alla avsnitt den enda julkalendern värd namnet Sunes Jul, och idag betades hela Sunes Sommar av. Därför har det inte blivit så mycket tid över till substantiellt bloggande, men jag lovar, återkommer med det imorgon. Såg att det har blivit lite debatt kring en punkaffisch från Skylten som kommunen valt att plocka ner. Sigvardsson tog upp i sin spalt hur han resonerade när han valde att publicera bilden och mindes tillbaka kontroversen som Mohammed-karikatyrerna skapade. Därför kommer nästa inlägg troligtvis handla om brobyggande mellan islam och kristendom.

Men till dess, njut av dessa höjdpunkter ur den svenska filmhistorien. Det är skitsamma hur många Beck-filmer Peter Haber spottar ur sig, kommer alltid vara Pappa Rudolf i min bok. Och det ska jag se till att mina framtida barn också tycker.


















Han är ju så briljant att man nästan skulle döpa sin förstfödde till Rudolf som en hyllning...Rudolf Skogens, ett namn för gudar.

Yours Truly

Gustav

Bra sportlördag

Mitt kära Barca levererar som vanligt och Zlatan hängde sitt femte på lika många matcher. Inte dåligt för en kille som tydligen fortfarande håller på att anpassa sig och hitta formen. Mer glädjande är dock att min kära Club lyckades ta sig ur den inledande kräftgången och vinna mot kaffelirarna från Karlstad.

En annan ska själv ut och röra på fläsket nu, bränna bort lite bärs-kalorier från gårdagen. VI hörs!

Yours Truly

Gustav

Svenska Chicago och ny premiärvisning

Mytbilden av den svenska Amerika-emigranten är en stursk Wilhelm Mobergsk bonde som bygger nytt på Minnesotas milsvida prärier. Ganska riktigt, förvisso, men sanningen är den att Chicago har historiskt sett varit USA:s största svenskstad. Åren kring förra sekelskiftet hade endast Stockholm en större svensk befolkning. År 1900 fanns det 144 000 första- och andragenerations-svenskar i staden, ungefär en tredjedel av hela Chicago befolkning.

Jag har tagit på mig att upplysa de olärda - eftersom Andersonville ligger alldeles runt knuten ska jag som slutprojekt i min filmkurs göra en dokumentär om Chicagos gamla svenskstadsdel i synnerhet och svenskimmigrationen i allmänhet. Resultatet får ni se någon gång i december.


Så länge får ni hålla till godo med min grupps andra uppgift; en film om en busshållplats. Det här projektet var mycket svårare än det första. Vi skulle gå till en busshållplats och filma folk som väntar på bussen, sedan berätta en historia med det vi spelade in. Vi var tvungna att få med när bussen anländer, när vårt objekt stiger på och när bussen åker - inte helt lätt med bara en kamera, ett försök och "skådespelare" som bara vill gå och gömma sig. Dessutom fick vi inte zooma.

Vi trodde att vi fått med det vi behövde, men när vi skulle klippa insåg vi att det saknades en hel del och mycket av det vi hade var skit. Den är inte riktigt färdig än, det ska in titel och eftertexter, men klippningen gjorde jag klart idag. Fast de vet inte de andra i gruppen än, får se om de gillar det jag gjort eller blir sura att jag tog saken i egna händer. Kände att det var lika bra eftersom de ville göra saker med scener vi inte hade, och eftersom jag inte gillar att köra över folk gick jag lite taktiskt bakom ryggen på dem istället.

I vilket fall som helst, jag fick ta till några stumfilmsberättargrepp för att fylla igen hålen i kontinuiteten, och tycker jag lyckades ganska bra till slut. Men, för att använda ett dött citat, inte ens mästerkockar kan laga god man om det finns en klick bajs i ingredienserna. The Kinks fick stå för soundtracket, så det är i alla fall lite konstnärlighet i filmen.

Håll till godo!




Yours Truly,

Gustav Fellini

Brottsoffers anonymitet

I lördags skedde ett dubbelmord i mina kvarter Albany Park. Ett par, en nittonårig tjej och en 24-årig kille, blev skjutna i sin lägenhet. Troligtvis var det ett drogrelaterat beställningsjobb; mördaren hade sparkat in dörren och helt sonika avrättat paret i sängen. Det har senare kommit fram att polisen hittat marijuana och kokain för försäljning i lägenheten.

Mord är alltid hemskt, men det är inte ovanligt med sådana här i Chicago. Staden tog förra året över den föga hedervärda titeln "USA:s mordhuvudstad". Den har fler mord än New York och Los Angeles, trots att NY har 5 miljoner fler invånare och LA 800 000. I ärlighetens namn höjer man knappt på ögonbrynen längre.

Det som däremot är väldigt intressant med det här fallet är att det tjänar som ett perfekt exempel på skillnader mellan hur amerikansk media och svensk media rapporterar brott. Läs själva artikeln och se det tillhörande inslaget:

http://cbs2chicago.com/local/albany.park.fatals.2.1197187.html

Som ni säkert märker smäller man upp namn, adress och bild på offren, utan någon som helst hänsyn till de anhöriga. Man börjar se mer och mer av det i Sverige också, framförallt från kvällstidningshåll, men fortfarande anser jag att svenskt media är ett etiskt föredöme. Det finns inget som helst allmänintresse av att veta identiteten på brottsoffer, förutom som en sista utväg om polisutredningen kör fast och det är nödvändigt för att få in uppgifter om brottet i fråga.

Corren, till exempel, hade det svettigt i sommar med en strid ström av Linköpings-relaterade mord, men de skötte rapporteringen exemplariskt. Offren i midsommarmordet på Öland och Lambohovs-mordet har, förutom åldern, hållits anonyma i tryck, trots att deras identitet ligger ute på flera sajter för dem som är intresserade. Att vara anhörig är svårt nog som det är utan att din mördade sons/dotters/vän/frus/mans/flickväns/kusins/mammas/pappas namn och bild ligger på alla frukostbord i stan.

-----------------------------

Premiärer och vuxenpoäng fortsätter att fullkomligt bara forsa in i mitt liv. I går plöjde jag amerikansk motorväg för första gången då jag åkte till IKEA i förorten Schaumburg alldeles själv,det också för första gången. Köpte skrivbord, kontorsstol, lampor och dörrmattor. Dessutom bröt jag mot min första amerikanska trafikregel då jag glömde stanna vid en stoppskylt, plus att jag tog fel motorväg på hemvägen och hamnade till slut mitt i West Side-ghettot. Precis som ni föreställer er ett afro-amerikanskt slumkvarter, precis så såg det ut. Segregationen i Chicago är för jävlig...

Arbetsstationen Hajdeby och stolen Karsten.

I vilket fall som helst, jag kom hem till slut och satte där ihop mina allra första IKEA-möbler - helt själv och utan krångel. Fast då är jag ju något av universums härskare....

Yours Truly

Gustav

Basebollpremiär

Det är väl lika bra att fortsätta på den anslagna tonen från tidigare inlägg. Var på min första basebollmatch i Chicago i fredags; laget från sydsidan White Sox tog emot Kansas City Royals. Det senaste tillskottet i hushållet Kevin hade fått tag på några gratisbiljetter så det var bara att tacka ja.

Matchen var ganska speciell eftersom det var halvvägs till St. Patricks Day (17 mars) i fredags. White Sox har som tradition att spela i ett grönt specialställ dagen till ära och de första 20 000 fansen fick en grön keps (vi var nog fanns nummer 20 001-20 003). Dessutom serverades det grön öl i barerna, och det var nog det som fanns i Sox-spelarnas flaskor eftersom de åkte på dyngstryk med 11-0.

Jag har länge funderat på om jag är ett Chicago Sox- eller Chicago Cubs-fan, och innan matchen var det nära att jag bestämde mig för The South-Siders (dessutom håller Obama på dem). Men efter det här pinsamma debaclet tvekar jag fortfarande. Måste gå på en Cubs-match först så jag kan göra en rättvis bedömning. Så oroa dig inte, Peter, det finns fortfarande hopp...

Till skillnad från vad som kan vara världens sämsta TV-sport, så är det fruktansvärt underhållande att gå på baseboll live. Det är inte så mycket för matchen det spännande spelets skull, utan för atmosfären. Det är helt enkelt väldigt roligt att mysa med en polsk korv i ena näven, en grön, blaskig Miller i den andra och känna sig så där genomamerikansk som man bara kan göra på en basebollarena.

---------------------------

För Sox-supportern Obama var det en tråkig helg, men för presidenten Obama har den varit intensiv. Som president tar arbetsveckan aldrig slut, man stämplar liksom inte ut på fredagen, kommer hem, slänger på sig mystofflorna och kryper upp i soffan med en påse OLW. Nope, i helgen har han flängt runt och gjort fem långa TV-intervjuer för att i prata om läget i landet i allmänhet och dra till sig folkligt stöd för sin sjukvårdsreform i synnerhet. Av det jag har sett har väl inte så mycket nytt kommit fram; enda av intresse att trots recessionen är över förväntas jobben inte komma tillbaka förrän nästa år.


Nä, nu ska jag lira uppsatsskrivning. Peace!

Yours Truly,

Gustav

Premiärvisning

Det har varit en vecka av premiärer för mig; första räkningen, första gången jag körde bil i Chicago och nu, min allra första filmproduktion. Vi jobbar i team och första uppgiften var att porträttera en utcheckning av en bok, träna oss i kameraarbete, kontinuitet och klippning. Men den här filmen är mer än en simpel skoluppgift; det är en dramatisk skildring av en ung mans sökande efter kunskap, hur han finner vägledning genom livets stora mysterium.

Visserligen står jag bara som kameraman i eftertexterna, men jag kände hela vägen att det var mitt projekt. Jag hade en vision, tog tag i rodret och drev den igenom. Det är med stolthet jag välkomnar Er trogna bloggläsare till den exklusiva premiärvisningen av:

The Quest for Knowledge



Är den inte ett mästerverk?

Yours Truly

Gustav

Vuxenpoäng: första räkningen

Då har den då kommit, livets första hushållsräkning: 167 dollar och 23 cent för installering av internet och första månadsavgiften. Har visserligen betalat hyran innan, men den räknas inte eftersom den kommer hyresvärden och hämtar personligen varje månad. Han är en riktigt trevlig rumän - engelskan är bruten som världsekonomin - och känner inget agg mot oss svenskar efter VM-94. Anyhow, teknikern från Com-jordens-onda-imperium-Cast var två timmar försenad, men räkningen är de självklart inte sena med. Några andra som segat är vårt gasbolag. Eftersom alla hushåll använder gasspisar i USA är man beroende av att ens bolag kommer och sätter på gasen för att man ska kunna laga mat. Idag kom de, drygt två veckor efter att vi ringde första gången.


Jag tror att amerikanska företag är lika serviceinriktade som svenska, i alla fall från ledningshåll, men jag tror att det är i arbetsmoralen hos de anställda det brister. I landet där ekonomisk status betyder allt får man känslan att alla amerikaner som inte är stenrika börsmäklare, doktorer, advokater, president, rock- eller idrottssstjärnor hatar sina jobb.


I vilket fall som helst, nu när vi kan laga mat börjar vårt lilla hål i väggen arta sig riktigt ordentligt. Det flyttade in en tredje kille förra veckan, Kevin, som både jag och Alex känner via en gemensam vän. Han är så välkommen så: förutom att räkningarna numera delas på tre tog han med sig en 32-tums HD-tv, mat, en stor matta, en bil och ett PlayStation 3. Nu ska jag bara fixa ett skrivbord till mitt rum, en bekvämare soffa i vardagsrummet och några fler affischer på väggarna så kommer 4960 North Whipple, Basement bli riktigt beboeligt, kanske till och med hemtrevligt. IKEA nästa...


--------------

Till sist vill jag bara säga att jag hade nästan helt rätt om Inter - Barca....

Yours Truly,

Gustav

Ikväll smäller det...

...eller snarare tidigt eftermiddag. Klockan 13.45 börjar matchen Inter-Barcelona här i landet som tror fotboll spelas med händerna. Expressbladet gör sitt bästa att skildra mötet som ett hatmöte av den högra skolan, Zlatan mot världen som i det här fallet består av Eto´o, Inters fans och Mourinho. Vinklingen mot Inter gamle tränaren kan jag förstå, men helt nyktra kan de inte vara på redaktionen. Eto´o och Zlatan kan väl inte ha något otalt med varandra? De har aldrig spelat tillsammans, aldrig spelat mot varandra, utan båda var bara pjäser i ett fotbollens maktspel mellan Barca och Inter.

I vilket fall som helst kommer det bli en supermatch....vilket allt som oftast resulterar i tillknäppt spel och ett mål på övertid.

Yours Truly,

Gustav

U2 på Soldier Field

När livet är tungt och man ligger och deppar i sin säng ackompanjerad av Moneybrothers To Die Alone en tråkig bakis-söndag, är det inte då härligt när det plingar till på MSN och en god vän berättar att han har en biljett över till en slutsåld konsert?

Precis det hände mig, så det var bara att skjuta på läxberget, dra på sig finskjortan (nåja, en otvättad t-shirt) och hoppa på det fullpackade "El"-tåget tvärs genom stan till Chicagos klassiska arena Soldier Field. Efter en månads uppehåll efter sommarsvängen i Europa sparkade U2 igång sin Nordamerika-sejour av sin 360-Tour på nämnda arena i lördags. Jag befann mig således på den andra konserten.

Eftersom timman är sen och lektionerna börjar tidigt orkar jag inte med något långt referat (det fick ni väl ändå nog av efter Expressbladets överanalys av Bono & Boysens dubbelspelning i Göteborg i somras). Men bilder har jag ryktesvägen hört att folk tycker om att titta på, så håll till godo.


Kameran är inte den vassaste, men ni ser nog ändå vad de föreställer. Utanför Soldier Field. Arenan är maffig, tar in i runda slängar 65 000 huvuden, men samtidigt ganska ful sedan den osymmetriska utbyggnaden för halvdecenniet sedan. Det enda Sverige-relevanta jag kan komma på är att här hölls invigningen till VM-94, och det är inte så lite relevant det. Det borde skrivas in i grundlagen att alla svenska medborgare ska kunna recitera VM-krönikan-94 utantill, åtminstone Arne Hegerfors kommentarer: "Straff för Ryssland....Gomorron!", "Ett-ett står det på tröjan, 1-1 står det också i matchen" och "Nu firar vi midsommar i Pontiac Silver Dome!" för att nämna några klassiker från Ryssland-matchen.

In på arenan och där möts man av det här monstret. Världens störta och dyraste scenbygge någonsin, slår Rolling Stones tidigare rekord från A Bigger Bang-turnén med en hästlängd eller tre (minns inte alla fakta just nu, det kan ni faktiskt kolla upp själva).Vi sitter nästan längst upp på läktaren, men ändå har vi överdelen av scenen rakt framför oss. Bono kallade den för sitt rymdskepp, och jag är benägen att hålla med.

Jag och svensken P-J Eriksson, en levande fotbollslegend på North Park. Han har för övrigt haft Jonas Thern som tränare i Värnamo, nu när vi ändå är inne på VM-94. Ber om ursäkt för mitt patetiska försök till skäggodling. Tyckte det såg ganska bra ut i spegeln, men efter att jag sett den här bilden rök det ganska fort.
Tog en kissepaus och passade på att föreviga Chicagos skyline för femtielfte gången. Tröttnar banne mig aldrig på att titta på den.

Man kunde hyra kikare....
...men det kändes ganska överflödiga när helhetsbilden såg ut så här. Grymmaste ljusshow jag sett live, tror dock jag fortfarande rankar Pink Floyds Pulse-DVD från Royal Albert Hall 1994 snäppet högre. Fast då är jag i och för sig extremt partisk.
Den cirkulära jätteskärmen gick tydligen att dra isär också. Ja, varje dag ser man något nytt.

Snabbgenomgång:

Bästa låt: Den vänstervridna delen av mig säger Sunday, Bloody Sunday till ett bildspel av de grönklädda aktivisterna i Iran, mäktig-allsångs-älskaren i mig säger Still Haven´t Found What I´m Looking For, tätt efter One.

Bästa ögonblick: Gåshuden när 65 000 klämmer i "Love is a temple, love is a higher law" i bryggan i ovan nämnda One. Klass med...ja, jag vet faktiskt inte. Och då jag ändå några konserter under bältet.

Bästa minne för någon annan: Den lilla grabben som fick följa med Bono på en joggingtur runt "löparbanan" som omgav scenen.

Mäktigaste syn: Typ 65 000 kameror som lyser upp arenan i sista extranumret. Se sista videon, men det gör det inte på långa vägar rättvisa.

Videoklipp har jag också hört är roliga, så här har ni tre att gotta er i.



Beautiful Day var inte så jävla dålig den heller. Varken ljud eller bildkvalité är något vidare, men ni får i alla fall ett hum av hur det såg ut och var vi satt. Inte direkt någon risk att fånga en trumpinne eller ett plektrum.



Diggade den här killen ordentligt. Han slog ett hejdundrande slag för tesen vita män kan inte dansa.



Det är så nära man kan komma en stjärnhimmel i Chicago. Lyssna hur Bonos röst brister när han säger: "Wow, thats the most beutiful sight of all..."


Sådärja, nu kan jag checka av U2 från listan Stora rockakter man måste se, hur gamla, nedknarkade eller värdelösa de än blivit. Som tur var behöver U2 inte oroa sig för att sålla sig till den värdelösa skaran riktigt än.

Yours Truly,

Gustav

U2 ikväll

Eftersom jag upplever ett personligt 11 september just nu har jag för att tänka på annat roat mig mig kungligt i helgen. I fredags och lördags var det Germanfest i Lincoln Park som gällde, en årligt gatufestival i bayersk stil med ölstugor, wurstar och lederhosen i mängder. Fast med tanke på att de slutar servera öl klockan 22 så vet jag inte om spektaklet förtjänar epitetet "tysk-fest". I det gamla landet stänger baren när folk går hem. Eller när bärsen tar slut. I allmänhet upplever jag Chicago som väldigt strikt med sina alkohollagar, antagligen är det ett arv från förbudstiden då Al Capone dränkte staden i smuggelsprit.

---------------

Ikväll spelar U2 på Soldier Field. En svensk polare har två biljetter och frågade om jag ska haka på. Så varför inte, har i och för sig aldrig varit något U2-fan, men får man chansen att se världens onödigast dyra scenbygge för en billig penning så kan man lika gärna ta den. Ska bli kul att höra Bono predika också.

-------------------

Dra mig baklänges på en liten vagn! Dollarn har gått under 7 kronor för första gången på ett år. Trevligt....

Yours Truly,

Gustav

Det riktiga 11 september

Idag är det den 11 september och åtta år har gått sedan terroristattackerna i USA. Det kommer sörjas, flaggas på halvstänger och hållas tal och tysta minuter över hela världen, men få väljer att minnas det som hände samma datum för 36 år sedan i Chile. Då våldtogs demokratin och friheten på ett värre sätt än vad någon terroristattack någonsin kan tänkas åstadkomma.

1970 valde det chilenska folket den socialistiske Salvador Allende från partiet Unidad Popular till president. Han nationaliserade stora delar av det chilenska näringslivet och fick landets usla ekonomi på fötter. Men detta stack i ögonen på Nixon & Co som tyckte att Allendes politik hotade USA:s ekonomiska intressen i Chile och födde kommunister. CIA gick in och började röra runt i grytan, bland annat finansierade dem den högerextremistiska gruppen Patria y Liberdad som utförde flera attentat för att destabilisera landet.

Salvador Allende

Den 11 september 1973, stödda av CIA, stormades presidentpalatset i Santiago av en militärjunta ledd av generalen Augusto Pinochet. Allende barrikaderade sig i palatset, grabbade en AK 47:a sköt tills allt hopp var ute. Det har länge spekulerats om han blev skjuten eller tog sitt liv, men det mesta pekar på att han gjorde det senare.

Augusto Pinochet

Under kuppen och de efterföljande dagarna förföljdes anhängare av Unidad Popular. Nationalstadion i Santiago förvandlades till ett fängelse och tortyrläger. Efter 150 år av parlamentär demokrati följde 17 år av totalitärt fascistiskt styre i Chile. Pinochet stängde ner kongressen, tog bort alla medborgerliga rättigheter, ogiltigförklarade konstitutionen, förbjöd alla politiska partier, institutionaliserade mord och tortyr, samt byggde upp ett internationellt terrornätverk som utförde mord på politiska motståndare i flera länder. Minst 300o mördades och 30 000 torterades. Allt detta med stöd av USA eftersom han kämpade mot kommunister och lät amerikanska företag exploatera Chiles naturtillgångar.

Victor Jara

Folksångaren och Allende-supportern Victor Jara har blivit en symbol för kampen mot fascisterna. Omåttligt populär bland folket såg militärjuntan honom som ett hot. Han spelade för fångarna på nationalstadion och fortsatte trots vakterna slog honom. För att tysta honom krossade de hans händer (enligt legenden högg de av dem), men han fortsatte ändå. Det enda sättet att tysta honom var med en kulsprutesalva från dödvinkel. Stadion heter numera Estadio Victor Jara för att hedra hans minne.

Presidentpalatset stormas

Tänk så det kan gå, men Nixon och grabbarna ville säkert väl. Med åren har flera dokument som bevisar USA:s inblandning kommit fram och det närmaste ett erkännande de kom från förre försvarsministern Colin Powell: "Det är en period av vår historia vi inte är särskilt stolta över."

Ja men då så, då är ju allt lugnt...


Yours Truly,


Gustav

Brev från Presidenten...igen

Han verkar verkligen gilla mig, den där Obama. Efter hans kongress-tal skrev han till mig igen. Nu väntar jag bara på en inbjudan till Vita Huset och fika:

Gustav --

I just finished laying out my plan for health reform at a joint session of Congress. Now, I'm writing directly to you because what happens next is critical -- and I need your help.

Change this big will not happen because I ask for it. It can only come when the nation demands it. Congress knows where I stand. Now they need to hear from you.

Add your voice: Ask your representatives to support my plan for real health reform in 2009.

The heart of my plan is simple: bring stability and security to Americans who already have health insurance, guarantee affordable coverage for those who don't, and rein in the cost of health care.

Tonight, I offered a specific plan for how to make it happen. I incorporated the best ideas from Democrats and Republicans to create a plan that's bold, practical, and represents the broad consensus of the American people.

We've come closer to real health reform in the last few months than we have in the last 60 years. But those who profit from the status quo -- and those who put partisan advantage above all else -- will fight us every inch of the way.

We do not seek that fight, but we will not shrink from it. The stakes are too high to let scare tactics cloud the debate, or to allow partisan bickering to block the path. Your voice, right now, is essential.

See my full plan and call on your representatives to support it:

http://my.barackobama.com/SupportReform

Ours is not the first generation to understand the dire need for health reform. And I am not the first president to take up this cause, but I am determined to be the last.

Thank you,

President Barack Obama

Att bota ett sjukt system

Det jag beundrar mest med Barack Obama är hans mål att driva igenom sin sjukvårdsreform. Alla som sett Michael Moores film Sicko vet att det är något allvarligt stört med USA:s privata sjukvårdssystem. Över 50 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring och dem som har det är inte garanterade vård, trots ofta skyhöga premier. Försäkringsbolagen inom sjukvårdsindustrin (ordet i sig andas cynism) gör allt det kan för att slippa punga ut för sina kunders vård. Anser dem att en cancerbehandling inte kommer hjälpa en patient har de inga problem att mer eller mindre tydligt säga: "Tyvärr, du kommer dö i alla fall så vi vill inte slösa pengar på dig." Jag kan acceptera att internetbolag, bilfirmor och telefonförsäljare försöker blåsa en, men att förhandla om människors liv är bortom mitt förstånd. Bra sjukvård ska vara en medborgerlig rättighet, inte de rikas privilegium.





Imorgon ska Obama tala inför kongressen i ett försök att övertala oppositionen, mestadels centeristiska demokrater och republikanska dinosaurier. Talet kan komma bli ett av att hans presidentskaps mest minnesvärda stunder och Obama står inför en tuff uppgift. Motståndet är massivt från konservativt håll; hårt draget fruktar de att det här är första steget på en socialist-reform där alla medborgare, även dem som är nöjda med sin sjukvård, tvingas in i det allmänna sjukvårdssystemet och allt det för med sig; långa väntetider, undermålig vård, opersonlig kontakt med läkare och, värst av allt, att tvingas hjälpas åt att betala sjukvård för de latmaskar som inte förtjänat den. De borde slänga ett getöga åt Kuba, detta socialistiska helvetesland som av någon underlig anledning stoltserar med kanske världens bästa sjukvård.



Men fullt så radikal är faktiskt inte Obamas reform. Han kommer behålla nuvarande systemet så de som är nöjda med sin privata försäkring kan behålla den. Hans plan är att införa ett statligt finansierat allmänt alternativ till de privata försäkringarna som kommer ge alla möjlighet till bra sjukvård till en låg kostnad.



För att få igenom sin reform och vinna över de tveksamma mittemellan-demokraterna i kongressen kan Obama tänka sig att kompromissa. Han ger försäkringsbolagen ett ultimatum. De får en bestämd tidfrist, säg fem år, att hjälpa fler människor och driva ner sjukvårdskostnaderna själva. Klarar de inte det så kommer det allmäna alternativet att införas och tvinga de privata bolagen att rensa upp sina verksamheter. Med andra ord, han sätter en pistol vid deras tinningar och säger: "Skärp er, annars jävlar..."



Men reformen är inte gratis och det är där motståndarnas skor klämmer hårdast. Notan kommer hamna på några biljoner dollar och det har USA sannerligen inte råd med, tycker de. Att Irak-kriget senast jag kollade hittills har kostat tre biljoner är inte lika noga. Tydligen är det en skymf att spendera skattebetalarnas pengar på att vårda den egna befolkningen, men att skapa död och lidande på andra sidan jorden är helt i sin ordning...


Yours Truly,


Gustav

Lugn helg

North Parks svenskar, fr.v: Erik Kinnhammar, Kristoffer Grahn, Tajinder "TJ" Singh

Helgen har gått i lugnets tecken. North Parks, tillika mitt gamla, fotbollslag har spelat två matcher och vunnit båda. Den officiella versionen varför jag valt att inte spela i år är att "jag vill fokusera på skolan sista året", den inofficiella är att tränaren är en jävla narcissistisk idiot och sådana kan jag inte spela för. Milt sagt är han den pessimistiska typen. Fotboll är inte kul när man inte tillåts att vara nöjd efter en seger, hur bra eller dåligt man än spelat. Han påminner lite om den där onda coachen i Mighty Ducks och såna har en tendens att döda glädjen med idrott. Sen hjälper det inte att han bänkade mig för en sopa förra säsongen...



I alla fall, laget spelade två matcher och jag satt och tittade på. Tvärtemot vad jag trott så saknade jag inte alls att vara nere på planen. Bitter och långsint som man är hejar jag inte ens på laget, förutom mina svenska vänner som spelar i det. Kul då att Mr. Singh stod för tre av fem mål och Mr. Grahn för fem av fem assist i helgen. Kan nu min adept från Linköping Erik "Mr. Glasfot" Kinnhammar se till att bli frisk så jag kan härja på honom också.

-------------------------

Betygshetsen och pressen att inte droppa ur skolan har lett till att fusk är ett gigantiskt problem på amerikanska universitet. Senaste trenden bland studenter, rapporterar CNN, är att outsourca sin hjärna utomlands. På hemsidor som bestessays.com kan man beställa en uppsats om valfritt ämne och längd, sedan anlitas personer utomlands att skriva dem. Problemet är att skribenterna kan sitta i Indien, Pakistan eller Filippinerna och ha ungefär samma engelskakunskaper som en svensk mellanstadieelev. Ergo, uppsatserna håller ofta F-klass. En dålig investering med tanke på att en tresida kan kosta 80 dollar.



Hmm, pengarna verkar ju bra så man kanske ska ge sig in i branschen. Utan att skryta behärskar jag engelska i skrift nästan bättre än svenska. Finns också många potentiella kunder eftersom många amerikanska collegestudenter har grammatikkunskaper som svenska högstadieungar. Men kanske inte ändå, skulle vara väldigt tråkigt att åka fast, bli avstängd och kasta två år av hårt slit i sjön. Ibland tror verkar det som om North Park ser på fusk värre än rånmord...


----------------------


ZLATAN!


Yours Truly,


Gustav

USA-blogg: Cribs

Som bekant flyttade jag in i en ny lägenhet i veckan med, en källarlya med adressen 4960 North Whipple Street, Basement, Chicago, Illinois, 60625 (om någon vänlig själ vill skicka en present). Har hållt på och inrett den efter bästa förmåga senaste dagarna. Med Ernst Kirchsteiger-mått ser det nog ut som ett riktigt råtthål, men med i princip tillgångslös student-standard börjar den arta sig riktigt ordentligt. Följ med på en husgesyn.

Mitt sovrum. Spartanskt inrett, allt jag har än så länge är en säng och några plansher. LHC-flaggan självklart på hedersplats.

Det här delen av rummet kallar jag för Kreativa Golvet: böcker, dator, sladdar, pärmar, pennor och block i ett systematiskt gytter. Precis som jag vill ha det. För att låna en replik från Kyle Gass i filmen Tenacious D: The Pick Of Destiny: "Jag vill ha det minimalistiskt. Jag vill inte att något ska komma i vägen för mina kreativa flöden."


Rummet sett från sängen. Tvättkorg, garderob, Pete Townshend som smashar en gitarr, krokar på dörren.

Min t-shirt-hylla precis utanför dörren, den överdimensionerade ölflaskan från New Orleans tjänstgör som pengaburk.


Badrummet. Inte mycket för världen, men det funkar till att duscha, bajsa och titta sig i spegeln. Det är också förvånansvärt hur mycket några mattor gör för hemtrevligheten.

Hallen. Hör att schackrutigt är väldigt inne just nu, men det skulle inte skada med en hallmatta. Donationer mottages tacksamt.

Diskbänken. Funktionsduglig, inte mycket mer.


Gasspis, top of the line. Det är här de kulinariska undren kommer ske, om bara det där förbannade gasbolaget kan sätta på gasen någon gång. Elspisar är väldigt sällsynta i USA, antagligen för att oljebolagen har ett finger med i spelet.

Min roomie Alex säng. Större än min, men desto knarrigare och obekvämare.

Vardagsrummet. Eller loungen som jag föredrar att kalla den. Soffan och stolarna är ett hopplock av donationer och gratis-saker på Craigslist.com, bordet stod i köket när vi flyttade in. TV saknas, men allt jag behöver är internet och det kommer på tisdag. Det kommer nog bli döbra det här. Alla som har vägarna förbi Chicago är välkomna att sova på soffan.

Yours Truly,

Gustav

Goda grannar

Bortsett från världens diktaturer och religiösa kontrollsamhällen är USA är världsledande i integritetskränkning. Har man bara ABC-kunskap om datorer och internet är det förvånansvärt lätt som privatperson att få tag i personlig information om praktiskt taget vem som helst; allt från kreditupplysning (freecreditreport.com) till läkarjournaler.

En speciellt kontroversiell företéelse är det fruktade sexbrottslingsregistret. Det finns till allmänhetens beskådan på sidan familywatchdog.us. Ingen vill hamna där eftersom det kommer sabba resten av livet och inte bara för dem som förtjänar det. Nyfiken av naturen vill jag ju veta vilka av mina grannar jag inte ska bjuda på fika. De röda pilarna märker ut min lya.

http://www.familywatchdog.us/ShowMap.asp?frm=0

Sökningen genererade 17 sexbrottslingar i mitt närområde, varav:

• 6 (röda) pedofiler
• 0 (gula)våldtäktsmän
• 4 (blåa) sexvåldsbrottslingar (i brist på sämre översättning av "sexual battery")
• 3 ospecifierade
• 4 (gröna) övriga

Missförstå mig inte, jag motsätter mig inte att det finns ett register; våldtäktsmän och pedofiler är jordens avskum, men de spelar inte i riktigt i samma liga som blottare och offentliga urinerare (övriga) som också registreras utan närmare specifikation. Dessutom ska inte allmänheten ha tillgång till informationen utan bara de närmast berörda (skolor i området, föräldragrupper, etc) eftersom den missbrukas å det grövsta.

Läste till exempel en artikel i DN i somras om en man som blev oskyldigt anklagad för att ha tafsat på grannflickan. Hon anmälde honom som en hämnd för någon upplevd oförrätt, kommer inte ihåg exakt vad. Flickan i fråga behövde inte ens vittnam, knappt höras och mannen fick ett ultimatum: neka, gå till rättegång och riskera 25 år i fängelse, eller erkänn, få villkorligt och hamna i sexbrottsregistret i 10 år. Utav rädsla för fängelse valde han det senare, vilket resulterade i att inte bara han, utan även hans fru, förlorade jobbet.

Relativt oskyldiga brott kan få oanade konsekvenser. Min kompis Dan som läser till lärare berättade att han aldrig pissar utomhus, inte ens på fyllan, eftersom han är så rädd att åka dit. Offentlig urinering räknas som blottning. Med andra ord, skjuts in i registret och ajöss till allt vad lärarjobb heter.

Men kanske den största kritiken mot registret i sin nuvarande fom är att det har marginell effekt. Vill pedofiler röva bort barn så gör dem det, vill våldtäktsmän våldta så gör dem det, oavsett om grannarna vet vilka de är eller inte.

Till sist, brottsmisstänkta i allmänhet är en speciellt utsatt grupp. Principen "innocent until proven guilty" funkar inte riktigt i praktiken i USA. Det räcker med att bli anhållen för att ens namn, ålder och ansikte ska hamna på 22-nyheterna. Inte ens identiteten på mordoffer är helig. Sedan är inte nyhetsprogrammen lika intresserade av att följa upp storyn ända till rättegången, och då är det skitsamma om man blir fälld eller inte eftersom man redan är dömd i allmänhetens ögon. Inte nog med att man på grund av USA:s obefintliga anställningskydd förmodligen förlorar jobbet, utan man kommer ständigt vara förknippad med misstanke kring ett brott. Det tisslas och tasslas, och man är alltid "den där" som slapp undan sitt straff. Andra chans, my ass...

---------------------------

Andra dan av mitt ramadan-projekt sket sig ordentligt. Hungern och sötsuget blev för starkt mitt på dagen och som straff ska jag nu bränna kalorier på motionscykeln. Fast det var fastligt så länge det varade....he....he.....he, pun very intented...

Yours Truly,

Gustav

Fixa, dona och fasta

Ramadan är i full rulle och läraren i min islam-kurs uppmuntrar oss att så prova på att fasta. Visst, tänkte jag, och ägnar således dagen åt en ramadan-light, det vill säga jag dricker men äter ingenting från soluppgång till solnedgång. Klockan är nu 15.15 lokal tid och jag har inte käkat sedan 21 igår, lite styvt 18 timmar. Det kurrar ganska duktigt nu, men tror ändå att jag kommer klara mig till 20 då det börjar skymma. Syftet med ramadan är inte så mycket fastandet i sig, utan att hänge sig själv totalt till Allah under en månad, inte låta något världsligt komma emellan. Vi hade en muslimsk gästtalare i klassen som sa att hon hade inga problem med att fasta eftersom hon blev så upprymd av närheten till Gud och hans skapelse.

Jag har ju aldrig varit speciellt spirituell av mig, så jag har svårt att känna just det bandet. Tvärtom, eftersom jag inte tror på ett liv efter detta så söker jag bara världsliga njutningar, och ur det avseendet har fastandet gett mig lite perspektiv på tillvaron. Det finns ju trots allt barn i Afrika, och först nu kan jag börja förstå hur det är att inte kunna äta sig mätt varje dag. Får se om jag klarar en dag till.

------------------------

Igår sov jag första natten min första egna lägenhet, källarvåningen på 4960 North Whipple Avenue, 60625 Chicago, Illinois, två stenkast från skolan. Just nu är den mest ett hål i väggen och allt jag har är en säng att sova på, men den kommer vara ett pågående projekt framöver och kommer säkert bli riktigt hemtrevlig till slut. Bilder kommer så småningom.

Har trixat med att fixa internet idag och det är en djungel. Hur du än gör, var du än letar, vilka du än anlitar så känns det ändå i slutändan som att man blir lurad. Valde i vilket fall som helst Comcast Performance, en trådlös höghastighetsuppkoppling. De fick mig på ett specialerbjudande: 25 dollar i månaden det första halvåret, därefter 47. Taget, delat på två är det högst överkomligt, även installationsavgiften på 150. Dem hade en trevlig liten gimmick att efter man beställt fick man chatta (vart tog det ordet vägen?) med en operatör som fixade med orderbekräftelsen. Jag fick prata med Joseph, en hjälpsam, men humorlös, prick. Jag försökte ett harmlöst skämt, men han ignorerade mig.

Joseph > Hello Gustav, Thank you for contacting Comcast Live Chat Support. My name is Joseph . Please give me one moment to review your information.Joseph > Please give me a minute to pull up your order informations.Thank you.Joseph > And you are interested in high speed internet,right?
Gustav > Hello Joseph...
Gustav > Yes
Joseph > I will make you new account here.
Joseph > How about adding phone service and digital cable service here?For you to take advantage of current promotions going on.
Gustav > Nope...Don't need it...
Joseph > No worries,maybe in the future.
Gustav > Is this actually goign to help me or are you just trying to sell me more?
Joseph > To proceed, we need to review your credit.
The reason of this check is for us to determine
whether we will be requiring you a deposit or not.
The deposit however, will be refunded after 6 months of service.Take note also that this has got nothing to do with your personal credit score or transactions. Will this be fine with you?

Fast trots att käre Joseph försökte sälja en massa extra så var chatfunktionen riktigt hjälpsam. Anteckna, ComHem.

Eftersom jag inte kommer kunna surfa på nätet (för att använda ett annat klassikt uttryck från tiden då IT-bubblan var hel) i mitt eget hus den 8 september då installationsgubben kommer, så det kan bli lite sparsmakad bloggande närmsta veckan. Men ett eller annat inlägg kommer jag kunna leverera, var så säkra.


Yours Truly,

Gustav