I skrivande stund sitter jag i presslådan på Ralph Korte Stadium på Southern Illinois University i St Louis-förorten Edwardsville, Illinois. Om en dryg timme är det avspark i matchen mellan Sara Larssons Saint Louis Athletica och Frida Östbergs och Caroline Jönssons Chicago Red Stars i den nystartade professionella damligan WPS. Åskådarna börjar strömma in, extra läktare har byggts upp och historiens vindar blåser friskt.
Skådeplatsen Ralph Korte tar in cirka 5000. Det är en väldigt folkungvallsk arena med slitna löparbanor runt planen. Vinden blåser snålt från de öppna fälten runt omkring. Förutom de många reklamskyltarna och pressfolk i kostymer (en annan glider runt i mössa, t-shirt, skinnjacka och halvskitiga jeans) är det inte mycket som vittnar om att det ska spelas professionell fotboll här.
Precis som Chicago börjar värma upp kommer St Louis pressnubbe Tony med laguppställningen. Tre före detta LFC-spelare kommer starta: Sara Larsson och Daniela Alves för St Louis och Frida Östberg för Chicago. Dock finns Christiane inte ens med bland avbytarna. Skadad eller petad?
Viktig detalj: Hope Sole har färgat håret svart.
Annan viktig detalj: Caroline Jönsson stretchar i oändlighet.
---------------------------------
Jag hade en mycket trevlig pratstund med Larsson igår. Läs vad hon hade att säga i Corren på måndag. Men som alltid när man intervjuar någon får man mer material än man får plats med inom reportageramarna. Det första min journalistiklärare lärde mig var att "Kill your darlings". Även fast du tycker något är intressant eller roligt betyder det inte att det är relevant för artikeln. Vilken tur då att man har en alldeles egen blogg.
Sara berättade om hennes brasilianska coachs tidsmässiga egenheter. Till skillnad från de flesta svenska tidsfascister till tränare så är det inte lika viktigt för brassen. Sara berättade att träningarna börjar litegrann när han känner för det och slutar när han tycker att det tränat klart, oavsett vad det står på schemat. Klack och tunnel liksom.
------------
Carro stretchar fortfarande.
Yours Truly,
Gustav
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar