Jag och min roommate Erik har ett gemensamt problem; vi lyckas alltid få tandkrämsfläckar på byxorna. Vi är alltid supernoga att hålla ihop käften så det inte skvätter, men lik förbannat så märker vi halvägs genom dagens lektioner att vi suttit med ocharmigt vitprickiga brallor. Problemet är att Colgate, Pepsodent och allt vad de heter alla skryter om hur de lämnar gaddarna vita och kariesfria och andedräkten fräsch (usch vad jag hatar det ordet, svenskans fulaste alla kategorier), men vad hjälper ett quadruppelmintdoftande svalj om dina ditt skrev ser ut som ett misslyckat konstprojekt?. Så nu kommer jag uppfinna och marknadsföra en tandkräm som inte flashar med treårigt kariesskydd, utan som bara gör sitt jobb men dessutom är skvätt-, stänk- och fläckfri. Det kommer sälja som säckpipor i Skottland och jag kommer bli multibillionär.
Och sen, när jag blivit världsdiktator på livstid kommer jag först av allt förbjuda DVD-menyer som bara spelar första 30 sekunderna av en låt och sen börjar om. Under tiden jag skrivit det här inlägget har någon lämnat menyn för Den där Mary uppe på TV:n i vardagsrummet och jag har hört "his friend would say stop whining, they had enough of that....Maaaary, there´s just something about Mary" uppemot 50 gånger nu. Snart åker hagelbrakaren fram...
---------------------
Nu blir det påsklov, ska med hem till en polare till Crete, Illinois, och fira. Berättar på måndag hur man firar påsk i staterna.
Peace, Love and Understanding
Gustav
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar