Gurra Vasa - en hyvens man?

Sitter mitt uppe i jätteuppsats nummer två den här veckan - en 15-sidare för min historiakurs History of the Atlantic World. Vi fick välja fritt bland ämnen och det slog mig hur lite jag vet om vår landsfader Gustav Vasa (eller Gustav Eriksson alternativt Gustav I som han korrekt heter). Jag lärde mig aldrig om honom ordentligt i skolan och jag tror att jag nu listat ut varför. Han var inte den noble, ädle och glorifierade första Vasaloppsvinnaren den svenska folksjälen inbillar sig att han var, utan egentligen skrupelfri, äregirig, brutal och maktgalen. Precis som en medeltida monark ska vara.


På samma sätt som vi pratar tyst om att Alfred Nobel faktisk uppfann dynamit och troligtvis har orsakat mer död än liv, likadant gäller för vår kära Ärke-Knug. Jag har jämfört Gustav Vasa med den italienska statsvetaren Niccolo Machiavellis idealhärskare från boken Fursten. Det vill säga, en ledare som är ytterst flexibel när det kommer till etik och moral. Det gäller att genom hänsynslösa metoder skapa ett enat rike. Fördelaktigt är om folket tycker om dig, men om inte kan du gott slå ihjäl dem. Religion är bara en maktverktyg, och att ljuga, svika, bedra, lönnmörda och hugga sina allierade i ryggen är vedertagen praxis. Eller som Percy Nilegård en gång sa: "Management by fear".

Utan att påstå att jag är den första som påpekat det här, men det har visat sig att Gustav Vasa var väldigt machiavellisk i sin ledarstil. Bland annat införde en ny svensk kyrka baserad på Martin Luthers protestantiska idéer endast så han kunde konfiskera den gamla kyrkans samtliga egendomar, han förrådde Lübeck och dalakarlarna som tack för hjälpen i upprorer mot Kristian Tyrann och han hade inte direkt lust att lyssna på vad Nils Dacke och grabbarna hade att säga. Jag antar att ingen mellanstadielärare hade lust att berätta det för mig. Jag menar, han gav oss ju trots allt Vasaloppet.

Cyniska hälsningar,

Gustav

En ny mediavärld

Sitter som vanligt hemma hos Kristoffer och kollar på slutspelssport. Just nu håller Bulls på att ta ledningen i med 3-2 matchserien genom att vinna mot Celtics på bortaplan i Boston; de leder med 12 poäng i mitten av fjärde quartern. Igår gick Blackhawks vidare till kvartsfinal i NHL-hockeyn för första gången sedan 1996. Det kan bli ett riktigt bra år för Chicago-sporten det här. Jävla synd att man måste lämna stan mitt i det.

Från en sak till en annan. Lämnade precis in ett 18-sidor långt arbete om den nya mediamiljön i vilken bloggare och humorprogram tar upp plats från traditionella nyhetsprogram. I mina forskningar läste jag en otroligt intressant artikel om ämnet skriven av mediaforskarna Bruce A. Williams och Michael X. Delli Carpini. För att göra en lång historia kort, de berättar om hur förut var det endast professionella journalister som försåg folket med information genom tidningar, TV och radio, men nu forsar information till från alla håll; bloggar, YouTube, Facebook, humor-program och talkshower. Försvarare av den gamla vägen ser hela den här utvecklingen som ett hot mot demokratin; de är djupt oroade att eftersom folk inte längre följer nyheter så blir de dumma, oinformerade om vad som händer i världen och därför dåligt intellektuellt rustade när de ska gå till val. 

Problemet med den synen är att de dömer den nya mediavärlden efter den gamla världens regler.  Därför krävs nya kriterier för att kategorisera  politiskt värdefull information. Författarna av artikeln hävdar att man måste gå ifrån den gamla synen att bedöma efter genre (till exempel nyheter vs. dramaprogram),  innehåll (till exempel fakta vs. fiktion) eller informationskälla (till exempel journalist vs. skådespelare) till att istället värdera information utifrån dess användbarhet. Det vill säga, hur väl den informerar medborgare och hjälper till att skapa demokratisk debatt. 

Jag håller med fullt ut. Eftersom om man tänker efter, vem är mest informerad och involverad: en person som läser tidningen på morgonen och kollar på en halvtimme nyheter på kvällen; eller en person som spenderar hela dagen med att kolla nyhetssidor, YouTube, Facebook, bloggar, tittar på politiska satirprogram och sedan bloggar om det själv?

Hoppsan, nu har Celtics tagit ikapp och matchen gått till övertid. 

Yours Truly, 

Gustav

Bipolär svullafton

Mitt humör och min psykiska hälsa följer Chicagos bipolära vädersvängningar. Igår lekte livet; två veckor kvar av skolan, 30-gradig molnfri högsommarvärme och en heldag med först strandfotboll på Foster Beach vid Lake Michigan (Team Sweden krossade Team USA) och sedan kycklingvinge-buffé nedsköljd med några glas av favoritbärsen Goose Island 312 på den irländska puben Celtic Crown.

Idag däremot har man varit helt deprimerad. Dagen började med grå himmel och 25 tryckande grader, följt av en åskstorm och för att avslutas med 7 grader och isregn. Tydligen låg Chicagos north side där jag bor precis på gränsen av en storm. Vid Midway-flygplatsen som ligger på södra sidan har det tydligen varit solsken och 20 grader hela dagen. Det är helt sinnesjukt. Nyhetskanalernas meteorologer i den här stan slår två tärningar varje morgon: "Jaha, en sexa och en tvåa, då blir det solsken med risk för snöfall. Fixar ni grafiken till kvällens sändning, grabbar?".

I uppmuntringssyfte unnade jag mig en riktig svullafton med mina svenska vapenbröder P-J Eriksson och Kristoffer Grahn. Pizza och 300 gram chips varvades med två liter cola och rischoklad till femte matchen i NHL-åttondelen mellan Chicago Blackhawks och Calgary Flames på burken. Chicago gav Calgary en riktig käftsmäll hemma i United Center och vann med 5-1. Nu leder de serien med 3-2 inför sjätte mötet i Calgary på måndag. Så nu är jag glad igen, trots att jag kommer vakna upp rejält chipsbakis i morgon bitti och måste spendera hela söndagen i biblioteket. 

---------------------------

En studsande sargpuck var nära att ställa Flames målvakt Mika Kiprusoff och samtalet i TV-soffan kom osökt in på Tommy Salos klassiska tavla mot Vitryssland i OS 2002. Kristoffer  berättade att hans polare hade träffat Salo på krogen några år efter den ödesdigra kvartsfinalen. Han tog tillfället i akt att fråga: "Tjena Salo, vad dricker du? White Russian eller?". Salo besvärade sig inte med att svara. Jag kan offra min högra på att det inte var första gången han hörde det skämtet. 

Snart i tvångströja, 

Gustav

En annalkande storm

Inom loppet av en vecka legaliserades homoäktenskap i Iowa och Vermont. I New Yorks senat ska det röstas om det snart och i Maine möttes förslaget av stående ovationer när det debatterades. Men alla är inte glada. The National Organisation For Marriage är en konservativ grupp som ser homoäktenskap som satans verktyg, ett hot mot friheten och allt som är amerikanskt. I veckan lanserade dem den här oroväckande reklamkampanjen som sägs ha kostat 1.5 miljoner dollar.





Skrämmande, eller hur? Svaret från USA: liberala kom snabbt. Filmen har har parodiserats åtskilliga gånger på YouTube och Comedy Centrals The Colbert Report (ett politiskt satirprogram samma stil som The Daily Show with Jon Stewart som sände reportaget där de driver med svensk socialism på amerikansk kapitalisms bekostnad som ni säkert har sett) visade den här filmen for några dagar sedan:




Otroligt pricksäkert, jänkarna vet hur man gor politisk satir. Anteckna, Parlamentet.

Nä, nu har jag spenderat tillräckligt med vid vid datorn. Det är 25 grader varmt, inte ett moln på himlen och jag är dags for Beach 2009-premiär.

Peace!

Gustav

Blagojevich...en parodi

Jag börjar bli trött att skriva om Illinois ex-guvernör Rod Blagojevich, men han slutar aldrig att skapa mediaintresse kring sin person. Den federala rättegången mot honom pågår just nu, trots det försökte han åka till Costa Rica för att medverka i NBCs dokusåpa I´m A Celebrity, Get Me Out Of Here. Självklart förbjöd domaren honom att lämna landet, men det är inte riktigt det viktiga här. Det blir mer och mer uppenbart att Blago använde sin guvernörspost endast till personlig vinning, han sket fullständigt i statens befolknings intressen. Det var inte en förtroendeposition för honom, ett ämbete, utan som vilket jobb som helst. Som sagt tidigare, nu skor han sig för en karriär som en mediapersonlighet efter det troliga fängelsestraffet. Han har redan sajnat ett bokkontrakt värt sexsiffriga dollarbelopp, hunnit åka på två mediaturnéer (den tredje börjar imorgon) och varit radiovärd. Men kanske det mest sorliga är att det här är Chicago-politiken i sitt esse. Enda botemedlet vore att ge politiker lärarlöner så att bara de mest passionerade sökte sig till yrket.

Med lite mindre hopp om mänskligheten,

Gustav

Dyster dag för Chicago-sporten

Mitt evigt sovande basketintresse har väckts under min tid i Chicago. Klassiska Chicago Bulls, vars storhetstid dog när Micheal Jordan slutade, är återigen i NBA-slutspel och stod för en enorm skräll i lördags då de i första åttondelen slog regerande mästarna Boston Celtics på bortaplan efter övertid. Då dominerade rookien Derrick Rose med makalösa 36 poäng (tangerade Kareem Abdul Jabaars rekord av mest gjorde poäng av en rookie i en slustpelsmatch).

Ikväll var det dags för andra rundan i Boston och Bulls var nära att vinna igen. Ben Gordon (nedan) spelade som en reinkarnation av MJ och satte över 40 poäng. Han jämställde poängen till 115-115 med nio sekunder kvar att spela, men matchens andra gigant Ray Allen gav Boston segern med en trepoängare med två sekunder på uret. Så kan det gå, men nu fördel inför två matcher hemma i United Center.
Direkt efter Bulls-matchen zappade vi över till Chicago Blackhawks bortamöte mot Calgary Flames i NHL-åttondelens tredje match. Tyvärr lyckades dem inte vinna tredje raka utan Hjalmarsson och gänget åkte på stryk med 4-2 i en av NHLs tuffaste arenor att spela i. Det syndes att Blackhawks saknade Patrick Kane. Fördelen är att det nu definitivt blir en till match i Chicago på lörda, en match som jag genom kontakters kontakters kanske kanske kan få en gratisbiljett till. Håll tummarna...

Tillbaka till Bulls. Det är extra intressant att följa dem eftersom de har den första svensken i NBA i laget - Joakim Noah. Son till franske tennislegenden Yannick Noah och svenska ex-fotomodellen Cecilia Frode är den 213 cm långe Joakim förvisso bara halvsvensk, men det räknas. Konstigt ändå att vi, ett så välväxt folk, inte klarat att producera fler baskettalanger. Fast troligtvis är det väl just därför: till skillnad från en amerikansk 210 cm-kille som rör sig som han vore 180 cm så rör sig en svensk 210 cm-kille precis som han vore 210 cm.

-------------------------------------------------------

Hur gigantiskt stor Michael Jordan verkligen är i USA och speciellt i Chicago är svårt att förstå för oss basketimbecilla svenskar. Det här klippet kanske kan upplysa lite.

Vördnadsfullt,

Gustav

Stress

Jag är medveten om att jag varit lite dålig med uppdateringen på sista tiden, men det är inte så lätt att hinna med när man har tre stora slutprojekt som man knappt börjat på som ska vara klara inom två veckor. Lägg därtill slutspurt på praktiken, dagliga träningspass och två slutspelslag (Blackhawks i NHL och Bulls i NBA) man måste följa.

I skrivande stund har jag tagit en paus i en 12-sidig efterforskad uppsats om homoäktenskap ska legaliseras i USA. Just nu har jag nio sidor klara och sitter med 15 olika journaler och böcker om ämnet utspridda kring datorn. Till skillnad från sekulära Sverige där de flesta, inklusive yours truly, ser det som en självklarhet (eller bryr sig inte) så är debatten hätsk här. Den kristna, konsevativa högern skriker NEJ och den liberala vänstern skriker JA. På senare år har gay-aktivisterna vunnit mark och homoäktenskap är fullt lagligt i fyra stater: Massachussets, Connecticut, Vermont och Iowa. New York förväntas att följa snart. Många andra stater erbjuder så kallade civil unions (registrerade partnerskap) som ger homosexuella par alla lagliga äktenskapliga fördelar, men de flesta i gayrörelsen ser dem som otillräckliga eftersom ett äktenskap symboliserar så mycket mer än bara den lagliga biten, till exempel ett djupare känslomässigt band.

Vad tycker ni?

-------------------------------

När man själv tycker att man har det jobbigt botas det snabbt av ett besök på den här sidan: http://www.fmylife.com/. Folk delar med sig av sina vardagliga fadäser, pinsamheter och olyckor. Som den gamla klyschan säger; skadeglädje är den enda sanna glädjen (grejen med klyschor är att de hade ju inte blivit klyschor om de inte varit sanna).

Yours Truly,

Gustav

Let's Go, Hawks!

Eftersom LHC åkte ur slutspelet alldeles för tidigt får jag nu hoppas på mitt hjärtas andra hockeylag - Chicago Blackhawks. Det råder hockeyfeber i stan: klassiska Hawks har tagit sig till stutspel för första gången på sju år och igår inledde dem med att spöa Calgary Flames med 3-2 i sudden death. Chicago har kanske NHL:s talangfullaste lag med nyckelspelarna Johnny Toews och Patrick Kane båda födda det gyllene året 1988. Förhoppningsvis får de lyfta Stanley Cup-bucklan i juni någon gång och då lovar jag att bada i Filbyter-fontänen. Sanna mina ord...

Jag skulle välja LHC över Chicago varje dag i veckan, men Hawks spöar skiten ur min kära Club när det kommer till kategorin kampsång. Fame-Manges falsettstyggelse till låt har inget att hämta mot den här klassikern.




Peace!

Gustav

Blagojevich framtid...Ska vi sla vad?

Blago poserar med skadespelaren Joey Bland som spelar Rod Blagojevich i komediklubben Second Citys musikaluppsattning Rod Blagojevich Superstar.  

Den federala rattegangen mot Rod Blagojevich och hans kumpaner startade i dagarna och de alla, surprise surprise, havdar att de ar oskyldiga. Blagojevich for sin egen talan eftersom de flesta advokater vagrar jobba med honom. Hans toppman (kommer inte ihag namnet just nu) hoppade av nar Blago gav sig ut pa sin mediaturne tidigare i ar. Dock sade domaren till honom att han maste ha en forsvarare, han kommer inte klara det har sjalv. Blago sitter verkligen i en tajt sits; han skulle ha rad att anlita killen som fick O.J. Simpson frigiven, men eftersom ingen elitadvokat vill ha med honom att gora (vi pratar om advokater, de mest skrupelfria av alla yrkesgrupper) maste han noja sig med en allman forsvarare. 

I en varld dar du kan betta pa om Elvis lever, Jesus aterkomst och varldens undergang, skam vore det om man inte kunde sla vad om Blagos framtid. Det amerikanska bettingbolaget BetUs.com har satt upp odds pa ex-guvernorens dom. Sidan har haft 1 miljon visningar, 5000 personer har oddsat och det popularaste vadet ar att Blago kommer domas till fangelse och borja tjana av sin tid efter den 30 december i ar. 

Bolaget har ocksa satt upp vad om andra aspekter om Blagos framtid. Om han skiljer sig fran sin fru ger det nio ganger insatsen, att han flyttar fran landet ger dubbla pengar tillbaka. Basta odds om hans nasta jobb ar begagnad bilforsaljare, telemarketer, pizza bud, byggarbetare och motivationstalare. Eller varfor inte advokat?

I rattvisans namn, 

Gustav

Ajabaja Bossen

Mitt i påskfirandet nåddes jag av nyheten att Bruce Springsteen anklagas för att varit otrogen mot sin fru, tillika bandmedlem, Patti Scialfa. Det är en affärsman vid namn Arthur J. Kelly från New Jersey-området som i sin skilmässoansökan angett att Bossen har haft en affär med hans snart föredetta fru Ann (tydligen också rödhårig likt Patti). Den gode Arthur hävdar bestämt att han inte är ute efter att slå mynt av Springsteens kändisskap och hävdar att han knappt vet vem han är (yeah right, det är ungefär lika troligt som att bo granne med Graceland i Memphis och inte veta vem Elvis är).

´Det är alltid svårt när ens stora rockgudar hamnar i blåsväder, man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Jag tycker det är oförlåtligt att bedra sin fru, men samtidigt kan jag ju inte kasta bort alla min Springsteen-album och radera varje inpräntad textrad från minnet. Herregud, utan saxofonsolot från Springsteens Jungleland skulle VM-krönikan-94 vara helt antiklimaktisk.

Nu är det ju inte säkert att Bruce är skyldig och ett äktenskapligt snedsteg är egentligen ingenting i jämförelse mot vad min andra gitarrgud i livet The Who's Pete Townshend gjorde sig skyldig till. För några år sedan dömdes han för barnpornigrafibrott. Jag blev äcklad, besviken, men lik förbannat stod jag där en meter från scenen vid Roskilde -07 och tillbad hans gudomlighet. Igen, jag kan inte bortse från en hel rockera som gett mig så mycket glädje. Dessutom har jag inte lyssnat på ett The Who-album gjort efter 1982, så jag intalar mig själv att hans persversitet kom efteråt. Jag antar att jag i slutändan får ta till en gammal biblisk klyscha: älska syndaren, men hata synden.

Rock on

Gustav

Tillbaka i skolbänken

Tillbaka på North Park efter en långhelg med påskfirande hos min polare Matts familj i den avlägsna Chicago-förorten Crete, Illinois, precis på gränsen till Indiana. Cigaretter är snordyra i Illinois (nästan 10 dollar paketet) på grund av den höga skatten, därför kryllar det av tobaksbutiker precis innanför gränsen till Indiana eftersom cigaretterna är uppemot 75 procent billigare. Matts päron bor i en riktigt fin trevåningsvilla med pool och egen damm på tomten, fyra bilar i garaget, öppen spis i vardagsrummet samt biljardbord och en olagligt stor TV i källaren. Typiskt övre medelklass-amerikanskt.

Min andra polare Sebastian åkte med oss eftersom han bor granne med Matt. Hans hus var istället en av de mer absurda jag har varit i. Hans föräldrar är födda i Polen och jag fick hälsa på hela tjocka släkten. På gården stod en polsk korvrökningsugn (säger man ugn?), omringad av ett mindre zoo; en stor St Bernards-hund, en liten råttliknande dito, två lamm, två katter och en flock hönor (klantig som jag ar glomde jag kameran sa jag har inga bilder att bjuda pa). Sebastians farsa köper tydligen nya djur lite när han känner för det, antingen för sällskap eller slakt. Detta i ett hus på en tomt som ligger i ett villaområde, inte ute på landet. I den hobbithåle-liknande källaren stod en vedeldad kammin och en bur med nyfödda kycklingungar och deras mamma.

I USA firar man påsk ganska likt det svenska sättet: det letas påskägg, släktingar kommer på besök och man äter tillsammans. Det enda som skiljer är maten; likt Thanskgiving och jul är det kalkon som gäller på det amerikanska påskbordet. Till skillnad från kokta ägg, prinskorvar, köttbullar och sill som gäller i Sverige. Matts Super-Mario-liknande farbor Keith med familj kom på besok och eftersom hela familjen ar musikaliskt sa jammades det musik i flera timmar. Trevligt varre!

Yours Truly,

Gustav

Jag kommer bli rik...

Jag och min roommate Erik har ett gemensamt problem; vi lyckas alltid få tandkrämsfläckar på byxorna. Vi är alltid supernoga att hålla ihop käften så det inte skvätter, men lik förbannat så märker vi halvägs genom dagens lektioner att vi suttit med ocharmigt vitprickiga brallor. Problemet är att Colgate, Pepsodent och allt vad de heter alla skryter om hur de lämnar gaddarna vita och kariesfria och andedräkten fräsch (usch vad jag hatar det ordet, svenskans fulaste alla kategorier), men vad hjälper ett quadruppelmintdoftande svalj om dina ditt skrev ser ut som ett misslyckat konstprojekt?. Så nu kommer jag uppfinna och marknadsföra en tandkräm som inte flashar med treårigt kariesskydd, utan som bara gör sitt jobb men dessutom är skvätt-, stänk- och fläckfri. Det kommer sälja som säckpipor i Skottland och jag kommer bli multibillionär.

Och sen, när jag blivit världsdiktator på livstid kommer jag först av allt förbjuda DVD-menyer som bara spelar första 30 sekunderna av en låt och sen börjar om. Under tiden jag skrivit det här inlägget har någon lämnat menyn för Den där Mary uppe på TV:n i vardagsrummet och jag har hört "his friend would say stop whining, they had enough of that....Maaaary, there´s just something about Mary" uppemot 50 gånger nu. Snart åker hagelbrakaren fram...

---------------------

Nu blir det påsklov, ska med hem till en polare till Crete, Illinois, och fira. Berättar på måndag hur man firar påsk i staterna.

Peace, Love and Understanding

Gustav

Chicago-OS 2016? Det skulle ju inte vara helt fel...

Chicagos OS-logga. Den första var tvungen att bytas ut eftersom facklan är ett skyddat varumärke. De hade dock hunnit trycka upp några t-shirtar med den första loggan som har sålt väldigt bra på E-Bay.

Chicago är en av fyra städer som söker att få arrangera OS 2016. De övriga är Madrid, Tokyo och Rio de Janeiro. I veckan som gått har arrangörsgruppen visat staden från sin bästa sida för en kommité från IOK som varit här och utvärderat Chicagos ansökan. Inget har lämnats åt slumpen. Med minitiuös precision har de tagits på sightseeing, ätit gott, skakat tass med Opera Winfrey och Michael Jordan och lyssnat på presentationer om påtänkta arenabyggen och budgetar. En trettondel av kommitén, marockanskan Nawal El Moutawakel sade idag på en presskonferens att "kommitén lämnar med ett starkt intryck att budet är starkt (direkt översättning) men att det på slutet "bara är en vinnare." Fast vad hade man förväntat sig att hon skulle säga egentligen? Idag drar IOK-kommitéen vidare till Tokyo.

Som Chicago-traditionen bjuder formar skyskrapornas kontorsfönster passande mönster när något speciellt händer i stan. T ex när The Bears spelade Super Bowl stod det "Go Bears!" på Aon Center i mitten och när Obama höll segertal kunde man läsa "USA" på byggnaden till höger.

Men folket i Chicago står inte enat bakom OS-budet och folket från IOK fick se en hel del protestanter på gatorna. En del anser att ett OS-arrangemang är ett enda stort slöser som tar för mycket pengar som kan användas till bättre saker, till exempel bostäder åt hemlösa. Andra att en del nya arenor skulle förstöra miljön och stadens speciella arkitektur och parker.

Fast IOK är vana vid protester (speciellt inför Peking 2008) och det kommer troligtvis inte påverka Chicagos chanser nämnvärt. Tvärtom, om kommitéen skulle se en helt enad stad skulle de tro att något verkligen var fel. Det som talar mot Chicago, däremot, är att USA:s regering inte har garanterat att täcka ett eventuellt budgetunderskott, till skillnad mot de tre övriga städerna vars respektive länder har gått i borgen för dem.

Personligen skulle jag älska om Chicago fick spelen 2016. Staden i mitt hjärta kommer göra ett strålande jobb och förhoppningsvis, beroende lite på hur karriären går, kommer jag få en möjlighet att på nära håll få uppleva historiska idrottsögonblick. Tänk också om Sverige/Norge skulle knipa EM-slutspelsarrangemanget samma år, jag skulle ju inte klaga direkt. Den 2 oktober i Köpenhamn kommer IOK avslöja sitt beslut. Jag kan knappt bärga mig.

Yours Truly,

Gustav

Lycka är...

...att efter tre månaders abstinens få äta stekt ägg-mackor med Kalles Kaviar och en kexchoklad till efterätt. Tack Peter, du är en ängel...

Imorgon ska det kokas ägg utav bara fan....

Peace!

Gustav

Ralph Korte Stadium

I skrivande stund sitter jag i presslådan på Ralph Korte Stadium på Southern Illinois University i St Louis-förorten Edwardsville, Illinois. Om en dryg timme är det avspark i matchen mellan Sara Larssons Saint Louis Athletica och Frida Östbergs och Caroline Jönssons Chicago Red Stars i den nystartade professionella damligan WPS. Åskådarna börjar strömma in, extra läktare har byggts upp och historiens vindar blåser friskt.

Skådeplatsen Ralph Korte tar in cirka 5000. Det är en väldigt folkungvallsk arena med slitna löparbanor runt planen. Vinden blåser snålt från de öppna fälten runt omkring. Förutom de många reklamskyltarna och pressfolk i kostymer (en annan glider runt i mössa, t-shirt, skinnjacka och halvskitiga jeans) är det inte mycket som vittnar om att det ska spelas professionell fotboll här.

Precis som Chicago börjar värma upp kommer St Louis pressnubbe Tony med laguppställningen. Tre före detta LFC-spelare kommer starta: Sara Larsson och Daniela Alves för St Louis och Frida Östberg för Chicago. Dock finns Christiane inte ens med bland avbytarna. Skadad eller petad?

Viktig detalj: Hope Sole har färgat håret svart.

Annan viktig detalj: Caroline Jönsson stretchar i oändlighet.

---------------------------------

Jag hade en mycket trevlig pratstund med Larsson igår. Läs vad hon hade att säga i Corren på måndag. Men som alltid när man intervjuar någon får man mer material än man får plats med inom reportageramarna. Det första min journalistiklärare lärde mig var att "Kill your darlings". Även fast du tycker något är intressant eller roligt betyder det inte att det är relevant för artikeln. Vilken tur då att man har en alldeles egen blogg.

Sara berättade om hennes brasilianska coachs tidsmässiga egenheter. Till skillnad från de flesta svenska tidsfascister till tränare så är det inte lika viktigt för brassen. Sara berättade att träningarna börjar litegrann när han känner för det och slutar när han tycker att det tränat klart, oavsett vad det står på schemat. Klack och tunnel liksom.

------------

Carro stretchar fortfarande.

Yours Truly,

Gustav