torsdag 10 september 2009

Det riktiga 11 september

Idag är det den 11 september och åtta år har gått sedan terroristattackerna i USA. Det kommer sörjas, flaggas på halvstänger och hållas tal och tysta minuter över hela världen, men få väljer att minnas det som hände samma datum för 36 år sedan i Chile. Då våldtogs demokratin och friheten på ett värre sätt än vad någon terroristattack någonsin kan tänkas åstadkomma.

1970 valde det chilenska folket den socialistiske Salvador Allende från partiet Unidad Popular till president. Han nationaliserade stora delar av det chilenska näringslivet och fick landets usla ekonomi på fötter. Men detta stack i ögonen på Nixon & Co som tyckte att Allendes politik hotade USA:s ekonomiska intressen i Chile och födde kommunister. CIA gick in och började röra runt i grytan, bland annat finansierade dem den högerextremistiska gruppen Patria y Liberdad som utförde flera attentat för att destabilisera landet.


Salvador Allende

Den 11 september 1973, stödda av CIA, stormades presidentpalatset i Santiago av en militärjunta ledd av generalen Augusto Pinochet. Allende barrikaderade sig i palatset, grabbade en AK 47:a sköt tills allt hopp var ute. Det har länge spekulerats om han blev skjuten eller tog sitt liv, men det mesta pekar på att han gjorde det senare.

Augusto Pinochet

Under kuppen och de efterföljande dagarna förföljdes anhängare av Unidad Popular. Nationalstadion i Santiago förvandlades till ett fängelse och tortyrläger. Efter 150 år av parlamentär demokrati följde 17 år av totalitärt fascistiskt styre i Chile. Pinochet stängde ner kongressen, tog bort alla medborgerliga rättigheter, ogiltigförklarade konstitutionen, förbjöd alla politiska partier, institutionaliserade mord och tortyr, samt byggde upp ett internationellt terrornätverk som utförde mord på politiska motståndare i flera länder. Minst 300o mördades och 30 000 torterades. Allt detta med stöd av USA eftersom han kämpade mot kommunister och lät amerikanska företag exploatera Chiles naturtillgångar.


Victor Jara

Folksångaren och Allende-supportern Victor Jara har blivit en symbol för kampen mot fascisterna. Omåttligt populär bland folket såg militärjuntan honom som ett hot. Han spelade för fångarna på nationalstadion och fortsatte trots vakterna slog honom. För att tysta honom krossade de hans händer (enligt legenden högg de av dem), men han fortsatte ändå. Det enda sättet att tysta honom var med en kulsprutesalva från dödvinkel. Stadion heter numera Estadio Victor Jara för att hedra hans minne.


Presidentpalatset stormas

Tänk så det kan gå, men Nixon och grabbarna ville säkert väl. Med åren har flera dokument som bevisar USA:s inblandning kommit fram och det närmaste ett erkännande de kom från förre försvarsministern Colin Powell: "Det är en period av vår historia vi inte är särskilt stolta över."

Ja men då så, då är ju allt lugnt...


Yours Truly,


Gustav

onsdag 9 september 2009

Brev från Presidenten...igen

Han verkar verkligen gilla mig, den där Obama. Efter hans kongress-tal skrev han till mig igen. Nu väntar jag bara på en inbjudan till Vita Huset och fika:

Gustav --

I just finished laying out my plan for health reform at a joint session of Congress. Now, I'm writing directly to you because what happens next is critical -- and I need your help.

Change this big will not happen because I ask for it. It can only come when the nation demands it. Congress knows where I stand. Now they need to hear from you.

Add your voice: Ask your representatives to support my plan for real health reform in 2009.

The heart of my plan is simple: bring stability and security to Americans who already have health insurance, guarantee affordable coverage for those who don't, and rein in the cost of health care.

Tonight, I offered a specific plan for how to make it happen. I incorporated the best ideas from Democrats and Republicans to create a plan that's bold, practical, and represents the broad consensus of the American people.

We've come closer to real health reform in the last few months than we have in the last 60 years. But those who profit from the status quo -- and those who put partisan advantage above all else -- will fight us every inch of the way.

We do not seek that fight, but we will not shrink from it. The stakes are too high to let scare tactics cloud the debate, or to allow partisan bickering to block the path. Your voice, right now, is essential.

See my full plan and call on your representatives to support it:

http://my.barackobama.com/SupportReform


Ours is not the first generation to understand the dire need for health reform. And I am not the first president to take up this cause, but I am determined to be the last.

Thank you,

President Barack Obama


tisdag 8 september 2009

Att bota ett sjukt system


Det jag beundrar mest med Barack Obama är hans mål att driva igenom sin sjukvårdsreform. Alla som sett Michael Moores film Sicko vet att det är något allvarligt stört med USA:s privata sjukvårdssystem. Över 50 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring och dem som har det är inte garanterade vård, trots ofta skyhöga premier. Försäkringsbolagen inom sjukvårdsindustrin (ordet i sig andas cynism) gör allt det kan för att slippa punga ut för sina kunders vård. Anser dem att en cancerbehandling inte kommer hjälpa en patient har de inga problem att mer eller mindre tydligt säga: "Tyvärr, du kommer dö i alla fall så vi vill inte slösa pengar på dig." Jag kan acceptera att internetbolag, bilfirmor och telefonförsäljare försöker blåsa en, men att förhandla om människors liv är bortom mitt förstånd. Bra sjukvård ska vara en medborgerlig rättighet, inte de rikas privilegium.





Imorgon ska Obama tala inför kongressen i ett försök att övertala oppositionen, mestadels centeristiska demokrater och republikanska dinosaurier. Talet kan komma bli ett av att hans presidentskaps mest minnesvärda stunder och Obama står inför en tuff uppgift. Motståndet är massivt från konservativt håll; hårt draget fruktar de att det här är första steget på en socialist-reform där alla medborgare, även dem som är nöjda med sin sjukvård, tvingas in i det allmänna sjukvårdssystemet och allt det för med sig; långa väntetider, undermålig vård, opersonlig kontakt med läkare och, värst av allt, att tvingas hjälpas åt att betala sjukvård för de latmaskar som inte förtjänat den. De borde slänga ett getöga åt Kuba, detta socialistiska helvetesland som av någon underlig anledning stoltserar med kanske världens bästa sjukvård.



Men fullt så radikal är faktiskt inte Obamas reform. Han kommer behålla nuvarande systemet så de som är nöjda med sin privata försäkring kan behålla den. Hans plan är att införa ett statligt finansierat allmänt alternativ till de privata försäkringarna som kommer ge alla möjlighet till bra sjukvård till en låg kostnad.



För att få igenom sin reform och vinna över de tveksamma mittemellan-demokraterna i kongressen kan Obama tänka sig att kompromissa. Han ger försäkringsbolagen ett ultimatum. De får en bestämd tidfrist, säg fem år, att hjälpa fler människor och driva ner sjukvårdskostnaderna själva. Klarar de inte det så kommer det allmäna alternativet att införas och tvinga de privata bolagen att rensa upp sina verksamheter. Med andra ord, han sätter en pistol vid deras tinningar och säger: "Skärp er, annars jävlar..."



Men reformen är inte gratis och det är där motståndarnas skor klämmer hårdast. Notan kommer hamna på några biljoner dollar och det har USA sannerligen inte råd med, tycker de. Att Irak-kriget senast jag kollade hittills har kostat tre biljoner är inte lika noga. Tydligen är det en skymf att spendera skattebetalarnas pengar på att vårda den egna befolkningen, men att skapa död och lidande på andra sidan jorden är helt i sin ordning...


Yours Truly,


Gustav

söndag 6 september 2009

Lugn helg





North Parks svenskar, fr.v: Erik Kinnhammar, Kristoffer Grahn, Tajinder "TJ" Singh

Helgen har gått i lugnets tecken. North Parks, tillika mitt gamla, fotbollslag har spelat två matcher och vunnit båda. Den officiella versionen varför jag valt att inte spela i år är att "jag vill fokusera på skolan sista året", den inofficiella är att tränaren är en jävla narcissistisk idiot och sådana kan jag inte spela för. Milt sagt är han den pessimistiska typen. Fotboll är inte kul när man inte tillåts att vara nöjd efter en seger, hur bra eller dåligt man än spelat. Han påminner lite om den där onda coachen i Mighty Ducks och såna har en tendens att döda glädjen med idrott. Sen hjälper det inte att han bänkade mig för en sopa förra säsongen...



I alla fall, laget spelade två matcher och jag satt och tittade på. Tvärtemot vad jag trott så saknade jag inte alls att vara nere på planen. Bitter och långsint som man är hejar jag inte ens på laget, förutom mina svenska vänner som spelar i det. Kul då att Mr. Singh stod för tre av fem mål och Mr. Grahn för fem av fem assist i helgen. Kan nu min adept från Linköping Erik "Mr. Glasfot" Kinnhammar se till att bli frisk så jag kan härja på honom också.

-------------------------

Betygshetsen och pressen att inte droppa ur skolan har lett till att fusk är ett gigantiskt problem på amerikanska universitet. Senaste trenden bland studenter, rapporterar CNN, är att outsourca sin hjärna utomlands. På hemsidor som bestessays.com kan man beställa en uppsats om valfritt ämne och längd, sedan anlitas personer utomlands att skriva dem. Problemet är att skribenterna kan sitta i Indien, Pakistan eller Filippinerna och ha ungefär samma engelskakunskaper som en svensk mellanstadieelev. Ergo, uppsatserna håller ofta F-klass. En dålig investering med tanke på att en tresida kan kosta 80 dollar.



Hmm, pengarna verkar ju bra så man kanske ska ge sig in i branschen. Utan att skryta behärskar jag engelska i skrift nästan bättre än svenska. Finns också många potentiella kunder eftersom många amerikanska collegestudenter har grammatikkunskaper som svenska högstadieungar. Men kanske inte ändå, skulle vara väldigt tråkigt att åka fast, bli avstängd och kasta två år av hårt slit i sjön. Ibland tror verkar det som om North Park ser på fusk värre än rånmord...


----------------------


ZLATAN!


Yours Truly,


Gustav

fredag 4 september 2009

USA-blogg: Cribs

Som bekant flyttade jag in i en ny lägenhet i veckan med, en källarlya med adressen 4960 North Whipple Street, Basement, Chicago, Illinois, 60625 (om någon vänlig själ vill skicka en present). Har hållt på och inrett den efter bästa förmåga senaste dagarna. Med Ernst Kirchsteiger-mått ser det nog ut som ett riktigt råtthål, men med i princip tillgångslös student-standard börjar den arta sig riktigt ordentligt. Följ med på en husgesyn.


Mitt sovrum.
Spartanskt inrett, allt jag har än så länge är en säng och några plansher. LHC-flaggan självklart på hedersplats.
Det här delen av rummet kallar jag för Kreativa Golvet: böcker, dator, sladdar, pärmar, pennor och block i ett systematiskt gytter. Precis som jag vill ha det. För att låna en replik från Kyle Gass i filmen Tenacious D: The Pick Of Destiny: "Jag vill ha det minimalistiskt. Jag vill inte att något ska komma i vägen för mina kreativa flöden."


Rummet sett från sängen.
Tvättkorg, garderob, Pete Townshend som smashar en gitarr, krokar på dörren.
Min t-shirt-hylla precis utanför dörren, den överdimensionerade ölflaskan från New Orleans tjänstgör som pengaburk.


Badrummet.
Inte mycket för världen, men det funkar till att duscha, bajsa och titta sig i spegeln. Det är också förvånansvärt hur mycket några mattor gör för hemtrevligheten.

Hallen. Hör att schackrutigt är väldigt inne just nu, men det skulle inte skada med en hallmatta. Donationer mottages tacksamt.
Diskbänken. Funktionsduglig, inte mycket mer.


Gasspis, top of the line
. Det är här de kulinariska undren kommer ske, om bara det där förbannade gasbolaget kan sätta på gasen någon gång. Elspisar är väldigt sällsynta i USA, antagligen för att oljebolagen har ett finger med i spelet.



Min roomie Alex säng. Större än min, men desto knarrigare och obekvämare.

Vardagsrummet.
Eller loungen som jag föredrar att kalla den. Soffan och stolarna är ett hopplock av donationer och gratis-saker på Craigslist.com, bordet stod i köket när vi flyttade in. TV saknas, men allt jag behöver är internet och det kommer på tisdag. Det kommer nog bli döbra det här. Alla som har vägarna förbi Chicago är välkomna att sova på soffan.

Yours Truly,
Gustav

onsdag 2 september 2009

Goda grannar

Bortsett från världens diktaturer och religiösa kontrollsamhällen är USA är världsledande i integritetskränkning. Har man bara ABC-kunskap om datorer och internet är det förvånansvärt lätt som privatperson att få tag i personlig information om praktiskt taget vem som helst; allt från kreditupplysning (freecreditreport.com) till läkarjournaler.

En speciellt kontroversiell företéelse är det fruktade sexbrottslingsregistret. Det finns till allmänhetens beskådan på sidan familywatchdog.us. Ingen vill hamna där eftersom det kommer sabba resten av livet och inte bara för dem som förtjänar det. Nyfiken av naturen vill jag ju veta vilka av mina grannar jag inte ska bjuda på fika. De röda pilarna märker ut min lya.


Sökningen genererade 17 sexbrottslingar i mitt närområde, varav:
  • 6 (röda) pedofiler
  • 0 (gula)våldtäktsmän
  • 4 (blåa) sexvåldsbrottslingar (i brist på sämre översättning av "sexual battery")
  • 3 ospecifierade
  • 4 (gröna) övriga
Missförstå mig inte, jag motsätter mig inte att det finns ett register; våldtäktsmän och pedofiler är jordens avskum, men de spelar inte i riktigt i samma liga som blottare och offentliga urinerare (övriga) som också registreras utan närmare specifikation. Dessutom ska inte allmänheten ha tillgång till informationen utan bara de närmast berörda (skolor i området, föräldragrupper, etc) eftersom den missbrukas å det grövsta.
Läste till exempel en artikel i DN i somras om en man som blev oskyldigt anklagad för att ha tafsat på grannflickan. Hon anmälde honom som en hämnd för någon upplevd oförrätt, kommer inte ihåg exakt vad. Flickan i fråga behövde inte ens vittnam, knappt höras och mannen fick ett ultimatum: neka, gå till rättegång och riskera 25 år i fängelse, eller erkänn, få villkorligt och hamna i sexbrottsregistret i 10 år. Utav rädsla för fängelse valde han det senare, vilket resulterade i att inte bara han, utan även hans fru, förlorade jobbet.
Relativt oskyldiga brott kan få oanade konsekvenser. Min kompis Dan som läser till lärare berättade att han aldrig pissar utomhus, inte ens på fyllan, eftersom han är så rädd att åka dit. Offentlig urinering räknas som blottning. Med andra ord, skjuts in i registret och ajöss till allt vad lärarjobb heter.
Men kanske den största kritiken mot registret i sin nuvarande fom är att det har marginell effekt. Vill pedofiler röva bort barn så gör dem det, vill våldtäktsmän våldta så gör dem det, oavsett om grannarna vet vilka de är eller inte.

Till sist, brottsmisstänkta i allmänhet är en speciellt utsatt grupp. Principen "innocent until proven guilty" funkar inte riktigt i praktiken i USA. Det räcker med att bli anhållen för att ens namn, ålder och ansikte ska hamna på 22-nyheterna. Inte ens identiteten på mordoffer är helig. Sedan är inte nyhetsprogrammen lika intresserade av att följa upp storyn ända till rättegången, och då är det skitsamma om man blir fälld eller inte eftersom man redan är dömd i allmänhetens ögon. Inte nog med att man på grund av USA:s obefintliga anställningskydd förmodligen förlorar jobbet, utan man kommer ständigt vara förknippad med misstanke kring ett brott. Det tisslas och tasslas, och man är alltid "den där" som slapp undan sitt straff. Andra chans, my ass...

---------------------------
Andra dan av mitt ramadan-projekt sket sig ordentligt. Hungern och sötsuget blev för starkt mitt på dagen och som straff ska jag nu bränna kalorier på motionscykeln. Fast det var fastligt så länge det varade....he....he.....he, pun very intented...
Yours Truly,
Gustav

tisdag 1 september 2009

Fixa, dona och fasta

Ramadan är i full rulle och läraren i min islam-kurs uppmuntrar oss att så prova på att fasta. Visst, tänkte jag, och ägnar således dagen åt en ramadan-light, det vill säga jag dricker men äter ingenting från soluppgång till solnedgång. Klockan är nu 15.15 lokal tid och jag har inte käkat sedan 21 igår, lite styvt 18 timmar. Det kurrar ganska duktigt nu, men tror ändå att jag kommer klara mig till 20 då det börjar skymma. Syftet med ramadan är inte så mycket fastandet i sig, utan att hänge sig själv totalt till Allah under en månad, inte låta något världsligt komma emellan. Vi hade en muslimsk gästtalare i klassen som sa att hon hade inga problem med att fasta eftersom hon blev så upprymd av närheten till Gud och hans skapelse.

Jag har ju aldrig varit speciellt spirituell av mig, så jag har svårt att känna just det bandet. Tvärtom, eftersom jag inte tror på ett liv efter detta så söker jag bara världsliga njutningar, och ur det avseendet har fastandet gett mig lite perspektiv på tillvaron. Det finns ju trots allt barn i Afrika, och först nu kan jag börja förstå hur det är att inte kunna äta sig mätt varje dag. Får se om jag klarar en dag till.

------------------------

Igår sov jag första natten min första egna lägenhet, källarvåningen på 4960 North Whipple Avenue, 60625 Chicago, Illinois, två stenkast från skolan. Just nu är den mest ett hål i väggen och allt jag har är en säng att sova på, men den kommer vara ett pågående projekt framöver och kommer säkert bli riktigt hemtrevlig till slut. Bilder kommer så småningom.

Har trixat med att fixa internet idag och det är en djungel. Hur du än gör, var du än letar, vilka du än anlitar så känns det ändå i slutändan som att man blir lurad. Valde i vilket fall som helst Comcast Performance, en trådlös höghastighetsuppkoppling. De fick mig på ett specialerbjudande: 25 dollar i månaden det första halvåret, därefter 47. Taget, delat på två är det högst överkomligt, även installationsavgiften på 150. Dem hade en trevlig liten gimmick att efter man beställt fick man chatta (vart tog det ordet vägen?) med en operatör som fixade med orderbekräftelsen. Jag fick prata med Joseph, en hjälpsam, men humorlös, prick. Jag försökte ett harmlöst skämt, men han ignorerade mig.

Joseph > Hello Gustav, Thank you for contacting Comcast Live Chat Support. My name is Joseph . Please give me one moment to review your information.Joseph > Please give me a minute to pull up your order informations.Thank you.Joseph > And you are interested in high speed internet,right?
Gustav > Hello Joseph...
Gustav > Yes
Joseph > I will make you new account here.
Joseph > How about adding phone service and digital cable service here?For you to take advantage of current promotions going on.
Gustav > Nope...Don't need it...
Joseph > No worries,maybe in the future.
Gustav > Is this actually goign to help me or are you just trying to sell me more?
Joseph > To proceed, we need to review your credit.
The reason of this check is for us to determine
whether we will be requiring you a deposit or not.
The deposit however, will be refunded after 6 months of service.Take note also that this has got nothing to do with your personal credit score or transactions. Will this be fine with you?


Fast trots att käre Joseph försökte sälja en massa extra så var chatfunktionen riktigt hjälpsam. Anteckna, ComHem.

Eftersom jag inte kommer kunna surfa på nätet (för att använda ett annat klassikt uttryck från tiden då IT-bubblan var hel) i mitt eget hus den 8 september då installationsgubben kommer, så det kan bli lite sparsmakad bloggande närmsta veckan. Men ett eller annat inlägg kommer jag kunna leverera, var så säkra.


Yours Truly,

Gustav