söndag 30 augusti 2009

R.I.P Oasis

I dagens hyperdirekta mediedrev inser jag att det här inlägget kommer minst en dag för sent, men här kommer det i alla fall:

Så då skedde det till slut, legendariska Oasis splittrades efter att Noel Gallagher fått nog av brorsan Liam. Det är väl inte så mycket att sörja egentligen, som Kristin Lundell på SvD uttryckte det: "Ett band som var så lysande på sitt 90-tal, och som har skapat britpoppärlor som få andra, förtjänar ett bättre slut än att oengagerat harva ihjäl sig i ishallar". Det enda jag tycker är tråkigt är att jag aldrig fick chans att se dem live. Jag var för ung när det begav sig på mitten av 90-talet och på senare år har dem inte varit så mycket att se i alla fall. Min polare var och såg dem här i Chicago härom året, men det var tydligen klippt odugliga. Håglösa, slöa och gnälliga. De tyckte ljudet sög, avbröt mitt i låtar och gick helt sonika av scenen efter 45 minuter.

Nähäpp, det är bättre att YouTuba sig tillbaka och minnas dem i sitt essé. Som den här versionen av Cigaretts & Alcohol från Earls Court, London, 1995.



Magi...

Yours Truly,

Gustav

Walter Cronkite




Walter Leland Cronkite, Jr.
(1916-2009)

Jag hade helt missat det i min sommardimma, men den största av alla amerikanska journalister, Walter Cronkite, dog den 17 juli, 92 år gammal. Bland många bravader, bland annat var han med och flög bombplan över Nazityskland, är han mest känd för sin tid som nyhetsankare för CBS News mellan 1962 och 1981. Under den period var han "USA:s mest pålitliga man" enligt mer eller mindre alla omröstningar, långt före allt vad presidenter och politiker heter. Om inte Cronkite sa det var det inte sant, helt enkelt. Få hade mer inflytande på folkopinionen. När Cronkite i februari 1968 från Vietnam rapporterade att det inte fanns någon seger i sikte för de amerikanska trupperna, konstaterade dåvarande presidenten Lyndon Johnson: "När jag förlorade Cronkite förlorade jag Amerika". Mäktigt. Farligt, men mäktigt...



Republikanska konventet 1952.

CBS och Cronkite var också med och ändrade hela den amerikanska valrörelsen, på gott och ont. 1952 års val var det första som tv-sändes och Cronkite hade fått uppgiften att bevaka Republikanska konventet. Konventen var en helt annan sak då; representanter från hela landet samlades för att utnämna partiets presidentkandidat. Golvet myllrade av folk i livlig debatt och hätska diskussioner var mer regel än undantag. Cronkite var ankaret som skulle reda ordning i kaoset för tv-tittarna. Det var den demokratiska processen i sitt esse och, faktiskt, riktigt bra TV.

Dock gillades det inte av något av partierna; att väljarna fick insikt hur det egentligen går till när presidentkandidaterna ska väljas, att det var lika mycket oenighet inom partiet som mellan motståndarna. Så sedan dess har de politiska nationalkonventen varit en helt annan historia. Borta är debatten och konflikten. Nu är det enda syftet att visa sina väljare att deras parti står enade och starka mot en gemensam motståndare. Därför ser konventen idag ut så här:

Republikanska nationella konventet 2008

Åhörarna står som en skock får och tillber en gemensam ledare. Man kan alltså med fog säga att Cronkite och hans uppnosiga kollegor hjälpte till att skapa den moderna image-politiken.

--------------------------------

Efter tre månader av svår fotbollsabstinens har jag i helgen fått mig en rejäl, återställande fix.Värmde upp med Barca-Shaktar på fredagen, sedan började lördagen klockan 6:45 jänkartid med Chelsea-Burnley i TV-soffan, följt av Tottenham-Birmingham, sedan Manchester-Arsenal med ett getöga på Real Madrid-Deportivo La Coruna på fotbollsbaren The Globe, hem igen till Inter-Milan och sen LA-derbyt Galaxy-Chivas. Kvällen avrundades med North Parks alumni-match, en match mellan årets upplaga av fotbollslaget mot ett hopplock av gamla spelare. Idag har jag hunnit med Everton-Wigan och sitter nu och kollar på Roma-Juventus, den första av flera Serie A-matcher idag. Intensivt, men underbart. Kanske ska lugna ner mig dock, jag har hört att överdoser är farligt.

Yours Truly,

Gustav

fredag 28 augusti 2009

1 down, 15 to go

Första skolveckan av 16 avklarad med tidiga morgnar, läxläsning och allt var det innebär. Inte helt lätt att gå tillbaka till pluggrutiner efter tre månader av att vakna halvvägs till nästa dags gryning, glo på film hela dan och grilla halva Noaks ark på kvällen (skämtet stulet från Rocky, reds. anm.), men det har ändå flutit på bra. Kurserna känns inspirerande, speciellt Video Production, och jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

--------------

Kommer flytta in i den nya lägenheten på tisdag nästa vecka och jag och min blivande roomie Alex raggar möbler för fullt. I går hittade vi en helt okej gratis soffa på craigslist.com som vi hämtade i en gränd. Tyvärr fick bara halva soffan plats i jeepen, resten stack ut där bak, så Alex fick lov att ta bakgator hela vägen hem för att undvika farbror blå. Det var sedan ett jävla projekt att få in åbäket i lägenheten, vilket jag var tvungen att göra själv eftersom Alex var tvungen att dra på träning. Vet inte hur det gick till, men nu har vi i alla fall en sittbar soffa. Nästa projekt: säng.

------------------------

Sitter i soffan/sängen i min temporära lägenhet med Matt och Greg och kollar på sömnpillret Barca-Shaktar Donetsk i europeiska supercupen, a.k.a. en låtsastitel likt VM för klubblag skapad av fotbollens pampar för att suga ut lite extra pengar och TV-tid av oss stackars fotbollskonsumenter. Jag kunde inte bry mig mindre, inte spelarna heller och det märks verkligen på spelet. Färg torkar roligare, tur att vi har Valdez som skojar till det ibland. Hoppsan, nu gjorde Barca mål 1-0 och Guardiola verkade i alla fall jätteglad.

I väntan på att La Liga dra igång på allvar har jag, Greg och Matt satt ihop varsitt lag på Yahoo Fantasy Sports, typ som Drömelvan. Man har 100 dollar att disponera och så här ser min 3-4-4-uppställning ut. Inte speciellt välbalanserat, men ett killer-anfall:

Målvakt: Renan, Xerez, $11.27: Målvakter får poäng för varje räddning och inga målvakter blir bombarderade som de i bottenlagen.

Backlinje: G. Pique, Barcelona $6.64: Som hittat, en toppback och hjärtespelare för en billig penning.
D. Navarro, Mallorca $1.00: Utfyllnadsspelare. Mina pengar gick åt till anfallet.
R. Albiol, Real Madrid $1.00: Det svider i hjärtat att ha en Real-spelare i laget, men han är löjligt billig och jävligt bra. Tyvärr...


Mittfält: R. Pires, Villareal, $8.54: Hela mittfältet är budgetbetonat, men Pires är en kvalitetsspelare.
P. Orbaiz, Athletic Bilbao $1.06: Kommer spela mycket och gräver ett pyttehål i plånboken.
S. Busquets, Barcelona, $3.49: Kommer inte starta, men Barca kommer få skador på mittfältet och då kommer den gode Sergio ösa in poäng för mig.
S. Eguren, Villareal, $1.00: En spottstyver för en kvalitetsspelare. Säkert kort.

Anfall: Z. Ibrahimovich, Barcelona, $27.54: Det är i anfallet magin ska ske. Barcas nya, blivande legendariska duo ska ösa in poäng för mig.
L. Messi, Barcelona, $29.22: Se ovan!
H.Goitom, Almería $9.17: Jokern i anfallet, kommer hänga både en och två kassar.

Väldisponerade pengar, 0.07 dollar kvar på fickan. Ka-ching!


Yours Truly,

Gustav

torsdag 27 augusti 2009

Brev från Presidenten

Legendariska Senator Ted Kennedy gick ur tiden häromdan, en av de få ur Kennedy-klanen som dött en naturlig död. Hans bror president John F. Kennedy blev skjuten i Dallas 1963, hans yngste bror Bobby följde 1968 då han kandiderade för presidentposten.

Eftersom jag blivit så bra polare med Barack Obama var mig den förste han skickade mejl till när nyheten om Teds död nådde honom:

Gustav --

Michelle and I were heartbroken to learn this morning of the death of our dear friend, Senator Ted Kennedy.

For nearly five decades, virtually every major piece of legislation to advance the civil rights, health and economic well-being of the American people bore his name and resulted from his efforts.

His ideas and ideals are stamped on scores of laws and reflected in millions of lives -- in seniors who know new dignity; in families that know new opportunity; in children who know education's promise; and in all who can pursue their dream in an America that is more equal and more just, including me.

In the United States Senate, I can think of no one who engendered greater respect or affection from members of both sides of the aisle. His seriousness of purpose was perpetually matched by humility, warmth and good cheer. He battled passionately on the Senate floor for the causes that he held dear, and yet still maintained warm friendships across party lines. And that's one reason he became not only one of the greatest senators of our time, but one of the most accomplished Americans ever to serve our democracy.

I personally valued his wise counsel in the Senate, where, regardless of the swirl of events, he always had time for a new colleague. I cherished his confidence and momentous support in my race for the Presidency. And even as he waged a valiant struggle with a mortal illness, I've benefited as President from his encouragement and wisdom.

His fight gave us the opportunity we were denied when his brothers John and Robert were taken from us: the blessing of time to say thank you and goodbye. The outpouring of love, gratitude and fond memories to which we've all borne witness is a testament to the way this singular figure in American history touched so many lives.

For America, he was a defender of a dream. For his family, he was a guardian. Our hearts and prayers go out to them today -- to his wonderful wife, Vicki, his children Ted Jr., Patrick and Kara, his grandchildren and his extended family.

Today, our country mourns. We say goodbye to a friend and a true leader who challenged us all to live out our noblest values. And we give thanks for his memory, which inspires us still.

Sincerely,

President Barack Obama

---------------------

Såg på DN att jänkarna ska sätta hårt mot hårt för att skrämma bort allt vad kärnvapen heter från Iran och Nordkorea. De ska börja lasta en ny 6 meter lång och flera ton superbomb på sina flygplan. Lycka till, eftersom samtal och förståelse har ju aldrig funkat...

Peace!

Gustav

onsdag 26 augusti 2009

Homeland Insecurity

Alla som flugit till USA sedan den 12 september 2001 vet att säkerhetspersonalen på amerikanska flygplatser inte har mycket till övers för utbölingar. Skräckhistorierna om cynisk och förnedrande behandling av stackars resenärer är otaliga. Nästan alla, om de inte drabbats själva, känner minst en som råkat illa ut i amerikanska ankomsthallar.

Själv har jag tur att jag ser oskyldigt arisk ut, men jag har en vän med eritreansk påbrå som blivit "slumpmässigt" utvald till säkerhetskontroll fem gånger. Min blonda och blåögda stolsgranne på senaste flygningen berättade att hon hade tre barn ihop med en somalisk man. När de flög till New York hela familjen häromåret fick hennes dotter sålunda sitta två timmar i ett förhörsrum och svara på väldigt närgångna frågor. En annan vän till en vän, men som jag helt säkert vet är en sann historia, tröttnade i den tredje säkerhetskontrollen på rad och fällde kommentaren: "Om ni inte hittade min bomb i de två första kontrollerna tror jag inte att ni kommer hitta den nu också". Som straff för sin sarkasm åkte han på en "full cavity search", det vill säga en visitering av alla kroppsöppningar.

Dr. Ayoub

Den senaste i raden, och på sitt sätt kanske den värsta, hörde jag idag. Det var Donald, läraren i min kurs North Park Dialogue 3: Foundations of Islam, som berättade den. Läroboken vi har är skriven av en nära vän till honom; doktor Mahmoud M. Ayoub. Dr Ayoub är en enastående karaktär; han föddes i en döfattig liten by i södra Libanon av döfattiga muslimska föräldrar med sju barn. Innan han fyllde ett förlorade han synen och den enda skolan som ville ta emot en blind, värdelös, fattig sjuåring var en brittisk, kristen missionärsskola. Där upptäckte han Jesus och blev kristen, men konverterade senare i livet tillbaka till islam. Han fick ett stipendium till Perkins skola för blinda utanför Boston och tog där sin studentexamen. Senare fixade han sin doktorstitel vid Harvard och är nu en vitt publicerad akademiker med inriktning på kommunikation mellan de båda världsreligionerna islam och kristendom. Han huserar som professor vid Temple University i Philadelphia. Inte illa för en blind pojke som slickade smulor från ett stampat jordgolv under uppväxten.

Åter till berättelsen. Donald och Ayoub reste tillsammans och landade i Chicago. Ayoub skulle vidare med ett flyg till Philadelphia. Direkt vid gaten kommer säkerhetspoliser och griper Ayoub, sätter handfängsel på honom och för honom till ett förhörsrum. För fjärde gången i ordningen. Hans brott? Hans namn var förvillande likt en efterlyst terrorist. Varför han reste? Han hade varit på PR-uppdrag för den amerikanska regeringen i mellanöstern. De har i flera år anlitat honom för att stärka USA:s illa tilltygade anseende i världens muslimska länder. Tack för hjälpen liksom. Frågan är vilka som är de riktiga terroristerna...

Yours Truly,

Gustav

tisdag 25 augusti 2009

På västfronten en del nytt

Två lektioner idag; Video Production I och Personal Health. Den första kursen undervisas av svensken Peter Berggren som tydligen har över 20 års erfarenhet från svensk teveproduktion. Ska bli mycket roligt att skapa lite film i höst.

Eftersom jag har helt ignorerat nyheter i sommar tog jag mig tid efter lektionerna att läsa på lite vad som har hänt i USA de senaste tre månaderna. Således kommer här en kort uppdatering om ämnen jag skrev mest om i våras.
Ekonomin: Finanskrisen går sin gilla gång; folk sparkas fortfarande på löpande band, börserna gungar, hus överges och städer sparar genom att stänga ner stora delar av den offentliga sektorn på utvalda dagar. Som ni säkert läst har Kalifornien och mitt kära Chicago några av de största budgetunderskotten. Dock säger analytiker att recessionen är över och från och med nu kommer USA:s ekonomi börja gå framåt, men det tror jag så mycket jag vill på.
Barack Obama: Han fortsätter att knega på. Som sagt förut, han är ingen Gandalf som kan ställa allt till rätta med ett fingerknäpp. Han tog över landet i värsta möjliga tillstånd, men USA kan skatta sig lyckliga att de inte kunde ha någon bättre på posten. Ge honom tid!
Rod Blagojevich: I april åtalades Blago av en federal jury misstänkt för mutbrott, bedrägeri och maktmissbruk. Rättegången har ännu inte börjat.
Homoäktenskap: När jag lämnade i maj var hade homoäktenskap legaliserats i fyra stater: Massashussets (2004), Connecticut (2008), Iowa (april 2009) och Vermont där lagen träder i kraft 1 september i år. Sedan dess har lagar röstats igenom i New Hampshire (träder i kraft 1 januari 2010) och i Maine. Viss reservation för den sistnämnda staten dock: lagen skulle träda i kraft 11 september, men en folkomröstning i november ska definitivt avgöra lagens framtid.

----------------------------

Är nyss hemkommen från en turné downtown med min gamle vapenbroder Kristoffer Grahn och min nya vapenbroder och lärling Erik Kinnhammar. Erik är också av Linköpings-börd, tog studenten i våras och har nu efter skickligt övertalande av undertecknad kommit till North Park för att spela fotboll och plugga. Eftersom jag själv har lagt handskarna på hyllan - i alla fall tillfälligt- så tänkte jag låta Erik bli gästbloggare med exklusiv inblick i collegefotbollens värld. Nu ska jag bara fråga honom själv om han är intresserad.

----------------------------

Drog igång mitt bokprojekt igår. Så nu kan man till titlarna student, frilansjournalist och bloggare också lägga till opublicerad författare. Dags att skaffa visitkort...


Yours Truly,

Gustav

måndag 24 augusti 2009

Rutin och ful tatuering

Ligger i några polares soffa (kan inte flytta in i min lägenhet förrän 1 september), lyssnar på min sommarlåt Bell Bottom Blues av Eric Claptons kortvariga men ultimata projekt Derek & The Dominos och jetlaggen börjar slå till på allvar. Första skoldagen på en termin av många avklarad och måste säga att man börjar få rutin på det här; pigg, alert, glad och skämtsam redan första dagen, ljusår från det flodsvettande nervvraket som för två år sedan var tvungen att läsa upp en berättelse för en klass främmande, skrämmande amerikaner på ett språk man trodde man behärskade flytande. Tro mig, i tillräckligt otrygga situationer glömmer till och med vad man heter.

Kurserna som ska betas av i höst är en historiekursen Inventing the Modern Mind om hur människan under upplysningstiden gick från att lyssna på indoktrinerad religion till att tänka själv; produktionskurserna Audio 1 och Video 1, samt de obligatoriska Personal Health och Dialogue 3: Foundations of Islam. Tung arbetsbörda, speciellt eftersom jag har några sidoprojekt på gång, men det kommer bli intressant och roligt. Speciellt att verkligen lära sig om islam, det är ju lite sådär halvaktuellt just nu. Mediebilden av muslimer är antingen terroriserrande- eller terroriserade kvinnoförtryckare, så det ska bli skönt att få lite perspektiv.

----------------------

I min ljudproduktionsklass såg jag idag den ultimata ångra-sig-om-30 år-tatueringen. Tjejen som satt framför mig hade inte tvekat att göra väl synliga fultatueringar på knogar, händer, fingrar och nacke, men den på höger sida halsen tog ändå förstaplatsen. Argt svarta bokstäver deklarerade att "It´s Rude To Stare", alltså att det är fult att stirra. Fyndigt och provocerande, javisst, men skrattretande idiotiskt. Det är ju mycket smartare att som en annan gadda in favoritfilmen på underarmen och favoritlåten på triceps...men vad vet jag, det kanske hon också har gjort.

Yours Truly,

Gustav

söndag 23 augusti 2009

Chicago...igen

Sådär ja, styva 17 timmar efter att jag lämnade morsans crib i Norrköping sitter jag nu i en sjavig studentlägenhet i Albany Park och snackar skit med några "long-time-no-see´s".Förvånansvärt pigg med tanke att jag sov ungefär en timme i natt. Resan gick som vanligt; bilåkande, taxiåkande och så tror jag jag flög någon gång där i mitten. Men tack gode gudarna för direktflyg. SAS is the shit, trots krisläget. Trevlig personal, stadig flygning, god mat och trevligt resesällskap (fast det sista kanske inte SAS har så mycket med att göra).


Sommaren 2009 kan väl sammanfattas som bästa någonsin, kort och gott. Många härliga återseénden och trevliga kvällar med flickvän och vänner. Bra blandning av allt: roligt och inte för jobbigt jobb, bitvis dugligt väder, sköna roadtrips, lite bad och några grymma konserter. Men den stadiga grill/bärs/bakispizza-dieten har slitit på kroppen, fast inte värre än vad lite knapert studentliv kan bota. Jag skulle kunna göra en bästa/sämsta-lista, men det orkar jag inte nu. Dessutom säger en bild mer än tusen ord, så här har ni min sommar:

Nu ska jag sova bort jet-lagen och sen ladda inför pluggandet som startar imorgon. Peace!

Yours Truly,

Gustav

torsdag 20 augusti 2009

Tillbaka till verkligheten

Jahapp, efter ett långt sommaruppehåll är det således dags att dra igång bloggeri-firman igen. Krisande SAS tar mig tillbaka till stora staden på söndag och på måndag borrar man fast sig i skolbänken igen. Ska bli skoj....eller inte. Det är sånt som märks. Har inte tid att skriva mer just nu, klipptid klockan 14 och måste hinna fräscha till mig. En bästa polaren har kommit hem från Norge, en annan bästa polare fyllde år i går, 50 procent i Platen´s Bar, resten av bästa polarna var där. Så ni kan ju själva räkna ut hur man mår, luktar och ser ut.

Laters!

Yours Truly,

Gustav