Summer in the City

Sitter återigen i TV-soffan och glor på NHL-slutspel, just nu sjätte matchen mellan Boston Bruins och Carolina Hurricanes och senare Anaheim Ducks (varför i allsin dar ändrade dem namn från görtuffa Mighty Ducks of Anaheim?) mot Detroit Redwings. Jag kom precis hem från en heldag på stan. Lika mycket som jag hatar Chicago-vintern så fullkomligt älskar jag staden när sommarsolen lyser helt perfekt lagom varm som idag. Eftersom lill-syrran har blivit stor och tar studenten i år så passade jag på att åka ner och köpa en liten present. Och med er kära läsare i åtanke var kameran med eftersom ni har ju bara visat er Chicagos bistert vintriga ansikte. Utsikt från Wacker Drive över floden mot Wrigley Building.


Millenium Park är alltid fullt med folk på sommaren. Vid den grunda fontänen springer barn omkring och plaskar i vattnet och är precis sådär bekymmerslösa som man önskar att man fortfarande var. En annans bekymmer har ju bara börjat.

Vattnets källa, två stora glasliknande block som står mittemot varandra, skiftar färg och form med jämna intervaller. Ibland är det ett ansikte som drar på mungiporna eller blinkar med ett öga, andra gånger är det som bilden visar något mer abstrakt.

Jag mötte upp med mina svenska vänner Sanna och Sara. Den förra gick på North Park i våras och är nu på besök, den senare flyttade hit som elvaåring med sin familj och har varit på North Park lika länge som jag.


Joanna gick likt Sanna förra våren på North Park. Den långhåriga och orakade lunsen till vänster känner ni nog igen.

Chicago goes Amsterdam. När sommaren är i antågande planterar stadsförvaltningen några miljoner tulpaner i stadens rabatter.



Grönt är otroligt skönt. Idag slog det mig hur otroligt mycket bättre vilket ställe som helst i världen blir med lite blad på träden och sol på himlen. När jag blir rik ska jag skaffa hus i Sverige, New Orleans, Chicago och någonstans på södra halvklotet, typ Sydney, och flytta runt så jag alltid har antingen vår eller sommar.

Likt Kuala Lumpur och förut New York har Chicago har också ett par tvillingtorn. Glömmer alltid bort deras officiella namn, men i folkmun kallas de Majskolvarna. Håll utkik nästa gång ni ser Batman Begins eller The Dark Knight, de skymtar ofta i bakgrunden.

Det byggs nya skyskrapor över hela Chicago just nu, allra nyast och välpolerad är Trump Tower nedanför State Street.

Efter att jag hittat en finfin studentgåva och damerna shoppat klart bestämde vi oss för att varva ner med en drink i loungen längst upp i John Hancock Center. Tulpanerna längst med Michigan Avenue är lika färglada som dem i Millenium Park.

John Hancock Centers fasad, ett av Chicagos mest berömda landmärken. Byggnaden färdigställdes 1970 (tre år före Sears Tower), den har 100 våningar och mäter 344 meter över havet (457 m om man räknar med masterna på taket). Därmed är den Chicagos fjärde högsta byggnad och USA:s sjätte. Huset innehåller kontor och bostadsrätter om vartannat. På 95 våningen hittar man loungen där man kan ta sig en drink med rejält tilltagen prislapp....

...men utsikten är obetalbar. Enligt de lärde är den bäst i Chicago och spöar Sears Towers Skydeck med hästlängder. Dessutom är det gratis (om man står ut med personalens arga blickar behöver man inte ens köpa något att dricka) till skillnad från 13 dollar dyra Sears.


Vy österut mot oceanliknande Lake Michigan. Navy Pier till höger och vad jag tror är någon sorts militäranläggning till vänster. Förresten, gissa vem som äger de två översta våningarna på det svarta huset precis vid vattnet, troligtvis Chicagos bästa läge. Svar får ni på slutet.

Något zoomad vy söderut mot downtown. Trump Tower trånar till vänster, Sears borta till höger och majskolvarna är inklämda där i mitten.


Vy åt nordväst. North Park ligger halvvägs mot horisonten nånstans.

Ja, nu har ni bevis på att jag verkligen var där.


Norrut längs med motorvägen Lake Shore Drive. Som ni ser har Chicago även några schyssta stränder att erbjuda.


Vy rakt ner över Water Tower Place. Byggnaden i till höger om gatan i mitten av det gröna är ett gammalt vattentorn, nästan den enda byggnaden som klarade sig helskinnad från Den Stora Chicago-branden. Den har lite samma status för Chicago-borna som den mäktiga domkyrkarn har för folket i tyska Köln; Domen klarade sig nämligen oskadd från engelsmännens bombningar under andra världskriget.

Västerut sträcker sig staden och förorterna så långt ögat kan se, hem till 9 000 000 människor. Det är första när man kommer upp på höjden man fattar hur sinnesjukt stora megastäder som Chicago verkligen är. Det blir ännu tydligare på natten, dock inte min egen bild.
Efter att druckit upp min Goose Island var det dags att dra sig hemåt. På andra sidan gatan från Hancock ligger The Fourth Presbyterian Church. Enligt Sara är det en fem år lång väntelista att få gifta sig där, och om man mot all förmodan får en tid så gäller det att sprätta upp madrassen och plocka fram livsbesparingarna. Bröllopsindustrin i USA är absurd.

Kontrast mellan det gamla tegel-Chicago i förgrunden till höger och det nya glas-och-krom-Chicago nerför gatan.

-----------------

Svar på frågan är ju så klart Chitowns egen snuskigt rika talkshow-drottning Oprah Winfrey. Vem annars liksom?

------------

Nä, nu har jag suttit vid datorn för länge. Detroit Redwings-Anaheim Ducks har redan börjat. Svensklaget har chans att avgöra serien ikväll och en semifinal mellan ärkerivalerna Rödvingarna från Motown och Svarthökarna från Chitown vore ju inte helt fel. Så det här blir enda gången jag säger....

Go Wings!

Gustav