Finals Week

I slutet på varje termin inträffar någon märkligt på amerikanska universitet. Biblioteket är plötsligt proppfullt med folk, alla elever går runt med stressade ansiktuttryck och betygshetsen når sin kulmen. Det är dags för finals week.

Många professorer i USA har en förkärlek att basera största delen av ditt slutbetyg på ett enda ödesmättad prov den sista veckan som täcker allt man gått igenom i en 16 veckor lång kurs. I min historiakurs, till exempel, utgör slutprovet 40 % av det totala betyget. Det innebär att det gör detsamma om du fått A på de två tidigare proven och på den 15-sidiga uppsatsen, kuggar du slutprovet får du ett fint, blänkande F i betyg. Och inte blir det lättare att många lärare följer sin betygskvot slaviskt; de hävdar bestämt att der är rättvisast att dela ut ett X antal A:n, X antal B:n, C:n osv, ovasett om alla i klassen förtjänar A i betyg. Det är amerikansk tävlingsinriktning i sin mest essentialistiska form. Visserligen finns det lärare som är barmhärtiga, men en del är lika kompromisslösa en Roy Keanesk bensax.

För att klara proven tar uppfinningsrika collegestudenter till allsköns knep. Förutom klassiska fusklappar så är "all-nighters" ett välbeprövat koncept. Man sitter uppe hela natten och intensivpluggar (jag hatar uttrycket råplugga och alla andra verbformer med prefixet rå-), går och skriver provet, går hem och lägger sig för att sedan glömma allt när man vaknar nästa gång. Det finns olika metoder att hålla sig vaken; en kaffetermos eller några av de brutala energidrycker man kan få tag på här, men nästan lika vanlig är den koncentrationshöjande drogen adderall.

Adderall kommer i många roliga former; som piller, tabletter och ampuller. Den går att krossa och snorta också, för den som vill det.

Adderall är en receptbelagd medicin för ADHD-patienter och jag vågar säga att den är lika vanlig på amerikanska collegecampus som marijuana. Jag har många bekanta som terminen lång inte lyfter ett finger i skolan förutom dagen före stora prov eller en uppsats ska lämnas in. Då knaprar de i sig några piller, pluggar hela natten, skriver sitt prov/lämnar in sin uppsats, för att sedan efter 48 aptit- och sömnlösa timmar med hallucinationer till slut lyckas somna igen. Andra, like yours truly, kör som tur är på det traditionella konceptet att faktiskt antecka på lektioner och plugga någon gång ibland. Det funkar det också.


Viftande med moralens pekpinne,

Gustav