The 'Disasta from Alaska'

Jag, min rumskompis Steve och min gode vän Elliot från Alaska satt igår kväll i vår lägenhet och pratade om valet. Eller rättare sagt, jag och demokraten Elliot pratade medan republikanen Steve mest låg på soffan och brydde sig inte nämnvärt. Det är känslan man får här; liberala ungdomar är mer engagerade än konservativa. De är mer villiga att prata och lyssna, engagera sig i debatt till skillnad från McCain-supportrar som är mer cementerade i sina värderingar (som de oftast får av sina föräldrar). Även fast Obama leder stort i alla opinionsmätningar så är det inte omöjligt att McCain gör en mirakulös comeback. Elliot har egentligen inte så mycket emot McCain, men vad han är rädd för är att: "...om McCain vinner är vi en felande pacemaker från att ha en president som tror att dinosaurier och människor levde tillsammans".

Nu vet jag i och för sig inte säkert om McCain har en pacemaker, men vad han menade var förstås GOP:s (republikanerna) vicepresident-kandidat Sarah Palin är långt ifrån redo att leda USA om den åldrade McCain skulle trilla av pinn under sin första mandatperiod. McCain sköt verkligen sig själv i både fötter och knäskålar när han valde Alaska-guvernören, något han bestämde sig för efter att ha pratat med henne en gång på telefon och en gång personligen. Tanken var att hon skulle attrahera den kvinnliga väljarskaran och ge sken av ungdom till kampanjen, men hans plan har verkligen baktänt.

De första veckorna gömde McCain-kampanjen Palin från medierna; de satte munkavle på henne och skickade henne till debattläger i Arizona. I hennes första intervjuer och debatter blev hon fullkomligt blåst av banan, och det bör tilläggas att hon fick väldigt snälla frågor. Komikern Tina Feys imitationer av henne har varit ett stående inslag i Saturday Night Live de senaste månaderna. Nu säger jag inte att Palin är korkad, men hon framstår som det, och det är en dödsynd i image-politikens USA.

Dock har popularitetens vindar vänt och Palin slår nu undan fötterna på McCain på ett annat sätt. Hon har gått ifrån kampanjens manus och gjort uttalanden på egen hand, bland annat ifrågasatt McCains beslut att ge upp kampanjarbetet i Michigan: "Jag förstår inte varför, jag skulle älska att åka till Michigan".

Återigen gör hon sig skyldig till en politisk dödsynd; för att vinna måste man visa en enad front utåt, men hennes uttalanden visar att det finns en splittring mellan henne och McCain. Hon häller sedan bensin på elden när hon förklarar sina uttalanden med att hon kände sig orättvist behandlad av kampanjen tidigare.

På ytan framstår hon igen som otroligt dum; men tro mig, hon har en baktanke. I takt med att McCain glider längre och längre från segern har Palin fått nästan rockstjärna-status bland de konservativa republikanerna. Hennes plan är att distansiera sig själv från en förlorande kampanj och bli en ledare och symbol för den konservativa högerfalangen av sitt parti. Detta ger henne slagläge att bli GOP:s presidentkandidat i valet 2012.

McCain är väl medveten om detta och sitter säkerligen nu i någon vrå och förbannar sitt val. Jag skulle ge min högra hand för att höra vad de pratar om under fikapauserna - om de pratar alls. Jag misstänker att det råder en lite småkylig stämning mellan de två.

Yours Truly

Gustav "Goose" Skogens