Greetings from Asbury Park, NJ.

Okej, så här är läget. Jag satt och knåpade på ett riktigt långt, personligt och detaljerat inlägg från min New York-resa över påskhelgen. Rätt vad det är så bestämmer sig mitt übernette att lägga av precis innan jag hann spara, idiotisk som jag är tryckte jag på uppdateringsknappen och allt jag skrivit försvann. Eftersom klockan snart är läggdags så drar jag bara upp ett par bilder med tillhörande beskrivningar från resan. Skulle kunna tråka ut er med ett gäng turistbilder från Times Square, Brooklyn-bron, Empire State Building, Ground Zero och Central Park, men eftersom ni redan har sett det i princip varenda film och TV-serie som någonsin gjorts besparar jag er den mödan tills er faster Anna-Katrin och hennes man Gunnar på er nästa släktträff bara måste visa visa er hur underbart de hade det under sin shoppingvecka i The Big Apple. Det

Eftersom jag reste själv och musik och film är mina stora nördpassioner i livet bestämde jag mig för ta mig söka mig bort från turiststråken under två dagar. Första stopp på lördagen: Coney Island, skådeplatsen för en av mina absoluta favoritfilmer The Warriors.

För er som inte vet, Coney Island ligger vid Brooklyns södra spets. Det är ett ganska nedgånget karnevalområde vid stranden med boardwalk, pirar, barer och den berömda bergodalbanan The Cyclone. Hade sinnesjuk tur med vädret hela helgen, uppåt 25 grader och strålande sol, men den här dagen var dimman och kylan envis.
Ännu mer kända Wonder Wheel. Öppningscenen i The Warriors med det nattligt upplysta hjulet och den ödesmättade musiken sätter stämningen för hela filmen är en personlig favorit.
Gick längst med boardwalken och värmde mig på Ruby´s men en lokal Brooklyn Lager. Plötsligt kom en tjej fram sa att hon och hennes vänner gillade mina skor och tyckte jag verkade som en skön snubbe att hänga med. Så vips hade mina bruna läder-Converse fixat mig ett par nya vänner i New York.
En lokal legend, en puertoriansk sjöman som hängde på Ruby's varje dag i flera årtionden. Han dog i fjol och hedrades med ett porträtt på väggen. Kan för mitt liv inte komma ihåg hans namn tyvärr.
En väldigt intressant dam på stranden som försökte med det omöjliga uppdraget att kasta macka i svår kuling.
The Warriors. Har ni inte sett den, se den! Filmen är ett stilistiskt mästerverk och handlar i korthet om det lilla gatugänget från Coney Island som anklagas för att ha mördat en gängledare i Bronx. De tvingas därför slåss hela vägen tillbaka till Coney Island med alla New Yorks gäng i hälarna.
Min nya bekantskap Erin...
...och mina andra nya bekantskaper Amanda och hennes man Ryan. Mycket trevligt sällskap. De älskade svensk musik, tyckte att The Hellacopters och Backyard Babies är två av de bästa banden i världen.
Vi gick till baren Freaks, ett ställe av klassiskt boardwalk/karneval-snitt med en alldeles egen freak-varietéshow med svärdslukeskor, sång och dans. Eget bryggeri har de också där de olika ölsorterna är nämnda efter karaktärer i showen. Bilden är suddig, men den föreställer showens ormtjusarska och svärdslukerska...
...och här är hon i verkligheten ute i baren i pausen mellan två nummer.

Om ni kommer till New York rekommenderar jag er verkligen att ta er tid att besöka Coney Island. Det är ett unikt stycke amerikansk boardwalk-kultur, som dessvärre troligtvis inte kommer finnas länge till. Det är alldeles för många investerare som hellre ser att marken förvandlas till lyxbostäder än fortsätter vara ett tillhåll för de udda.

På söndagen klev jag upp olagligt tidigt för att vara semester, 7.30, för att hinna till Penn Station och 9.07-tåget "across the river to the Jersey side." Det var dags för mig att besöka mitt Graceland: Asbury Park, New Jersey, Springsteens hemstad och skådeplats för några av rockhistoriens mest legendariska musikstycken.

Första delen av resan gick genom de förträffligt dystra industristäderna Newark och Elizabeth. Rena Detroit-klassen på båda.
Två timmar efter avfärd rullade jag in på stationen i Asbury Park. Konstigt att man kan bli så exalterad av att vara i en liten kusthåla i New Jersey.
Hörnet Cookman, Kingsley och Asbury, klassiska Springsteen-gator. Letade först efter The Palace som skulle ligga i det hörnet, men det visade sig att det revs helt för några år sedan. Textraden från Born To Run är dock tidlös: "Beyond the Palace, hemi-powered drones scream down the boulevard. Girls comb their hair in rearview mirrors and the boys try to look so hard..."
The Casino."And the boys from the Casino, dance with their shirts open, like Latin lovers on the shore. Chasing those silly New York virgins by the score." - 4th of July, Asbury Park (Sandy).

The Casino är numera stängt, igenbommat och fallfärdigt.
The Stone Pony. Det var här Springsteen brukade spela, hans favoritställe.
Det är en klassisk amerikansk rockscen och lockar fortfarande stora akter som Jeff Beck.
The Circuit."The Circuit's lined and jammed with chromed invaders" - Nights.
Asbury Parks boardwalk. Det var en mycket fin dag. 25 grader, strålande sol, lätt bris från havet.
Spådamen Madam Marie är en Asbury Park-legend. "Did you hear the cops finally busted Madame Marie for telling fortunes better than they do. For me this boardwalk life is through. You ought to quite this scene too" - 4th of July, Asbury Park (Sandy). ...och nu har ni bevis på att jag verkligen var där.
Atlanten. The Casino skymtar längst bort vid boardwalkens södra ände.
Asbury Parks Conveniton Hall vid boardwalkens norra ände.
Skylt vid ingången till det som är kvar av The Casino.
Längst med den här gatan, Kinsley, träffade Bruce och Clarence Clemmons varandra för första gången, ett historiskt rockmöte. Kunde inte hitta den exakta adressen 911 eftersom de hus som en gång stått längst med gatan var rivna.
Figurerna som är boardwalkens maskotar. De brydde en gång fasaden till The Palace, återfinns nu lite överallt i Asbury.

Det är en speciell känsla att vandra på de gator och platser som omnämns i de sånger man kan varenda ord till. Nu kan jag skapa mig en korrekt bild av de historier Springsteen målar upp.Till skillnad Elvis-spektaklet Graceland i Memphis så var Asbury Park väldigt nedtonat. Förutom ett par t-shirtförsäljare såg jag inga som försökte göra vinst på Springsteens namn, vilket jag verkligen gillade. Fast det är klart, Bossen är ju inte död än.

Sista dagen hade jag några timmar att döda innan planet gick tillbaka till Chicago så jag knallade runt i Central Park. Hittade några intressanta fynd:

Swedish Cottage Marionette Theatre. Hade ingen aning om att de 1847 importerade en svensk stuga och satte den i Central Park. Idag är tjänar den som dockteater.
Av en slump knallade jag förbi 72 Street och stötte på John Lennons minneslund. Det här är en turistbild som förtjänar sin plats i rampljuset.

Lennons gamla lya i bakgrunden.

Sådärja, det får duga som en resumé av min New York-tripp. Hoppas det smakade och ni blivit inspirerade. Vi hörs!

Yours Truly,

Gustav

I en annan del av stan

Segt med uppdateringen, ber om ursäkt. Har fullt drag i lådan; slutprojekt som ska påbörjas, blandat med några trevliga uppsatser, praktik och ytterligare en blogg, citizenarena.wordpress.com. Lägg därtill en New York-resa på torsdag som ska planeras, tvättning och festande så ibland glömmer man bort vissa saker. Men nu så ska det uppdateras!

Först av allt önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade varit i Cloetta Center ikväll. Jag hade givit upp hoppet vid ställningen 1-3 i matcher, redan gratulerat mina Frölunda-kompisar och ställt in mig mentalt på Chicago Blackhawks slutspel senare i vår. Men gud vad glad jag blir att ha fel ibland. Dock bannar jag mitt eventuella öde redan: det bästa som kan hända är att LHC vinner SM-guld och Blackhawks tar Stanley Cup i år. Samtidigt är det det värsta eftersom jag kommer missa festerna i båda städerna.

------------------

På praktiken jobbar vi med en serie filmer anknutna till The Evangelical Covenant Churchs 125-års-jubileum. Pastor Dave Washington är en före detta gängmedlem som numera predikar på den djupaste sydsidan och i veckan åkte vi ner för att intervjua honom. Det är en helt annan värld. När gatorna börjar heta nummer vet du att det är dags att börja se sig om. Där Michigan Avenue korsas av 95th, 96th, 102nd 120th kan du bli skjuten bara för att du tittar snett på någon. Dave berättade en hel del hemska historier; om hur han som 17-åring satt hela dagarna på en trappa och knarkade och sålde, hur hans hus låg mitt i korsningen mellan de tre gängen Gangster Disciples, Vicelords och Latin Kings territorier, hur Latin Kings brukade gå upp på en tågbro och helt sonika skjuta rivaler som spelade basket i parken nedanför, hur han blev skjuten i det och det huset och hur han sköt eller misshandlade någon i det och det.

Historien om hans omvändelse var mest fascinerande. Dave var 18 år och det var dagen innan han skulle åka in i fängelse tills han fyllt 33. För vad ville han inte berätta. Han såg sig själv i spegeln och sa: "Ok, Gud, nu gör vi så här. Om du fixar ut mig levande ur fängelset inom tre år så kommer jag viga mitt liv år dig." Dagen efter i rättegången visade det sig att domaren som senaste de sågs lovat att sätta borgen så hög att Donald Trump inte kunde betala den var sjuk, att hans sadist till övervakare hade blivit misshandlad och låg på sjukhuset, att polisen som arresterade honom hade fått förhinder och att hans offer inte heller kunde komma. Han knallade därifrån med villkorlig dom och samhällstjänst. Sedan dess har han varit djupt troende och nu går han på samma gator och predikar istället.

En fascinerande livshistoria minst sagt. Om det var Gud som inverkade låter jag var och en avgöra själva, men när man hör sådana historier förstår man hur människor tror innerligt på honom. Det finns egentligen ingen logisk förklaring. Jag har inget som helst emot religion, så länge den inte kommer in institutionell, fundamentalistisk eller indoktrinerad form.

Yours Truly,

Gustav

Dagens goda gärning

Knallade hem häromdan från praktiken. Tjugo meter framför mig ser jag två grabbar som håller på och fipplar med en cykel på ända.

"Can you help us, sir?" säger den ena.

"Sure thing,"säger jag," what seems to be the problem?"

Grabbens kedja hade hoppat så då fick man agera kvarterets snälla farbror och fixa den. Med den patenterade tre-stegs-metoden (vända-lägg på kedja-trampa) var problemet ett minne blott.

"Well, guys, I think this chain needs greasing. Tell your father that. Now off you go, be safe!" säger jag.

"Thank you sooo much, sir, yes I will," säger grabben när han cyklar iväg gladare än en sol.

Fy fan, ibland är man en riktigt snäll människa.

Yours Truly,

Gustav

Sakta i backarna

Ok, representanhuset röstade igenom hälsovårdsreformen, men med det har det politiska rävspelet bara börjat. De enda direkta konsekvenserna av det här lagförslaget är att försäkringsbolag kan inte längre neka någon som kan betala försäkring på grund av deras sjukdomshistoria. De närmaste månaderna och åren kommer bli en cirkus i domstolsfall, revidering av lagtexten, opposition, stämningar och gud bevars.

Jag har kan inte gå in på detaljnivå eftersom det är en soppa. Säg till exempel att en domstol stämmer staten för att reformen bryter mot konstitutionen. Oavsett utgång kommer ett sånt fall gå till högsta domstolen och döms den oenig med konstitutionen där kommer president Obama ändå lägga in veto mot domen. Säg också om Republikanerna tar över antingen senaten eller representanthuset i höstens val, då kommer utan tvekan ett lagförslag som ogiltigförklarar reformen röstas igenom, men även där behövs presidentens signatur för att förslaget ska få laga kraft. Och det kommer ju inte att hända under Obama utan republikanerna behöver vinna presidentvalet 2012 i såna fall. Hur som helst så kommer det bli en stor politisk soppa i framtiden, men förhoppningsvis segrar förnuftet till slut.

Yours Truly,

Gustav

Historisk dag

Sitter med datorn i knät och följer hälsovårdsdebatten i representanthuset med intensivt intresse. Demokraterna måste få 216 röster för att få igenom lagförslaget. Demokraterna har 253 säten i lokalen, men eftersom det är val i höst är många av de rädda att rösta "ja" eftersom det kan kosta dem jobbet. Det är faktiskt ganska underhållande: republikaner som i mer eller mindre subtila ordalag kallar demokraterna för socialister, demokrater som radar upp argument efter argument varför en hälsoreform är det enda rätta. Republikanernas huvudargument är att den här lagen är inte vad amerikanska folket vill ha, att det är emot deras frihet. Jag har väldigt svårt att tro att 32 miljoner oförsäkrade amerikaner inte vill ha hälsovård. Go Democrats!

Yours Truly,

Gustav

Politiken

I New York Times går idag att läsa att Barack Obama och utrikesministern Hillary Clinton, de bittraste rivalerna i Demokraternas primärval för hundra år sedan, är egentligen väldigt goda vänner. Så goda att Hillary efter att fått veta att maken Bill åkt in på sjukhus med bröstsmärtor fortfarande gick till sitt 40 minuters möte med presidenten innan hon flög till New York för att kolla till hur den gamle gubben mådde. Ytterligare ett bevis på att presidentkampanjer till största delen är ett spel och handlar om personlig image, inte så mycket om sakfrågorna.

------------------------------

På söndag smäller det. Då ska det röstas i representanthuset om en ny hälsovårdsreform. Under veckan som gått har Demokraterna fiskat röst efter röst, de behöver 216 röster för att förslaget ska gå igenom. Sedan ska det också passera senaten, men det kommer inte bli lika svårt, så vitt jag har förstått. Uppdatering följer.

Yours Truly,

Gustav

St. Gustav's Day

Idag är en stor dag, man fyller jämt, 22 år. Dessutom är det officiella St. Patrick's Day idag, så det kommer firas med dunder och brak. 22 är ju också en ålder. Kommer ihåg när jag var ungefär 11 och lyssnade på den här låten med mina gudar Millencolin....

...och inte riktigt fattade texten. Jag trodde att när man var 22 var man ju vuxen, hade jobb och var halvägs till familjebildande, varför är han så förvirrad? Nu, helt plötsligt, förstår jag precis (har också insett att Millencolins texter inte direkt är musikalisk högprosa). Som tur är så har den senaste undersökningen sagt att pojkar blir inte män förrän vid 27 och mognar fullt vid 29, så en tröst är att jag har fortfarande ett halvt årtionde på mig att vara vild och oförståndig innan jag måste börja ta ansvar på riktigt.

Skål och in i dimman!

Yours Truly,

Gustav

Tillbaka

Sådärja, då var man tillbaka. Har glassat downtown i en vecka, blivit omhändertagen och ompysslad av morsan och syrran i utbyte mot personlig guidening av Chicago, mitt hjärtas stad. Insåg under veckan som gick att det kommer bli otroligt svårt att flytta hem till Sverige efter examen i maj. Tyvärr glömde jag lägga över alla bilder mor och syster tog på datorn, så jag har inte så mycket att erbjuda just nu. Får se vad jag kan komma över senare....

-----------

Har haft dålig koll på vad som hänt i världen under tiden så jag har inte direkt något substantiellt att komma med. Jag kan däremot berätta om hur det kunde gå till i Chicago förr i tiden. Läser en bok just nu om George "Bugs" Moran, Chicago gangstern som styrde nordsidan och var Al Capones ärkefiende. Författaren berättar om den gamla goda tiden i The Levee District. Om husen inte var en bar eller bordell så var de en illegal spelhåla. Det mest notoriska glädjeflickan, tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn, gick till historien när hon dog för att varit full fem år i sträck och naken i tre. Hon jobbade så hårt att hon tog emot minst tio kunder per dag, oftast uppåt fyrtio.

Yours Truly,

Gustav

Out of business

Jag har spring break just nu och morsan och syrran är på besök i stan. Jag har tänkt ta ledigt från allt vad tankearbete heter, så det blir inget bloggande fram till tidigast måndag. Ha det gott!

Yours Truly

Gustav

Finns det en framtid för TV-nyheter?

I måndags rapporterade New York Times att ABC News ska göra sig av med 400 medarbetare, en fjärdedel av nyhetsstyrkan. CBS har sparkat 70 i år och NBC News, det enda stora nyhetsbolag som faktiskt gör ordentlig vinst, bantar sin arbetsstyrka de också. Artikeln handlade om hur bolagen ska göra för att vända trenden och tjäna pengar igen, hur sparka folk bara är en kortsiktig lösning som inte generar inkomst, bara skär ner utgifter. Dock, New York Times ställer inte den viktigaste frågan: hur kommer alla dessa nedskärningar påverka pressens roll att informera allmänheten?

Om du sparkar 400 journalister kan de som är kvar omöjligt göra samma jobb lika bra. Hur man än vrider och vänder på det så går det inte ihop. De som tar mest skada av nedskärningar i nyhetssektorn är inte de som förlorar jobbet, utan allmänheten som kommer bli sämre informerad. En gång i tiden sågs nyhetsrapportering som en public service. Det skulle gå med förlust eftersom de hade en så viktig roll i samhällsdebatten. Sen kom CBS 60 Minutes, det första nyhetsprogram som gick med vinst, alla bolag ville göra samma sak och resultatet av det ser vi idag. Inom en inte allt för snar framtid kommer vi nog få se det första stora TV-bolaget i USA helt göra sig av med sin nyhetssektion. Frågan är då vilka som ska ta över den för det demokratiska samhället livsviktiga nyhetsrapporteringen. Jag tror jag har svaret, men jag berättar mer om det vid ett annat tillfälle.

Yours Truly

Gustav

God jaktlycka

Sedan vi flyttade in i vår nya lya i augusti har en liten mus bott med oss. I början tyckte vi det var lite trevligt med ett husdjur, men med tiden har den visat sig fräckare. Idag brast det för mig då jag låg i sängen med datorn i knät. Jag sneglade bredvid min vänstra fot, och ve och fasa, musjäveln har klättrat upp i sängen. Jag flög ur sängen, sprang till städskrubben och hög tag i sopkvasten. Jag gick bärsärk kring det ställe jag senast såg musen, förde ett himla liv och rev tag i allt löst för att skrämma ut den. I ögonvrån såg jag det lilla fanskapet försöka ta sig förbi på utsidan, men jag vände på en femöring och med en välriktad schvung mötte den sitt öde mellan vår gula sopkvast och bruna linoleumgolv.

Må du vila i frid, värdiga motståndare.

Yours Truly

Gustav