I en annan del av stan

Segt med uppdateringen, ber om ursäkt. Har fullt drag i lådan; slutprojekt som ska påbörjas, blandat med några trevliga uppsatser, praktik och ytterligare en blogg, citizenarena.wordpress.com. Lägg därtill en New York-resa på torsdag som ska planeras, tvättning och festande så ibland glömmer man bort vissa saker. Men nu så ska det uppdateras!

Först av allt önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade varit i Cloetta Center ikväll. Jag hade givit upp hoppet vid ställningen 1-3 i matcher, redan gratulerat mina Frölunda-kompisar och ställt in mig mentalt på Chicago Blackhawks slutspel senare i vår. Men gud vad glad jag blir att ha fel ibland. Dock bannar jag mitt eventuella öde redan: det bästa som kan hända är att LHC vinner SM-guld och Blackhawks tar Stanley Cup i år. Samtidigt är det det värsta eftersom jag kommer missa festerna i båda städerna.

------------------

På praktiken jobbar vi med en serie filmer anknutna till The Evangelical Covenant Churchs 125-års-jubileum. Pastor Dave Washington är en före detta gängmedlem som numera predikar på den djupaste sydsidan och i veckan åkte vi ner för att intervjua honom. Det är en helt annan värld. När gatorna börjar heta nummer vet du att det är dags att börja se sig om. Där Michigan Avenue korsas av 95th, 96th, 102nd 120th kan du bli skjuten bara för att du tittar snett på någon. Dave berättade en hel del hemska historier; om hur han som 17-åring satt hela dagarna på en trappa och knarkade och sålde, hur hans hus låg mitt i korsningen mellan de tre gängen Gangster Disciples, Vicelords och Latin Kings territorier, hur Latin Kings brukade gå upp på en tågbro och helt sonika skjuta rivaler som spelade basket i parken nedanför, hur han blev skjuten i det och det huset och hur han sköt eller misshandlade någon i det och det.

Historien om hans omvändelse var mest fascinerande. Dave var 18 år och det var dagen innan han skulle åka in i fängelse tills han fyllt 33. För vad ville han inte berätta. Han såg sig själv i spegeln och sa: "Ok, Gud, nu gör vi så här. Om du fixar ut mig levande ur fängelset inom tre år så kommer jag viga mitt liv år dig." Dagen efter i rättegången visade det sig att domaren som senaste de sågs lovat att sätta borgen så hög att Donald Trump inte kunde betala den var sjuk, att hans sadist till övervakare hade blivit misshandlad och låg på sjukhuset, att polisen som arresterade honom hade fått förhinder och att hans offer inte heller kunde komma. Han knallade därifrån med villkorlig dom och samhällstjänst. Sedan dess har han varit djupt troende och nu går han på samma gator och predikar istället.

En fascinerande livshistoria minst sagt. Om det var Gud som inverkade låter jag var och en avgöra själva, men när man hör sådana historier förstår man hur människor tror innerligt på honom. Det finns egentligen ingen logisk förklaring. Jag har inget som helst emot religion, så länge den inte kommer in institutionell, fundamentalistisk eller indoktrinerad form.

Yours Truly,

Gustav

Dagens goda gärning

Knallade hem häromdan från praktiken. Tjugo meter framför mig ser jag två grabbar som håller på och fipplar med en cykel på ända.

"Can you help us, sir?" säger den ena.

"Sure thing,"säger jag," what seems to be the problem?"

Grabbens kedja hade hoppat så då fick man agera kvarterets snälla farbror och fixa den. Med den patenterade tre-stegs-metoden (vända-lägg på kedja-trampa) var problemet ett minne blott.

"Well, guys, I think this chain needs greasing. Tell your father that. Now off you go, be safe!" säger jag.

"Thank you sooo much, sir, yes I will," säger grabben när han cyklar iväg gladare än en sol.

Fy fan, ibland är man en riktigt snäll människa.

Yours Truly,

Gustav

Sakta i backarna

Ok, representanhuset röstade igenom hälsovårdsreformen, men med det har det politiska rävspelet bara börjat. De enda direkta konsekvenserna av det här lagförslaget är att försäkringsbolag kan inte längre neka någon som kan betala försäkring på grund av deras sjukdomshistoria. De närmaste månaderna och åren kommer bli en cirkus i domstolsfall, revidering av lagtexten, opposition, stämningar och gud bevars.

Jag har kan inte gå in på detaljnivå eftersom det är en soppa. Säg till exempel att en domstol stämmer staten för att reformen bryter mot konstitutionen. Oavsett utgång kommer ett sånt fall gå till högsta domstolen och döms den oenig med konstitutionen där kommer president Obama ändå lägga in veto mot domen. Säg också om Republikanerna tar över antingen senaten eller representanthuset i höstens val, då kommer utan tvekan ett lagförslag som ogiltigförklarar reformen röstas igenom, men även där behövs presidentens signatur för att förslaget ska få laga kraft. Och det kommer ju inte att hända under Obama utan republikanerna behöver vinna presidentvalet 2012 i såna fall. Hur som helst så kommer det bli en stor politisk soppa i framtiden, men förhoppningsvis segrar förnuftet till slut.

Yours Truly,

Gustav

Historisk dag

Sitter med datorn i knät och följer hälsovårdsdebatten i representanthuset med intensivt intresse. Demokraterna måste få 216 röster för att få igenom lagförslaget. Demokraterna har 253 säten i lokalen, men eftersom det är val i höst är många av de rädda att rösta "ja" eftersom det kan kosta dem jobbet. Det är faktiskt ganska underhållande: republikaner som i mer eller mindre subtila ordalag kallar demokraterna för socialister, demokrater som radar upp argument efter argument varför en hälsoreform är det enda rätta. Republikanernas huvudargument är att den här lagen är inte vad amerikanska folket vill ha, att det är emot deras frihet. Jag har väldigt svårt att tro att 32 miljoner oförsäkrade amerikaner inte vill ha hälsovård. Go Democrats!

Yours Truly,

Gustav

Politiken

I New York Times går idag att läsa att Barack Obama och utrikesministern Hillary Clinton, de bittraste rivalerna i Demokraternas primärval för hundra år sedan, är egentligen väldigt goda vänner. Så goda att Hillary efter att fått veta att maken Bill åkt in på sjukhus med bröstsmärtor fortfarande gick till sitt 40 minuters möte med presidenten innan hon flög till New York för att kolla till hur den gamle gubben mådde. Ytterligare ett bevis på att presidentkampanjer till största delen är ett spel och handlar om personlig image, inte så mycket om sakfrågorna.

------------------------------

På söndag smäller det. Då ska det röstas i representanthuset om en ny hälsovårdsreform. Under veckan som gått har Demokraterna fiskat röst efter röst, de behöver 216 röster för att förslaget ska gå igenom. Sedan ska det också passera senaten, men det kommer inte bli lika svårt, så vitt jag har förstått. Uppdatering följer.

Yours Truly,

Gustav

St. Gustav's Day

Idag är en stor dag, man fyller jämt, 22 år. Dessutom är det officiella St. Patrick's Day idag, så det kommer firas med dunder och brak. 22 är ju också en ålder. Kommer ihåg när jag var ungefär 11 och lyssnade på den här låten med mina gudar Millencolin....

...och inte riktigt fattade texten. Jag trodde att när man var 22 var man ju vuxen, hade jobb och var halvägs till familjebildande, varför är han så förvirrad? Nu, helt plötsligt, förstår jag precis (har också insett att Millencolins texter inte direkt är musikalisk högprosa). Som tur är så har den senaste undersökningen sagt att pojkar blir inte män förrän vid 27 och mognar fullt vid 29, så en tröst är att jag har fortfarande ett halvt årtionde på mig att vara vild och oförståndig innan jag måste börja ta ansvar på riktigt.

Skål och in i dimman!

Yours Truly,

Gustav

Tillbaka

Sådärja, då var man tillbaka. Har glassat downtown i en vecka, blivit omhändertagen och ompysslad av morsan och syrran i utbyte mot personlig guidening av Chicago, mitt hjärtas stad. Insåg under veckan som gick att det kommer bli otroligt svårt att flytta hem till Sverige efter examen i maj. Tyvärr glömde jag lägga över alla bilder mor och syster tog på datorn, så jag har inte så mycket att erbjuda just nu. Får se vad jag kan komma över senare....

-----------

Har haft dålig koll på vad som hänt i världen under tiden så jag har inte direkt något substantiellt att komma med. Jag kan däremot berätta om hur det kunde gå till i Chicago förr i tiden. Läser en bok just nu om George "Bugs" Moran, Chicago gangstern som styrde nordsidan och var Al Capones ärkefiende. Författaren berättar om den gamla goda tiden i The Levee District. Om husen inte var en bar eller bordell så var de en illegal spelhåla. Det mest notoriska glädjeflickan, tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn, gick till historien när hon dog för att varit full fem år i sträck och naken i tre. Hon jobbade så hårt att hon tog emot minst tio kunder per dag, oftast uppåt fyrtio.

Yours Truly,

Gustav