Dagen före Matchen

Imorgon, söndag den 1 februari, är det dags för den 43:e upplagan av Super Bowl. Den spelas mellan Arizona Cardinals och Pittsburgh Stealers i Tampa Bay, Florida. Bäst av allt är att Bossen Springsteen står för pausunderhållningen. Super Bowl är ett evenamang av monumentala mått och betyder allt för jänkarna, och för att ni ska förstå lite bättre vad det hela handlar om lägger jag upp en artikel jag skrev inför förra årets match. Det är inte den bästa, men håll till godo.

SUPER BOWL - BÅDE PÅ GOTT OCH ONT
Super Bowl - finalen av amerikanska footballigan NFL - ses av 800 miljoner människor världen över. I sportens hemland handlar dock matchen om så mycket mer än vilket lag som koras som mästare. Den 3 februari 2008 klockan 18.30, efter flera veckors uppladdning, sparkar årets största amerikanska mediahändelse igång. Välkomna till Super Bowl XLII.

På söndag möter de hittills på säsongen överlägsna New England Patriots skrällaget New York Giants i Glendale, Arizona, i den fyrtioandra upplagan av Super Bowl. Storfavoriten New England, med härförande quarterbacken Tom Brady, har radat upp 18 segrar på lika många matcher och vinner de på lördag blir de det andra laget sedan Miami Dolphins 1972 att prestera en perfekt säsong. De enda lag som nu stor i vägen mellan Patrioterna och historieböckerna är uppstickaren New York Giants, där framförallt quarterbacken Eli Manning har presterat över alla förväntningar. Denna match har särskild betydelse för Eli eftersom att han under hela sin karriär stått i skuggan av sin äldre bror Peyton Manning, som i egenskap av quarterback för Indianapolis Colts vann Super Bowl i fjol. New York fick verkligen slita i semifinalen i vilken de mötte Green Bay Packers från Wisconsin på bortaplan. Giants kicker Lawrence Tynes avgjorde på övertid den tredje kallaste mathen i NFL:s historia. Med vindfaktorn inräknad visade termometern -30 grader Celsius.

En inofficiell nationell högtid

Dock är den sportsliga aspekten av Super Bowl långt ifrån den viktigaste för USA:s invånare. Eftersom den amerikanska kulturen i grunden är väldigt familjeorienterad skapar Super Bowl ett tillfälle för människor att samlas och känna gemenskap. John Born, 36, från Brookfield, Wisconsin berättar:
- Vilket lag som vinner betyder egentligen ingenting för den gemene amerikanen, förutom om du bor i någon av de städerna som lagen som spelar tillhör. Super Bowl är en inofficiell nationell högtid fullt jämförbar med Thanksgiving eller nationaldagen. Man bjuder in familj och vänner till fester där det äts pizza och dricks öl i kopiösa mängden.
Han fortsätter:
- För att göra själva matchen intressantare anordnas vadslagningar om allt möjligt; första lag att ta poäng, halvtidsresultat och, förstås, slutresultatet. Fast som sagt, matchen i sig är inte det viktiga, och många är till och med mer intresserade av reklamerna i spelavbrotten än själva spelet.

“Årets största mediaevenemang”

Bolag betalar mångmiljonbelopp för att få chansen att synas under Super Bowl-sändningen; 30 sekunders reklamtid kostar 2.7 miljoner dollar, vilket motsvarar drygt 17.1 miljoner kronor.
- Super Bowl är utan tvekan årets största evenemang för mediaindustrin, dess betydelse är enorm, säger Margaret Heafner, 50, doktor i kommunikation och marknadsföring som undervisar vid North Park University i Chicago.
- Förutom att företag måste betala dyrt för själva reklamtiden satsas grova pengar i själva produktionsfasen av reklamfilmerna. Filmerna måste vara nyskapande och originella, inget annat duger. Reklamfilmerna som visas under Super Bowl sätter standarden för resten av året.
Med tittarsiffror högre än något annat program i USA (ungefär 93.2 miljoner amerikaner såg 2007 års match) är det ingen tvekan om att exponera sitt företag under sändningen ger effekt. Till exempel: år 1999 sändes en speciellt uppmärksammad reklamfilm från företaget Monster.com, en jobbsökmotor på internet. Filmen visade barn som drömskt berättar om sina framtidsyrken, men istället för att de vanliga svaren att de vill bli brandman, polis eller författare var svaren mer verklighetsbaserade: “Jag vill bli underbetald”, ”ostimulerad” eller som i en liten flickas fall ”få sämre betalt för samma jobb”. Miljoner människor kände igen sig och tog åt sig av barnens hånande kommentarer, och filmen fick ett enormt genomslag. Minuterna efter matchen var över gjorde Monster.com 2 900 jobbsökningar per minut, drygt två och en halv gånger mer än deras tidigare högsta notering. Enligt Monster.coms dåtida VD Jeff Taylor var reklamfilmen huvudanledningen till att företaget gick med 40 miljoner dollar i vinst det året.

Beklagansvärd utveckling

För företagen är Super Bowl-spektaklet en nästan outtömlig kassako, men denna utveckling beklagas av många amerikaner. James Derrick, 22, historiastuderande från Harrisburg, Pennsylvania, riktar skarp kritik mot kommersialiseringen av Super Bowl:
- Football är full av skicklighet, passion och viktigast av allt, styrka, och därför är det den ultimata amerikanska sporten. Därför är Super Bowl, matchen då mästarna ska koras, en av de mest efterlängtade årliga händelserna.
Han suckar och fortsätter:
- Just därför blir jag så besviken på att Super Bowl synnerhet och sporten i allmänhet överskuggas av kommersiella intressen. Matchen har förvandlats till en bolagsproduktion. Varför måste evenemanget översvämmas av reklamfilmer för mångmiljonbelopp? Varför kan man inte längre uppskatta en match med det sportsliga intresset som enda syfte?

Manifestation i nationell stolthet

Kommersialiseringen till trots, Super Bowl är en instutition i det amerikanska samhälllet. På frågan varför Super Bowl betyder så otroligt mycket för amerikanerna, svarar John Born:
- Både på gott och ont, evenemanget är en manifestation i nationell stolthet. Football är USA:s absolut populäraste sport och 99 procent av spelarna i NFL är inhemska. Visserligen dyker det ibland upp en utländsk spelare, som till exempel Atlanta Falcons danske kicker Morten Andersen, men alla stjärnor är amerikaner. Det är något som många här känner sig stolta över, till skillnad från baseboll-ligan där många lag bärs upp av utländska importer.
Dock är även Born inne på samma spår som James Derrick när det gäller själva arrangemanget kring matchen:
- Den amerikanska patriotismen i samband Super Bowl går ofta till överdrift, och kommersen runt omkring är nästan vulgär. Det symboliserar det jag skäms mest för som amerikan; köphysterin vårt samhälle är byggt på.
Han blir tyst för en stund.
-Super Bowl är allt som är rätt och allt som är fel med USA under fyra timmar.
Jag avslutar med att fråga vilket lag han tror vinner på söndag:- New England, så klart. Men vem bryr sig egentligen?

Yours Truly,

Gustav

Pat Quinn ny guvernör i Illinois

Rod Blagojevich behagade idag att masa sig ner till Springfield och närvara vid sin egen förtroenderättegång. Han gavs en och en halv timme att lägga fram sitt försvar, men en utnyttjade bara 47 minuter. Jag såg inte hans tal själv, fast alla rapporter vittnar om att det var väldigt intetsägande. Han körde samma rutin som han gjort i New Yorks TV-studior i veckan: gav inga direkta svar, bedyrade sin oskuld och tackade för sig runt klockan 12.

Blagojevich i talarstolen...

...men senatorerna var ungefär så här intresserade av vad han hade att säga.

Efter det fick åklagaren David Ellis en halvtimme att lägga fram sin slutplädering, därefter fick de senatorer som ville fem minuter var att säga sitt. Sedan röstades det och för några minuter sedan, klockan 16.51 lokal tid, offentliggjordes resultatet; med en minst sagt överväldigande majoritet, 59-0, röstade Illinois senatorer för att avsätta Blago med omedelbar verkan. Därmed är han nu den historiska första Illinois-guvernören som fått sparken. Resultatet mottogs med en stående ovation.

Citat som fångats på band hade tryckts upp på stora plakat som bevismaterial. Det här har Blagojevich sagt om Obamas lediga stol i amerikanska senaten i Washington, D.C. Charmigt...

--------------------

Ända sedan i morse har Chicago-medierna följt Blagos sista dag på kontoret. Tonvis med reportrar hade tagit posto utanför hans hus (som för övrigt ligger bara ner för gatan från där jag bor) och sedan följdes hans bilfärd till flygplatsen med helikopter. Jag kollade på Fox News Chicago och det var underhållande att se nyhetsankarnas illa dolda förtjusning att demokraten Blago nu skulle minsann åka dit. För er som inte vet är Fox en nästan pinsamt konservativt vriden kanal. Tydligen är deras minne kort eftersom Blagos företrädare, republikanen George Ryan, just nu avtjänar ett långt fängelsestraff för korruption. Det var ingen som tyckte att det var värt att notera det minst sagt oroväckande faktumet Illinois två senaste guvernörer har bedragit folket som valde dem. Nu är det bara att hoppas att den nya guvernören Patrick Quinn kan rädda lite av Illinois-demokraternas ansikte.

Yours Truly,

Gustav

Roadtrip!

North Parks spring break infaller mellan den 7 och 15 mars i år och jag planerar att ge mig ut och trippa lite väg i goda vänners lag. Fast vi tänker inte göra den vanliga väst- eller östkusttrippen utan bege oss ut på hillbilly-äventyr i den djupaste södern. Rutten ser ut som följer: Chicago-Nashville-Memphis-New Orleans-Dallas-Kansas City-Chicago.


View Larger Map

Just nu är vi bara tre, så om jag har någon polare där hemma med några tusen extra på kontot så är han eller hon otroligt välkommen att följa med.

Också, är det någon som varit i städerna vi ska till som har några tips på saker vi inte får missa? Släng in en kommentar i så fall.



Going to Graceland,



Gustav

Skrattar bäst som skrattar sist

Idag diskuterade vi fallet Blagojevich i min kurs Media Ethics och jag måste ta tillbaka det jag sa i förra inlägget om den gode Blago. Inte det om att han är en patetisk människa, utan att han var otroligt dum. Han är faktiskt det precis motsatta; helt otroligt slug. Här är varför.

Blagojevich vet att hans politiska karriär är i princip över. Därför bryr han sig inte om att dyka upp och försvara sig i sin egen impeachment trial. Utan istället drog han på en mediaturné (för övrigt anledningen att att hans egen advokat övergav honom). Han har anlitat samma PR-byrå som Drew Peterson, en man vars samtliga tre äktenskap har slutat i att hustrun har mördats eller försvunnit spårlöst. Peterson har fortfarande inte blivit arresterad, vilket säger en hel del om hur skickliga de här grabbarna är.

Vad Blagojevich nu försöker göra är att skapa en hype kring sig själv, måla upp sig själv som ett oskyldigt offer och hävda att rättegången mot honom inte är rättvis. Med andra ord, han rustar för en civil karriär efter avtjänat, troligt fängelsestraff. Han vill bli en mediepersonlighet och signera ett guldkantat kontrakt för rättigheten att publicera hans memoarer. All publicitet är god publicitet, som det så vackert heter.

Det är journalisterna som inte gör sitt jobb. De spelar Blago rätt i händerna. Eftersom han väntar på sitt kriminella åtal kan han inte yttra sig. Allt han säger kan användas mot honom, därför svarar han "Inga kommentarer"på alla grillande frågor om anklagelserna han står inför. Därför är det ganska poänglöst att ha honom med i TV-soffor och intevjuer. Självklart har han rätt att få berätta sin sida av historien. Det problematiska är att han är den enda som inte har något att säga, samtidigt som han är den enda media lyssnar på. Media fungerar oavsiktligt som hans språkrör.

De stora nyhetsorganisationerna borde istälelt fokusera på faktumet att en guvernör står inför en impeachment trial. Det är nämligen så extremt ovanliga (se förra inlägget för förklaring om vad det innebär). Min mediaprofessor Dr. Margaret Haefner sade idag att under hennes 52-åriga livstid har det endast hänt tre gånger; mot president Richard Nixon efter Watergate-skandalen på 70-talet, mot Bill Clinton efter Lewinsky-skandalen i slutet på 90-talet och nu mot Rod Blagojevich. Majoriteten av den amerikanska allmänheten har troligtvis ingen aning om vad en impeachment trial är och hur det går till. Det finns otroligt många viktiga frågor för media att besvara: Vad är processen? Vad kommer hända? Vem röstar? Vad röstar dem om? Möjliga utgångar? Fördelar och nackdelar? De borde intevjua advokater, domare, senatorer - vem som helst som sitter inne på nyttig information -, men icke.

Varje nyhetsorganisation med självrespekt borde ha minst en person på plats i Illinois huvudstad Springfield just nu, men rapporteringen därifrån är ytterst sparsmakad. De rapporterar bara lösryckt information utan att grundligt förklara dess sammanhang. På grund av journalisternas slarv förlorar allmänheten. Vinnaren stavas Rod Blagojevich.

-----------------------

I sann amerikanskt journalistisk anda ska jag avsluta det allvarliga med något mer alldagligt. Tog några vintriga bilder från mitt kära område Albany Park idag och tänkte att jag kan dela med mig.

North Parks träningsplan River Park är snötäckt förutom straffpunkten och mållinjen vid ena målet. Den stora andelen latinamerikaner i området älskar fotboll och under vår, sommar och höst spelas det i praktiken dygnet runt. Tydligen var det några som inte kunde hålla sig från att träna straffar i den nästan 20-gradiga kylan. Längst i bakgrunden skymtar läktaren och elljusen på vår matcharena Holmgren Field.

River Park har fått sitt namn eftersom Chicago-flodens norra gren flyter igenom den. Vy mot sydöst och längst bort i horisonten stoltserar Sears Tower. På våren när vattnet blir lite mer humant tempererat planerar jag att paddla kanot nerför floden. Förhoppningsvis hinner man hela vägen till downtown innan farbror blå får syn på en.
Samma vy som ovan fast på natten.

Yours Truly,

Gustav

Blagojevich-såpan fortsätter

Illinois-guvernören Rod Blagojevich skulle igår, måndag, varit i statens huvudstad Springfield för att närvara vid Illinois-senatens så kallade impeachment trial (översätts bäst som "riksrättsåtal") mot honom. Sådana åtal riktas mot personer som håller officiella ämbeten som haft sattyg för sig, i detta fall guvernören som försökte sälja President Obamas plats i den federala senaten i Washington till högstbjudande. Åtalet är inte att förvirra med en kriminell rättegång, utan det är en utfrågning av berörda parter och vittnen som ska avgöra om den folkvalda ska få behålla eller fråntas sin position.

Den smartaste taktiken för Blagojevich vore att hålla en låg profil och med mössan i hand infinna sig och svara snällt på åklagaren David Ellis frågor, men icke då. Den gode Blago har en känsla för det dramatiska. Istället för att bedyra sin oskuld i hörsalen tycker han det är smartare att ge sig ut på en PR-turne där han sitter i diverse TV-soffor och framställer sig som ett oskyldigt offer för en illvillig politisk komplott mot hans person. I en intervju med NBC jämförde han sig själv med andra förföljda storheter som Nelson Mandela, Martin Luther King, Jr. och Mohatma Gandhi. Han saknar ju inte självförtroende i alla fall.

Han har hunnit med de flesta stora TV-kanalers morgonprogram och imorse när han skulle varit i Springfield satt han istället i ABCs "The View" i New York och munhöggs med ankaret Barbara Walters på länk från Los Angeles. Som den skickliga politiker han är lyckades han undvika att svara på direkta frågor om anklagelsarna mot honom. Vad han dock bekräftade var att han ett tag seriöst funderade på att utse Chicagos pratshow-drottning Oprah Winfrey som Obamas ersättare i amerikanska senaten. Jag vet inte vad som är mest patetiskt: Blagojevich eller Blagojevichs tupé?

--------------------

Chicago Police Department håller huvudet högt och gör bort sig igen. En 14-årig grabb knallade idag in på en polisstation klädd i full uniform. Han rapporterade för tjänstgöring klockan 13.30 vid distriktet Grand Crossings polisstation. Han hävdade att han kom från ett annat distrikt, men att han just idag hade blivit instruerad att han skulle patrullera trafiken i Grand Crossing. Ingen misstänkte något och grabben följde helt sonika med en annan konstapel ut på patrull i en bil. Han lyckades till och med kvittera ut en polisradio och ett bötesblock. Som tur var var han aldrig beväpnad. Det känns så otroligt tryggt och lugnt att man bor i en stat där man varken kan lita på politikerna eller lagens väktare. Kling och Klang skulle nog göra sig bra som polischefer i mitt kära Chitown.

Peace, Love and Understanding

Gustav

Det var då själva....

...järnspikar. Sveriges C-lag fick stryk mot USA:s B-lag igår och det var inge roligt att sitta på fotbollsbar i Sverigetröja då. Vi var sex svenskar och resten jänkare som hade bänkat oss på The Globe Pub i Irving Park för att bevittna tillställningen. Vi försökte hålla låda så gott det gick, men det var svårt att komma i stämning. Delvis för att Fox Soccer Channel visade reklam under nationalsångerna så vi fick inte en chans att klämma i för kung och fosterland, men också för att Sverige var pinsamt dåliga. Att vi fick måljubla och sjunga "In med bollen i mål" och "Stå upp, vi är gul och blå" tröstade litegrann mitt i misären.

Fy fan vad jag hatar att förlora mot amerikaner. Engelsmän, tyskar, spanjorer, portugiser och till och med danskar kan man sitta ned och ha ett sakligt fotbollsnack med. Man kan skåla, prata, sjunga, berömma och pika varandra, men ändå ta i hand och tacka för en god match. När man är med jänkare däremot tvingas man lyssna på deras värdelösa hån till ramsor i klass med "Upp och nicka, sockerdricka!": "Sweden Sucks!, "USA, ALL THE WAY" och "Lets go, US!". Dock lyckades jag tysta dem genom att säga: "So, how many World Cup-finals have you played in?"

Yours Truly,

Gustav

Måstematch

En kille i fotbollslaget har en flickvän med en riktigt grym lya downtown precis vid Sears Tower och igår ställde hon till med galej. En mycket angenäm tillställning som avslutades med att jag, min rummis Steve, min svenske polare Kristoffer Grahn och hans rummis Joe hamnade på Momma Hubbard´s sportbar med en hink Bud Light, en pizza och ett gäng brutalt starka kycklingvingar på bordet.

I skrivande stund sitter jag med Sverige-tröjan på och värmer upp stämbanden inför kvällens träningslandskamp mellan Lagerbäcks b-lag och USA. Avspark är satt till klockan 20.30 Chicago-tid. För er därhemma kan matchen tyckas obetydlig, men för mig är det en måstematch. Är det något jag verkligen hatar förutom barnporr, krig, miljöförstöring och förtyck så är det att förlora i fotboll mot USA, speciellt när man har ett gäng brölande "USA-all-the-way"-jänkare i sin bekanstskapskrets med obefintliga fotbollskunskaper. De är lika värdelösa vinnare som förlorare eftersom ödmjukhet är något som bögar och kommunister sysslar med.

STÅ UPP FÖR SVERIGE!!

Yours Truly,

Gustav