Blagojevich framtid...Ska vi sla vad?

Blago poserar med skadespelaren Joey Bland som spelar Rod Blagojevich i komediklubben Second Citys musikaluppsattning Rod Blagojevich Superstar.  

Den federala rattegangen mot Rod Blagojevich och hans kumpaner startade i dagarna och de alla, surprise surprise, havdar att de ar oskyldiga. Blagojevich for sin egen talan eftersom de flesta advokater vagrar jobba med honom. Hans toppman (kommer inte ihag namnet just nu) hoppade av nar Blago gav sig ut pa sin mediaturne tidigare i ar. Dock sade domaren till honom att han maste ha en forsvarare, han kommer inte klara det har sjalv. Blago sitter verkligen i en tajt sits; han skulle ha rad att anlita killen som fick O.J. Simpson frigiven, men eftersom ingen elitadvokat vill ha med honom att gora (vi pratar om advokater, de mest skrupelfria av alla yrkesgrupper) maste han noja sig med en allman forsvarare. 

I en varld dar du kan betta pa om Elvis lever, Jesus aterkomst och varldens undergang, skam vore det om man inte kunde sla vad om Blagos framtid. Det amerikanska bettingbolaget BetUs.com har satt upp odds pa ex-guvernorens dom. Sidan har haft 1 miljon visningar, 5000 personer har oddsat och det popularaste vadet ar att Blago kommer domas till fangelse och borja tjana av sin tid efter den 30 december i ar. 

Bolaget har ocksa satt upp vad om andra aspekter om Blagos framtid. Om han skiljer sig fran sin fru ger det nio ganger insatsen, att han flyttar fran landet ger dubbla pengar tillbaka. Basta odds om hans nasta jobb ar begagnad bilforsaljare, telemarketer, pizza bud, byggarbetare och motivationstalare. Eller varfor inte advokat?

I rattvisans namn, 

Gustav

Ajabaja Bossen

Mitt i påskfirandet nåddes jag av nyheten att Bruce Springsteen anklagas för att varit otrogen mot sin fru, tillika bandmedlem, Patti Scialfa. Det är en affärsman vid namn Arthur J. Kelly från New Jersey-området som i sin skilmässoansökan angett att Bossen har haft en affär med hans snart föredetta fru Ann (tydligen också rödhårig likt Patti). Den gode Arthur hävdar bestämt att han inte är ute efter att slå mynt av Springsteens kändisskap och hävdar att han knappt vet vem han är (yeah right, det är ungefär lika troligt som att bo granne med Graceland i Memphis och inte veta vem Elvis är).

´Det är alltid svårt när ens stora rockgudar hamnar i blåsväder, man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Jag tycker det är oförlåtligt att bedra sin fru, men samtidigt kan jag ju inte kasta bort alla min Springsteen-album och radera varje inpräntad textrad från minnet. Herregud, utan saxofonsolot från Springsteens Jungleland skulle VM-krönikan-94 vara helt antiklimaktisk.

Nu är det ju inte säkert att Bruce är skyldig och ett äktenskapligt snedsteg är egentligen ingenting i jämförelse mot vad min andra gitarrgud i livet The Who's Pete Townshend gjorde sig skyldig till. För några år sedan dömdes han för barnpornigrafibrott. Jag blev äcklad, besviken, men lik förbannat stod jag där en meter från scenen vid Roskilde -07 och tillbad hans gudomlighet. Igen, jag kan inte bortse från en hel rockera som gett mig så mycket glädje. Dessutom har jag inte lyssnat på ett The Who-album gjort efter 1982, så jag intalar mig själv att hans persversitet kom efteråt. Jag antar att jag i slutändan får ta till en gammal biblisk klyscha: älska syndaren, men hata synden.

Rock on

Gustav

Tillbaka i skolbänken

Tillbaka på North Park efter en långhelg med påskfirande hos min polare Matts familj i den avlägsna Chicago-förorten Crete, Illinois, precis på gränsen till Indiana. Cigaretter är snordyra i Illinois (nästan 10 dollar paketet) på grund av den höga skatten, därför kryllar det av tobaksbutiker precis innanför gränsen till Indiana eftersom cigaretterna är uppemot 75 procent billigare. Matts päron bor i en riktigt fin trevåningsvilla med pool och egen damm på tomten, fyra bilar i garaget, öppen spis i vardagsrummet samt biljardbord och en olagligt stor TV i källaren. Typiskt övre medelklass-amerikanskt.

Min andra polare Sebastian åkte med oss eftersom han bor granne med Matt. Hans hus var istället en av de mer absurda jag har varit i. Hans föräldrar är födda i Polen och jag fick hälsa på hela tjocka släkten. På gården stod en polsk korvrökningsugn (säger man ugn?), omringad av ett mindre zoo; en stor St Bernards-hund, en liten råttliknande dito, två lamm, två katter och en flock hönor (klantig som jag ar glomde jag kameran sa jag har inga bilder att bjuda pa). Sebastians farsa köper tydligen nya djur lite när han känner för det, antingen för sällskap eller slakt. Detta i ett hus på en tomt som ligger i ett villaområde, inte ute på landet. I den hobbithåle-liknande källaren stod en vedeldad kammin och en bur med nyfödda kycklingungar och deras mamma.

I USA firar man påsk ganska likt det svenska sättet: det letas påskägg, släktingar kommer på besök och man äter tillsammans. Det enda som skiljer är maten; likt Thanskgiving och jul är det kalkon som gäller på det amerikanska påskbordet. Till skillnad från kokta ägg, prinskorvar, köttbullar och sill som gäller i Sverige. Matts Super-Mario-liknande farbor Keith med familj kom på besok och eftersom hela familjen ar musikaliskt sa jammades det musik i flera timmar. Trevligt varre!

Yours Truly,

Gustav

Jag kommer bli rik...

Jag och min roommate Erik har ett gemensamt problem; vi lyckas alltid få tandkrämsfläckar på byxorna. Vi är alltid supernoga att hålla ihop käften så det inte skvätter, men lik förbannat så märker vi halvägs genom dagens lektioner att vi suttit med ocharmigt vitprickiga brallor. Problemet är att Colgate, Pepsodent och allt vad de heter alla skryter om hur de lämnar gaddarna vita och kariesfria och andedräkten fräsch (usch vad jag hatar det ordet, svenskans fulaste alla kategorier), men vad hjälper ett quadruppelmintdoftande svalj om dina ditt skrev ser ut som ett misslyckat konstprojekt?. Så nu kommer jag uppfinna och marknadsföra en tandkräm som inte flashar med treårigt kariesskydd, utan som bara gör sitt jobb men dessutom är skvätt-, stänk- och fläckfri. Det kommer sälja som säckpipor i Skottland och jag kommer bli multibillionär.

Och sen, när jag blivit världsdiktator på livstid kommer jag först av allt förbjuda DVD-menyer som bara spelar första 30 sekunderna av en låt och sen börjar om. Under tiden jag skrivit det här inlägget har någon lämnat menyn för Den där Mary uppe på TV:n i vardagsrummet och jag har hört "his friend would say stop whining, they had enough of that....Maaaary, there´s just something about Mary" uppemot 50 gånger nu. Snart åker hagelbrakaren fram...

---------------------

Nu blir det påsklov, ska med hem till en polare till Crete, Illinois, och fira. Berättar på måndag hur man firar påsk i staterna.

Peace, Love and Understanding

Gustav

Chicago-OS 2016? Det skulle ju inte vara helt fel...

Chicagos OS-logga. Den första var tvungen att bytas ut eftersom facklan är ett skyddat varumärke. De hade dock hunnit trycka upp några t-shirtar med den första loggan som har sålt väldigt bra på E-Bay.

Chicago är en av fyra städer som söker att få arrangera OS 2016. De övriga är Madrid, Tokyo och Rio de Janeiro. I veckan som gått har arrangörsgruppen visat staden från sin bästa sida för en kommité från IOK som varit här och utvärderat Chicagos ansökan. Inget har lämnats åt slumpen. Med minitiuös precision har de tagits på sightseeing, ätit gott, skakat tass med Opera Winfrey och Michael Jordan och lyssnat på presentationer om påtänkta arenabyggen och budgetar. En trettondel av kommitén, marockanskan Nawal El Moutawakel sade idag på en presskonferens att "kommitén lämnar med ett starkt intryck att budet är starkt (direkt översättning) men att det på slutet "bara är en vinnare." Fast vad hade man förväntat sig att hon skulle säga egentligen? Idag drar IOK-kommitéen vidare till Tokyo.

Som Chicago-traditionen bjuder formar skyskrapornas kontorsfönster passande mönster när något speciellt händer i stan. T ex när The Bears spelade Super Bowl stod det "Go Bears!" på Aon Center i mitten och när Obama höll segertal kunde man läsa "USA" på byggnaden till höger.

Men folket i Chicago står inte enat bakom OS-budet och folket från IOK fick se en hel del protestanter på gatorna. En del anser att ett OS-arrangemang är ett enda stort slöser som tar för mycket pengar som kan användas till bättre saker, till exempel bostäder åt hemlösa. Andra att en del nya arenor skulle förstöra miljön och stadens speciella arkitektur och parker.

Fast IOK är vana vid protester (speciellt inför Peking 2008) och det kommer troligtvis inte påverka Chicagos chanser nämnvärt. Tvärtom, om kommitéen skulle se en helt enad stad skulle de tro att något verkligen var fel. Det som talar mot Chicago, däremot, är att USA:s regering inte har garanterat att täcka ett eventuellt budgetunderskott, till skillnad mot de tre övriga städerna vars respektive länder har gått i borgen för dem.

Personligen skulle jag älska om Chicago fick spelen 2016. Staden i mitt hjärta kommer göra ett strålande jobb och förhoppningsvis, beroende lite på hur karriären går, kommer jag få en möjlighet att på nära håll få uppleva historiska idrottsögonblick. Tänk också om Sverige/Norge skulle knipa EM-slutspelsarrangemanget samma år, jag skulle ju inte klaga direkt. Den 2 oktober i Köpenhamn kommer IOK avslöja sitt beslut. Jag kan knappt bärga mig.

Yours Truly,

Gustav

Lycka är...

...att efter tre månaders abstinens få äta stekt ägg-mackor med Kalles Kaviar och en kexchoklad till efterätt. Tack Peter, du är en ängel...

Imorgon ska det kokas ägg utav bara fan....

Peace!

Gustav

Ralph Korte Stadium

I skrivande stund sitter jag i presslådan på Ralph Korte Stadium på Southern Illinois University i St Louis-förorten Edwardsville, Illinois. Om en dryg timme är det avspark i matchen mellan Sara Larssons Saint Louis Athletica och Frida Östbergs och Caroline Jönssons Chicago Red Stars i den nystartade professionella damligan WPS. Åskådarna börjar strömma in, extra läktare har byggts upp och historiens vindar blåser friskt.

Skådeplatsen Ralph Korte tar in cirka 5000. Det är en väldigt folkungvallsk arena med slitna löparbanor runt planen. Vinden blåser snålt från de öppna fälten runt omkring. Förutom de många reklamskyltarna och pressfolk i kostymer (en annan glider runt i mössa, t-shirt, skinnjacka och halvskitiga jeans) är det inte mycket som vittnar om att det ska spelas professionell fotboll här.

Precis som Chicago börjar värma upp kommer St Louis pressnubbe Tony med laguppställningen. Tre före detta LFC-spelare kommer starta: Sara Larsson och Daniela Alves för St Louis och Frida Östberg för Chicago. Dock finns Christiane inte ens med bland avbytarna. Skadad eller petad?

Viktig detalj: Hope Sole har färgat håret svart.

Annan viktig detalj: Caroline Jönsson stretchar i oändlighet.

---------------------------------

Jag hade en mycket trevlig pratstund med Larsson igår. Läs vad hon hade att säga i Corren på måndag. Men som alltid när man intervjuar någon får man mer material än man får plats med inom reportageramarna. Det första min journalistiklärare lärde mig var att "Kill your darlings". Även fast du tycker något är intressant eller roligt betyder det inte att det är relevant för artikeln. Vilken tur då att man har en alldeles egen blogg.

Sara berättade om hennes brasilianska coachs tidsmässiga egenheter. Till skillnad från de flesta svenska tidsfascister till tränare så är det inte lika viktigt för brassen. Sara berättade att träningarna börjar litegrann när han känner för det och slutar när han tycker att det tränat klart, oavsett vad det står på schemat. Klack och tunnel liksom.

------------

Carro stretchar fortfarande.

Yours Truly,

Gustav