Gurra Vasa - en hyvens man?

Sitter mitt uppe i jätteuppsats nummer två den här veckan - en 15-sidare för min historiakurs History of the Atlantic World. Vi fick välja fritt bland ämnen och det slog mig hur lite jag vet om vår landsfader Gustav Vasa (eller Gustav Eriksson alternativt Gustav I som han korrekt heter). Jag lärde mig aldrig om honom ordentligt i skolan och jag tror att jag nu listat ut varför. Han var inte den noble, ädle och glorifierade första Vasaloppsvinnaren den svenska folksjälen inbillar sig att han var, utan egentligen skrupelfri, äregirig, brutal och maktgalen. Precis som en medeltida monark ska vara.


På samma sätt som vi pratar tyst om att Alfred Nobel faktisk uppfann dynamit och troligtvis har orsakat mer död än liv, likadant gäller för vår kära Ärke-Knug. Jag har jämfört Gustav Vasa med den italienska statsvetaren Niccolo Machiavellis idealhärskare från boken Fursten. Det vill säga, en ledare som är ytterst flexibel när det kommer till etik och moral. Det gäller att genom hänsynslösa metoder skapa ett enat rike. Fördelaktigt är om folket tycker om dig, men om inte kan du gott slå ihjäl dem. Religion är bara en maktverktyg, och att ljuga, svika, bedra, lönnmörda och hugga sina allierade i ryggen är vedertagen praxis. Eller som Percy Nilegård en gång sa: "Management by fear".

Utan att påstå att jag är den första som påpekat det här, men det har visat sig att Gustav Vasa var väldigt machiavellisk i sin ledarstil. Bland annat införde en ny svensk kyrka baserad på Martin Luthers protestantiska idéer endast så han kunde konfiskera den gamla kyrkans samtliga egendomar, han förrådde Lübeck och dalakarlarna som tack för hjälpen i upprorer mot Kristian Tyrann och han hade inte direkt lust att lyssna på vad Nils Dacke och grabbarna hade att säga. Jag antar att ingen mellanstadielärare hade lust att berätta det för mig. Jag menar, han gav oss ju trots allt Vasaloppet.

Cyniska hälsningar,

Gustav

En ny mediavärld

Sitter som vanligt hemma hos Kristoffer och kollar på slutspelssport. Just nu håller Bulls på att ta ledningen i med 3-2 matchserien genom att vinna mot Celtics på bortaplan i Boston; de leder med 12 poäng i mitten av fjärde quartern. Igår gick Blackhawks vidare till kvartsfinal i NHL-hockeyn för första gången sedan 1996. Det kan bli ett riktigt bra år för Chicago-sporten det här. Jävla synd att man måste lämna stan mitt i det.

Från en sak till en annan. Lämnade precis in ett 18-sidor långt arbete om den nya mediamiljön i vilken bloggare och humorprogram tar upp plats från traditionella nyhetsprogram. I mina forskningar läste jag en otroligt intressant artikel om ämnet skriven av mediaforskarna Bruce A. Williams och Michael X. Delli Carpini. För att göra en lång historia kort, de berättar om hur förut var det endast professionella journalister som försåg folket med information genom tidningar, TV och radio, men nu forsar information till från alla håll; bloggar, YouTube, Facebook, humor-program och talkshower. Försvarare av den gamla vägen ser hela den här utvecklingen som ett hot mot demokratin; de är djupt oroade att eftersom folk inte längre följer nyheter så blir de dumma, oinformerade om vad som händer i världen och därför dåligt intellektuellt rustade när de ska gå till val. 

Problemet med den synen är att de dömer den nya mediavärlden efter den gamla världens regler.  Därför krävs nya kriterier för att kategorisera  politiskt värdefull information. Författarna av artikeln hävdar att man måste gå ifrån den gamla synen att bedöma efter genre (till exempel nyheter vs. dramaprogram),  innehåll (till exempel fakta vs. fiktion) eller informationskälla (till exempel journalist vs. skådespelare) till att istället värdera information utifrån dess användbarhet. Det vill säga, hur väl den informerar medborgare och hjälper till att skapa demokratisk debatt. 

Jag håller med fullt ut. Eftersom om man tänker efter, vem är mest informerad och involverad: en person som läser tidningen på morgonen och kollar på en halvtimme nyheter på kvällen; eller en person som spenderar hela dagen med att kolla nyhetssidor, YouTube, Facebook, bloggar, tittar på politiska satirprogram och sedan bloggar om det själv?

Hoppsan, nu har Celtics tagit ikapp och matchen gått till övertid. 

Yours Truly, 

Gustav

Bipolär svullafton

Mitt humör och min psykiska hälsa följer Chicagos bipolära vädersvängningar. Igår lekte livet; två veckor kvar av skolan, 30-gradig molnfri högsommarvärme och en heldag med först strandfotboll på Foster Beach vid Lake Michigan (Team Sweden krossade Team USA) och sedan kycklingvinge-buffé nedsköljd med några glas av favoritbärsen Goose Island 312 på den irländska puben Celtic Crown.

Idag däremot har man varit helt deprimerad. Dagen började med grå himmel och 25 tryckande grader, följt av en åskstorm och för att avslutas med 7 grader och isregn. Tydligen låg Chicagos north side där jag bor precis på gränsen av en storm. Vid Midway-flygplatsen som ligger på södra sidan har det tydligen varit solsken och 20 grader hela dagen. Det är helt sinnesjukt. Nyhetskanalernas meteorologer i den här stan slår två tärningar varje morgon: "Jaha, en sexa och en tvåa, då blir det solsken med risk för snöfall. Fixar ni grafiken till kvällens sändning, grabbar?".

I uppmuntringssyfte unnade jag mig en riktig svullafton med mina svenska vapenbröder P-J Eriksson och Kristoffer Grahn. Pizza och 300 gram chips varvades med två liter cola och rischoklad till femte matchen i NHL-åttondelen mellan Chicago Blackhawks och Calgary Flames på burken. Chicago gav Calgary en riktig käftsmäll hemma i United Center och vann med 5-1. Nu leder de serien med 3-2 inför sjätte mötet i Calgary på måndag. Så nu är jag glad igen, trots att jag kommer vakna upp rejält chipsbakis i morgon bitti och måste spendera hela söndagen i biblioteket. 

---------------------------

En studsande sargpuck var nära att ställa Flames målvakt Mika Kiprusoff och samtalet i TV-soffan kom osökt in på Tommy Salos klassiska tavla mot Vitryssland i OS 2002. Kristoffer  berättade att hans polare hade träffat Salo på krogen några år efter den ödesdigra kvartsfinalen. Han tog tillfället i akt att fråga: "Tjena Salo, vad dricker du? White Russian eller?". Salo besvärade sig inte med att svara. Jag kan offra min högra på att det inte var första gången han hörde det skämtet. 

Snart i tvångströja, 

Gustav

En annalkande storm

Inom loppet av en vecka legaliserades homoäktenskap i Iowa och Vermont. I New Yorks senat ska det röstas om det snart och i Maine möttes förslaget av stående ovationer när det debatterades. Men alla är inte glada. The National Organisation For Marriage är en konservativ grupp som ser homoäktenskap som satans verktyg, ett hot mot friheten och allt som är amerikanskt. I veckan lanserade dem den här oroväckande reklamkampanjen som sägs ha kostat 1.5 miljoner dollar.





Skrämmande, eller hur? Svaret från USA: liberala kom snabbt. Filmen har har parodiserats åtskilliga gånger på YouTube och Comedy Centrals The Colbert Report (ett politiskt satirprogram samma stil som The Daily Show with Jon Stewart som sände reportaget där de driver med svensk socialism på amerikansk kapitalisms bekostnad som ni säkert har sett) visade den här filmen for några dagar sedan:




Otroligt pricksäkert, jänkarna vet hur man gor politisk satir. Anteckna, Parlamentet.

Nä, nu har jag spenderat tillräckligt med vid vid datorn. Det är 25 grader varmt, inte ett moln på himlen och jag är dags for Beach 2009-premiär.

Peace!

Gustav

Blagojevich...en parodi

Jag börjar bli trött att skriva om Illinois ex-guvernör Rod Blagojevich, men han slutar aldrig att skapa mediaintresse kring sin person. Den federala rättegången mot honom pågår just nu, trots det försökte han åka till Costa Rica för att medverka i NBCs dokusåpa I´m A Celebrity, Get Me Out Of Here. Självklart förbjöd domaren honom att lämna landet, men det är inte riktigt det viktiga här. Det blir mer och mer uppenbart att Blago använde sin guvernörspost endast till personlig vinning, han sket fullständigt i statens befolknings intressen. Det var inte en förtroendeposition för honom, ett ämbete, utan som vilket jobb som helst. Som sagt tidigare, nu skor han sig för en karriär som en mediapersonlighet efter det troliga fängelsestraffet. Han har redan sajnat ett bokkontrakt värt sexsiffriga dollarbelopp, hunnit åka på två mediaturnéer (den tredje börjar imorgon) och varit radiovärd. Men kanske det mest sorliga är att det här är Chicago-politiken i sitt esse. Enda botemedlet vore att ge politiker lärarlöner så att bara de mest passionerade sökte sig till yrket.

Med lite mindre hopp om mänskligheten,

Gustav

Dyster dag för Chicago-sporten

Mitt evigt sovande basketintresse har väckts under min tid i Chicago. Klassiska Chicago Bulls, vars storhetstid dog när Micheal Jordan slutade, är återigen i NBA-slutspel och stod för en enorm skräll i lördags då de i första åttondelen slog regerande mästarna Boston Celtics på bortaplan efter övertid. Då dominerade rookien Derrick Rose med makalösa 36 poäng (tangerade Kareem Abdul Jabaars rekord av mest gjorde poäng av en rookie i en slustpelsmatch).

Ikväll var det dags för andra rundan i Boston och Bulls var nära att vinna igen. Ben Gordon (nedan) spelade som en reinkarnation av MJ och satte över 40 poäng. Han jämställde poängen till 115-115 med nio sekunder kvar att spela, men matchens andra gigant Ray Allen gav Boston segern med en trepoängare med två sekunder på uret. Så kan det gå, men nu fördel inför två matcher hemma i United Center.
Direkt efter Bulls-matchen zappade vi över till Chicago Blackhawks bortamöte mot Calgary Flames i NHL-åttondelens tredje match. Tyvärr lyckades dem inte vinna tredje raka utan Hjalmarsson och gänget åkte på stryk med 4-2 i en av NHLs tuffaste arenor att spela i. Det syndes att Blackhawks saknade Patrick Kane. Fördelen är att det nu definitivt blir en till match i Chicago på lörda, en match som jag genom kontakters kontakters kanske kanske kan få en gratisbiljett till. Håll tummarna...

Tillbaka till Bulls. Det är extra intressant att följa dem eftersom de har den första svensken i NBA i laget - Joakim Noah. Son till franske tennislegenden Yannick Noah och svenska ex-fotomodellen Cecilia Frode är den 213 cm långe Joakim förvisso bara halvsvensk, men det räknas. Konstigt ändå att vi, ett så välväxt folk, inte klarat att producera fler baskettalanger. Fast troligtvis är det väl just därför: till skillnad från en amerikansk 210 cm-kille som rör sig som han vore 180 cm så rör sig en svensk 210 cm-kille precis som han vore 210 cm.

-------------------------------------------------------

Hur gigantiskt stor Michael Jordan verkligen är i USA och speciellt i Chicago är svårt att förstå för oss basketimbecilla svenskar. Det här klippet kanske kan upplysa lite.

Vördnadsfullt,

Gustav

Stress

Jag är medveten om att jag varit lite dålig med uppdateringen på sista tiden, men det är inte så lätt att hinna med när man har tre stora slutprojekt som man knappt börjat på som ska vara klara inom två veckor. Lägg därtill slutspurt på praktiken, dagliga träningspass och två slutspelslag (Blackhawks i NHL och Bulls i NBA) man måste följa.

I skrivande stund har jag tagit en paus i en 12-sidig efterforskad uppsats om homoäktenskap ska legaliseras i USA. Just nu har jag nio sidor klara och sitter med 15 olika journaler och böcker om ämnet utspridda kring datorn. Till skillnad från sekulära Sverige där de flesta, inklusive yours truly, ser det som en självklarhet (eller bryr sig inte) så är debatten hätsk här. Den kristna, konsevativa högern skriker NEJ och den liberala vänstern skriker JA. På senare år har gay-aktivisterna vunnit mark och homoäktenskap är fullt lagligt i fyra stater: Massachussets, Connecticut, Vermont och Iowa. New York förväntas att följa snart. Många andra stater erbjuder så kallade civil unions (registrerade partnerskap) som ger homosexuella par alla lagliga äktenskapliga fördelar, men de flesta i gayrörelsen ser dem som otillräckliga eftersom ett äktenskap symboliserar så mycket mer än bara den lagliga biten, till exempel ett djupare känslomässigt band.

Vad tycker ni?

-------------------------------

När man själv tycker att man har det jobbigt botas det snabbt av ett besök på den här sidan: http://www.fmylife.com/. Folk delar med sig av sina vardagliga fadäser, pinsamheter och olyckor. Som den gamla klyschan säger; skadeglädje är den enda sanna glädjen (grejen med klyschor är att de hade ju inte blivit klyschor om de inte varit sanna).

Yours Truly,

Gustav