Vaknade igår morse av att en helikopter svävade över huset. När jag gick ut förföljde den mig och det kändes som jag var i slutscenen av
Goodfellas. Hela dagen kryssade helikoptrar över kvarteret och det var först senare på kvällen jag fick reda på varför. I söndags föll en åttaårig pojke i floden när han lekte. Hans trettonårige bror spelade basket en liten bit därifrån, men eftersom varken han eller lillbrorsan kan simma kunde han ingenting göra. En man som passerade förbi slängde sig efter pojken, fick tag i hans finger, men strömmen var för stark på grund av den senaste tidens kraftiga regn. Efter att ha letat i ett och ett halvt dygn hittade de i morse har de en kropp ungefär där pojken föll i, men på grund av strömmen så har de problem att få upp den. Dock kan jag sätta min tumme på att det är exakt vad de letar efter.
Usch, det är hemskt. Jag predikar alltid att man ska bry sig lika mycket om tragedier som händer på andra sidan jorden som de som sker i ens eget land eller stad. Och i ett stort perspektiv är kravaller och död i Bangkok bra mycket hemskare än en ensam, drunknad pojke i Albany Park, Chicago. Dock kan det inte hjälpas att det svider lite extra i hjärtat eftersom man har gått förbi platsen han föll i dagligen. Tragedin blir så mycket verkligare då.
Yours Truly,
Gustav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar