This is the end

Jaha ja, då var det dagen innan man flyttar hem till Sverige då. Har varit som en hormonrubbad trettonåring hela dagen, exalterad som en hamster och gråter bittert om vartannat. Det är så definitivt nu, jag vet inte när jag vill se den här fantastiska staden och de här fantastiska människorna igen. Samtidigt har jag en hel del på gång hemma och kommer se mina barndomsvänner igen för första gången på fyra månader. By the way, kolla in hemsideprojektet jag är inblandad i, www.citizenarena.se. Det är en alternativ nyhetskälla i stil med YouTube bortsett från allt skräp.

Borde väl göra någon summerande lista eller nåt sånt, men jag pallar fan i mig inte. För jobbigt. Vill inte tänka på det just nu. Eftersom jag lever mitt liv genom musik har jag istället har jag valt ut några sånger som beskriver mitt känsloläge. Fast ge mig några dagars distans i Sverige så ska jag banne mig sätta ihop en lista som ger er läsning ända till jul

Yours Truly

Gustav

Chicago Blackhawks!

3-0 i matcher, förhoppningsvis avgörs semifinalen på söndag. Det är många kroppsdelar jag kunde ge upp för att få vara där. Allt jag vill säga nu är:

Dududududududududududududududududududududu!!!

Yours Truly

Gustav

Tragedi i kvarteret

Vaknade igår morse av att en helikopter svävade över huset. När jag gick ut förföljde den mig och det kändes som jag var i slutscenen av Goodfellas. Hela dagen kryssade helikoptrar över kvarteret och det var först senare på kvällen jag fick reda på varför. I söndags föll en åttaårig pojke i floden när han lekte. Hans trettonårige bror spelade basket en liten bit därifrån, men eftersom varken han eller lillbrorsan kan simma kunde han ingenting göra. En man som passerade förbi slängde sig efter pojken, fick tag i hans finger, men strömmen var för stark på grund av den senaste tidens kraftiga regn. Efter att ha letat i ett och ett halvt dygn hittade de i morse har de en kropp ungefär där pojken föll i, men på grund av strömmen så har de problem att få upp den. Dock kan jag sätta min tumme på att det är exakt vad de letar efter.

http://www.chicagobreakingnews.com/2010/05/search-under-way-for-person-who-may-have-fallen-in-chicago-river-on-north-side.html

Usch, det är hemskt. Jag predikar alltid att man ska bry sig lika mycket om tragedier som händer på andra sidan jorden som de som sker i ens eget land eller stad. Och i ett stort perspektiv är kravaller och död i Bangkok bra mycket hemskare än en ensam, drunknad pojke i Albany Park, Chicago. Dock kan det inte hjälpas att det svider lite extra i hjärtat eftersom man har gått förbi platsen han föll i dagligen. Tragedin blir så mycket verkligare då.

Yours Truly,

Gustav

Examen

Farsan har varit på besök så jag har inte haft tid att blogga, men han åkte hem idag så nu tar vi upp tengentbordet igen. Om det inte redan är bekant tog jag examen i förra lördagen. Måste säga att det var en ganska anti-klimaktisk upplevelse: en två timmar lång ceremoni och två sekunder på scenen för att ta presidenten i hand. Antar att det också är lite skrämmande eftersom jag nu måste ta tag i livet på riktigt.

Farsan Dogge på platsen där Obama talade 2008. Tyvärr är det något fel så jag kan inte lägga upp bilder från examensdagen just nu. Försöker senare.

Till sist, hoppas ni alla håller på Chicago Blackhawks i slutspelet.

Yours Truly,

Gustav

Done...

Klar.

Yours truly

Gustav

My hood

Med lite hjälp av Kristoffer snubblade jag över en helt fantastiskt intressant dokumentär om mitt område Albany Park från 1989. Jag visste att det var ghetto, men att det var fullt så ghetto som på 80-talet hade jag svårt att föreställa mig. Kolla in den, även fast berättarrösten är av det torraste laget så ger det en väldigt bra inblick hur Chicagos gängvärld fungerar. Anteckna också att slagsmålet två minuter in i första delen sker på Whipple Street precis utanför min lägenhet.

Del 1:



Del 2:



Ganska häftigt att se. De är precis de gatorna,Carmen/Albany, Kedzie/Lawrence, Albany/Argyle, jag rör mig på dagligen när jag går till och från skolan eller handlar mat. Under sommarmånaderna, då är jag hemma i trygga Sverige, har jag fått berättat för mig området fortfarande ser ganska mycket ut som det gör i filmen. Gängen kommer ut då de inte riskerar köldskador längre.

Yours Truly,

Gustav